My Favorite Boy - Kapitel 15
- Justin -
.
Jag låg vaken hela natten och tänkte på allt som hade hänt under kvällen. Mest funderade jag över den där halsduken. Varför hade den J.B. på? Hette hennes mamma något efternamn på B innan hon gifte sig? Nej det gjorde hon ju inte, hon hette Ross innan hade jag för mig att mamma sagt. Grejen var ju den att jag kände igen den där halsduken. Det kanske låter helt galet, men jag kommer ihåg den. Jag kom på att vi kanske har bild på den så jag sprang ner för trappan och började leta i våra fotoalbum inne i vardagsrummet.
.
Jag satt där i säkert över en timme innan jag äntligen hittade det jag letade efter. På bilden stod jag som 9 åring ute bland höstlöven och den röda halsduken var virad runt min hals och J.B. syntes tydligt nere i hörnet. ”Hur i hela friden fick Amy tag i min halsduk?” viskade jag tyst för mig själv för att inte väcka mamma.
.
Fotoalbumen ställde jag tillbaka i hyllan, men kortet på mig tog jag med mig upp på mitt rum. Jag la mig i sängen och stirrade på mig själv på kortet. Jag försökte komma ihåg när jag använde den sist, men det var ju så sjukt länge sen och det har hänt så mycket sen dess... Tillslut orkade jag inte tänka längre, så jag la kortet på nattduksbordet och kröp sen ner under täcket och somnade snabbt.
.
.
”Justin?” Jag vände mig om och såg mamma komma gåendes mot mig. ”Vart har du varit? Vi har letat överallt efter dig!” Jag vred på huvudet och såg den där tjejen igen. Hon satt på en bänk med en glass i handen och såg förvirrad och rädd ut. ”Jag... ville bara se stan lite mer.” ljög jag och tittade upp på mamma. ”Jaha... men vi gör såhär då... vi går runt lite här och så ringer jag dig sen när vi ska åka till hotellet igen?” Jag nickade och vände mig om och började gå mot bänken där tjejen satt. Ljudet av mammas klackar som gick försvann efter ett tag och plötsligt stod jag i helt ensam i Boston och kunde göra vad jag ville. Men det enda jag såg var tjejen. Jag satte mig tyst på bänken och tittade upp på henne. Hon satt och stirrade på sin glass som hon inte ens hade rört. Jag ville säga någonting men jag visste inte vad. Så jag tog snabbt upp min mobil och skrev ett sms till Ryan: Dude. Jag sitter bredvid världens finaste tjej och har ingenaning om vad jag ska säga. HJÄLP! Jag såg hans retsamma flin framför mig samtidigt som jag fick ett svar: Tagga ner Biebs. Om du vill prata med henne så är det ju alltid bäst att säga ’hej’ först. ;) Jag la ner mobilen i fickan igen och tittade upp på tjejen. Skulle jag våga? ’Jo, men såklart du vågar Bieber! Kom igen nu!’ tänkte jag och öppnade munnen men stängde den tvärt. ’Kom igen nu.’ tänkte jag igen och började fixa mitt hår. Det gjorde jag alltid när jag blev nervös. Sen tog jag ett djupt ande tag och tittade upp på henne. ”Hej.” sa jag kort och log. Hon mötte min blick och såg ännu räddare ut. ”Hej?” sa hon tyst och tittade undrande på mig. ”Jag heter Justin.” sa jag och sträckte fram handen. Hon tvekade men sträckte tillslut också ut sin hand och skakade min.Hon såg fortfarande rädd ut och hon tittade runt förvirrat på alla människor som gick förbi. ”Har det hänt nåt?” frågade jag lugnt och försökte få hennes uppmärksamhet. Hon tittade på mig och jag såg att hennes underläpp darrade och ögonen glänste av tårar. Hon bet sig i läppen och började röra omkring i glassbägaren i hennes hand. ”Jag har tappat bort min syster. Jag hittar henne ingenstans... Pappa kommer döda mig om han får reda på det!” sa hon och tittade förtvivlat på mig. ”Hur ser hon ut?” frågade jag och satte mig närmare henne för att kunna hålla om henne. ”Hon är ganska kort, har samma hårfärg som jag och hon har på sig en rosa klänning och en blå jacka. Vänta jag har en bild på henne i mobilen!” sa hon och tog upp sin mobil ur fickan och efter ett tag visade hon mig en bild på en tjej i 4 års åldern som såg ungefär ut som henne men yngre. Jag nickade och började kolla runt omkring oss. Hur i hela friden skulle man kunna hitta en 4 åring här? ”Jag ska försöka hjälpa dig!” sa jag och höll om henne hårdare. Hon började gråta mot min axel och mumlade ett ”Tack”. Efter en stund frågade hon mig om jag ville ha hennes glass. ”Vill inte du ha den då?” frågade jag förvånat men hon bara skakade på huvudet. ”Nej, ät den du.” sa hon och försökte le. Jag tog emot glassbägaren och åt upp glassen snabbt. ”Jag-” hon skulle precis säga något då min mobil ringde. Jag svor lågt och svarade. Såklart var det mamma som sa att vi skulle åka. ”Jag kommer. Ses vid utgången om 2.” sa jag tyst och la på. Jag vände mig mot tjejen igen och suckade. ”Jag måste dra nu. Men du ska se att allt blir bra med din syster! Ska kolla nu när jag går, okej?” Hon nickade och gav mig en snabb kram. Då kände jag hur kall hon var och såg hur hon skakade. ”Fryser du?” frågade jag och hon nickade och drog med händerna över benen för att försöka få värme. Jag tog av mig min halsduk och virade den runt hennes hals. ”Så.” sa jag och log. ”Tack Justin.” sa hon och log tillbaka. Det var det mest vackraste leendet jag någonsin hade sett. Jag tittade på klockan snabbt och upptäckte att jag skulle varit borta vid utgången för 3 minuter sen. ”Jag måste verkligen dra nu... Men det var trevligt att träffas!” sa jag samtidigt som jag gav henne en till kram och mumlade att allting skulle bli bra. Sen lämnade jag henne ensam på bänken och sprang iväg mot utgången där mamma stod tillsammans med morfar och mormor. När jag vände mig om för att kolla om hon satt kvar på bänken så var hon borta. Den tomma glassbägaren stod där, men hon var borta.
.
.
Jag satte mig snabbt upp i sängen och kände hur täcket klibbade sig fast på min svettiga kropp. Allting var så klart nu. Tjejen var ju såklart Amy! Jag hade varit i Boston en gång när jag var 11. På semester. Att jag hade glömt det här? Jag tittade på klockan som visade 8:13. Solen sken in genom fönstret och det var jättefint väder ute. Jag sträckte mig efter mobilen och knappade in Amys nummer och tryckte på ’ring’.
.
”Hallå?” mumlade en hes morgontrött Amy.
”Amy, det är jag. Vi måste prata. Får jag bjuda dig på lunch runt 12 tiden?” frågade jag nervöst och började bita mig på naglarna.
”Ööh, okej. Visst. Godnatt.”
”Bra. Um, det är morgon Little Y.” sa jag och skrattade.
”Är det? Oj... Godmorgon då! Men vi ses vid 12 Big B!”
”Hahah ja, godmorgon på dig med! Ja det gör vi! Chao!”
”Herråå!”
.
Vi la på och jag gick ner för att äta frukost. Tankarna flög runt i mitt huvud. Jag tog en stor tugga av min macka med nutella på och gick igenom min dröm igen. Då kom jag på att Amy aldrig hade berättat att hon hade en syster. Bara att hon hade Nolan. Varför hade hon inte sagt något om det?
.
- Amy -
.
Justin lät nervös när han ringde förut imorse. Själv var jag bara så himla trött efter att ha skypat med Nolan och Claire halva natten.
.
Jag tittade upp på klockan och fick nästan panik. Den var kvart över 11. Snabbt tog jag på mig ett par jeans, ett linne och en stickad, vit tröja. Självlockarna fick duga idag. De såg ganska okej ut ändå... Jag gick och sminkade mig och när klockan slog 11: 56 stod jag nere i hallen och knöt mina Converse. Min röda halsduk passade perfekt idag så den virade jag runt halsen och sen gick jag ut och satte mig på trappen och väntade på Justin.
.
Han kom efter några minuter och sken upp så fort han såg mig. Jag reste mig upp och gick och satte mig i bilen.
.
”Tjenare!” sa jag och stängde dörren efter mig.
”Helluu!” sa han och började köra.
”Du lät konstig imorse... Har det hänt nåt?” frågade jag och bet mig i läppen.
”Vi pratar om det sen. Är skit hungrig så vill helst äta först, om det är okej?”
.
Jag nickade och tog upp min mobil och började spela Temple Run.
.
”Vad gör du?” frågade Justin nyfiket och flinade smått.
”MEN ÄPPELMOS!” skrek jag när jag hade lyckats springa in i ett träd. Jag tittade frågade upp på Justin som satt och skrattade. ”Ehm, jag spelar Temple Run.” sa jag tyst och började spela igen. Då slog Justin till mig på armen så att jag inte hann svänga och då hoppade gubben rakt ner i vattnet. ”Men bäääh! Justin slutaaaa!”
.
Men det slutade med att jag fick lägga ner mobilen eftersom att han förstörde hela tiden. ”Du ska få igen för det där.” ”Amy, kom igen. Det är bara ett spel!” sa Justin och skrattade. ”Pfft... Du ska ändå få igen för det...” mumlade jag och skrattade jag med.
Blev sjukt långt.. eller? hahah what ever! Hoppas ni gillade det ändå! Lovar att det kommer bli bättre! Har planerat en hel del.. ;) Kommentera! :D <3
My Favorite Boy - Kapitel 14
Jag fick en klump i halsen men svalde den snabbt och nickade. ”Säg nu.” sa jag tyst och tittade bara på vägen igen. Vågade inte möta hennes blick nu.
.
”Jag gillar inte din musik. Alls.”
.
Jag kollade förvånat på henne och hon tittade ner på sina fingrar.
.
”D-det är lugnt.” stammade jag fram.
.
Hon tittade ut genom fönstret och bet sig i läppen. Efter några minuters pinsam tystnad öppnade hon munnen och sa: ”Fast... Jag har ju inte hört alla låtar tror jag... och aldrig hört dig live? Så vem vet, jag kanske gillar din musik ändå!”
”Du ska få höra, någon gång!” sa jag och log.
”Awesome dude!” svarade hon och stämningen i bilen blev genast bättre. ”Vart ska vi egentligen? Är vi framme snart?”
”Hahah du är ju som en barnunge Amy, håll ut! Vi är snart framme! Om typ 2 minuter!”
.
Hon nickade och tog fram sin mobil och började spela något spel.
.
Efter ett tag svängde jag in på en liten grusväg. ”FRAMMEEE!” utbrast jag och parkerade bilen. ”YEAY!” ropade Amy och la ner mobilen och kollade ut. ”Say what? Vart är vi?”
”Vi är här.” svarade jag med ett flin och hoppade också ut ur bilen och gick bak till bakluckan.
Hon skrattade också och slog mig på armen. ”Aoow... That hurt...” sa jag och gjorde en ledsen min. ”Yeah right...” sa hon och slog mig igen. Jag flinade och puttade henne lätt i sidan. Sen öppnade jag bakluckan och tog ut mina grejer; gitarr, en picknink korg och en filt.
”Kan du ta den här?” frågade jag Amy och gav henne gitarren. ”Sure...” svarade hon och tog glatt emot den.
”Kom.” sa jag och låste bilen och började gå längs en mindre stig.
Hon dök snabbt upp vid min sida och tittade ner i marken för att se vart hon gick.
”Kan du inte säga vart vi ska?” frågade hon otåligt och tittade på mig.
Jag flinade och sa inget, fortsatte att gå bara.
.
- Amy -
.
Det var fint väder, klar himmel och sol. Jag tittade ner på marken där jag gick så att jag inte skulle ramla med tanke på att jag hade på mig pumps.
.
”Tadaaa!” utbrast Justin och stannade upp.
.
Jag stannade också och tittade upp. Vi var vid en sjö, en otroligt fin sjö. Vattnet reflekterade solljuset och några meter ifrån land simmade några änder.
.
”Kommer du?”
.
Justin väckte mig från mitt dagdrömmande och gick bort till en gräsplätt och la ner korgen och började fiffla med filten.
.
”Behöver du hjälp?” sa jag och flinade stort.
”Ehm... lite kanske...” sa Justin som nu fastnat med något i den och försökte komma loss.
.
Jag fick loss filten och tog den ifrån honom. Sen så skakade jag av den så att allt smuts som kommit på den föll av och sen bad jag Justin ta tag i två av hörnen på ena sidan och så tog jag tag i hörnen på den andra. Tillslut låg den helt perfekt och vi kunde äntligen sätta oss.
.
Jag satt tyst och kollade ut över vattnet. Det var galet vad vackert det var. Jag tog upp mobilen och knäppte kort och la sen undan den och kollade upp på Justin som satt och log.
.
”Okej, det där känns bara läskigt Jus. Sluta le sådär, du skrämmer mig!” sa jag och skrattade och kollade på korgen som stod bredvid honom.
”Hahah, fine. Men hjälper du mig plocka upp grejer från korgen?” sa han och försökte sluta le, men det gick inte så bra.
Jag nickade och lyfte upp muggar, tallrikar och skedar ur korgen och la ut dem på filten.
Justin tittade ner i korgen och tog upp en låda och flinade stort mot mig.
”Vaddå?” frågade jag och tittade undrande på honom och tittade sen på lådan han höll i handen.
”Jag har bakat.” sa han lugnt och lyfte på locket.
Jag gav ifrån mig ett kort pip och tittade i lådan. ”ÅÅÅÅH! GE MIG NU!” skrek jag så att det ekade över hela sjön.
”Tagga ner Little Y! Du ska få!” sa Justin och skrattade.
.
Han bad mig ge honom min tallrik så att han kunde lägga upp, så jag tog snabbt upp en och gav den till honom. Han la upp en stor kaka med M&M’s på och tre små chokladdoppade saltkringlor. Jag slickade mig om munnen och tog emot tallriken när han sträckde den mot mig igen.
Han skrattade och la upp till sig själv medans jag plockade upp saftflaskan från korgen och hällde upp i glasen.
.
”Får jag börja?” sa jag otåligt till Justin och stirrade på min tallrik.
”Jadå! Tro mig, du kommer älska det!” svarade han och log sitt bedårande leende.
.
Jag log tillbaka och tog upp kakan med M&M’s på och tog en tugga av den. ”Mmmmm...” mumlade jag tyst medans jag långsamt åt upp kakan. När den var uppäten kollade jag på Justin som knaprade på en saltkringla. Jag berömde honom för hur gott det var och han tackade och åt upp det sista av kringlan.
.
Vi åt upp allting som vi hade med oss och drack upp halva saftflaskan. Vi satt och pratade om allt möjligt. Frågade en hel del om varandra. Tydligen hade Justin två små syskon som jag inte hade en aning om! Och ju mer vi frågade varandra, ju mer upptäckte vi att vi hade massa saker gemensamt.
.
Efter en lång stund med massa prat och ätande lutade jag tillbaka mot ett träd och klappade nöjt på min mage. ”Tack så sjukt mycket Jus, det var jättegott!” sa jag och log stort.
Han log tillbaka och nickade kort. ”Det var så lite så!”
.
- Justin -
.
Jag började plocka ihop sakerna och la ner dem i korgen igen... Sen tog jag gitarren och började plinka lite på den.
.
”Kan jag inte få höra dig sjunga nu?” frågade Amy glatt och kollade förväntansfullt på mig.
”Jodå!” sa jag och då klappade hon i händerna och log stort.
”Vilken låt?” frågade jag samtidigt som jag fortsatte plinka på gitarren.
”Hm... Vet inte, ta någon av dina låtar! Som inte är uttjatad... haha!”
”Okej...” svarade jag och funderade ett tag innan jag började spela U smile.
.
”..I’d wait on you forever and a day, hand and foot, your world is my world..” började jag sjunga och tittade upp på Amy som satt lutad mot trädet med ansiktet inburrat i halsduken och höll armarna om benen. Hon tittade upp och mötte min blick när jag kom till refrängen och log precis när jag sjöng: ”U smile, I smile” och då kunde jag inte låta bli att le tillbaka. Jag sjöng igenom hela låten och när jag var klar tittade hon på mig och gapade.
.
”Nå? Vad tyckte du?” frågade jag och trummade nervöst med fingrarna på gitarren.
Hon sa inget. Hon blinkade inte ens.
”Amy? Amy vad är det?”
”Det där... var otroligt fint.” stammade hon fram.
Jag drog en lättad suck och log. ”Tack.”
”Hur kan jag ha missat det här?” frågade hon förvånat.
”Vadå?” Jag tittade undrande på henne och bet mig i läppen.
”Att... du är så bra” sa hon tyst och kollade ner på sina fingrar.
Jag log triumferande och tackade igen.
”låten var också helt okej!” sa hon och tittade upp och mötte min blick.
”Vad bra då! Du är ingen hater trots allt!” sa jag och flinade.
”Har aldrig varit en hater Big B. Men av allt tjat som man hört om dig varje dag i skolan, så blir man rätt så less på det...”
”Förstår det... Tänk ändå om mina fans inte skulle prata om mig så mycket som de gör, då skulle det inte finnas lika många haterz.”
”True.” sa hon tyst.
.
Vi satt tysta ett tag och jag tittade ut över sjön. Det var verkligen vackert i solnedgången. Jag kollade ner på gitarren och började spela, den här gången på ”The Climb”.
.
”I can almost see it, that dream I’m dreaming but there’s a voice inside of my head sayin’, you’ll never make it..” sjöng jag tyst och jag såg i ögonvrån hur hon log stort och reste sig upp och gick och satte sig bredvid mig.
.
När jag kom till refrängen började hon också sjunga och jag blev sjukt förvånad över hur fint hon sjöng. När vi hade sjungit klart la jag undan gitarren och tittade ut över vattnet.
.
”Det är väldigt vackert här...” mumlade Amy och log smått.
Jag vred på huvudet och tittade på henne och log. ”Håller med.”
Hon tittade upp på mig och skrattade. ”Jaha, tror bestämt att nåååågon försöker ragga på mig?”
Jag flög upp och tittade runt omkring mig. ”VEM? VAR? JAG SKA DÖDA HONOM!”
”Jag menade dig Big B.” sa hon med ett flin.
”Jaha...” sa jag och tittade ner på henne där hon satt i gräset. Våra blickar möttes och då kunde vi inte hålla oss för skratt längre.
.
Efter flera minuters skrattande fick Amy ett sms från sin mamma som undrade vart hon var. Då plockade vi snabbt ihop allting och började gå bort mot bilen.
.
Det började skymma och stjärnorna började synas på himlen. Vi gick tysta bredvid varandra och det enda som hördes var knastret av frosten under våra fötter.
.
”Förlåt att jag har haft fel om dig...” Amy bröt tystnaden och tittade upp på mig. Jag tittade oförstående ner på henne, ”Va?” ”Jo... Jag trodde först att du bara var som alla andra killar som bara är uppblåsta idioter och så... Trodde att du bara du brydde dig om dig själv och vara värsta ’jag är kändast i världen, alla älskar mig, tralalalala’, men du är inte det... Du är snäll, omtänksam och typ värsta motsatsen av alla andra killar jag har känt genom hela mitt liv i Boston. Så förlåt mig.” ”Det är lugnt Amy, det är lugnt!” sa jag och log. ”Vad bra!” sa hon och log tillbaka.
.
Vi kom fram till bilen och la in allt, hoppade in och satte oss och körde hem igen.
Justin svängde in på våran gata och snart stod vi utanför mitt hus.
”Tack så jättemycket för idag Jus, jag hade riktigt trevligt!” sa jag och log.
”Nöjet var på min sida!” sa han och log tillbaka.
.
Vi stod tysta och bara kollade på varandra. Justins ögon blev plötsligt större och han stirrade på min halsduk. Jag tittade ner på min halsduk och såg att ’J.B.’ syntes hur tydligt som helst.
.
”Potatis!” pep jag tyst och rättade till den så att det inte syntes längre... ”Jag måste nog gå in nu..” mumlade jag och tittade upp på Justin.
Han nickade och kramade om mig. ”Tack ännu en gång för ikväll.” sa jag och kramade tillbaka. ”Tack själv.”
”See ya Little Y.” sa han och log. Jag log tillbaka och gav honom en snabb puss på kinden. ”See ya Big B.”
Blev ett lite längre kapitel idag ;) Men vad tror ni händer? KOMMENTERA!
My Favorite Boy - Kapitel 13
- Amy -
.
Jag letade i min garderob efter något att ha på mig när jag skulle träffa Justin senare. Jag kastade en snabb blick på klockan – Den var 14:55. En timma och 5 minuter kvar.
.
Tillslut valde jag ut en outfit – ett par röda stumpbyxor, en röd-gul-vit rutig kjol och en kofta. Jag la det på sängen och gick sen in i duschen.
Efter en låååång, varm och skön dusch steg jag ut ur badrummet och gick bort till mitt rum igen. Med handduken virad runt min kropp gick jag fram till nattduksbordet där min mobil låg och såg att jag hade ett missat samtal från ett dolt nummer. Jag valde att inte ringa upp och la tillbaka mobilen.
.
”...When my world is falling apart and there’s no light to break up the dark that’s when I, I, I look at you...” sjöng jag medans jag torkade min blöta kropp och tog på mig kläderna. Jag gick till badrummet och borstade ut mitt hår och sminkade mig. Det sköna med mitt hår var att det torkade hur fort som helst, och det är själv lockigt.. Men jag föredrar att ha rakt hår.
.
Jag gick bort till mitt rum och satte på min platttång. Kollade mobilen igen men den här gången var det ett sms från Justin: VILKET UNDERBART VÄDER! C ya soon! :D x
Jag kunde inte låta bli att le och skrev snabbt ett sms tillbaka: JAA! Yup yup! :D x
Plötsligt började det lukta brännt, och efter flera minuters funderande på vad det kunde vara insåg jag att det var platttången... Jaaa jag vet jag är blond...
.
Efter en kvart stod jag framför min spegel och granskade mig själv. ”Looking good, Sunshine!” sa jag till min spegel bild och gjorde tummen upp. Sen började jag skratta utan anledning och då knackade mamma på dörren.
”Amy?”
”Jaaaa?”
Hon öppnade och stannade tvärt upp när hon såg mig.
”WOW. Du är ju hur fin som helst! Vart ska du någonstans så vacker som du är?”
”Haha, tack mamma! Jag vet inte vart vi ska, men jag ska ju ut med Justin...”
”Ooooh, I see, I see...?” hon höjde på ena ögonbrynet och började flina.
”Men mamma! Vi är ju bara kompisar!”
”Än så länge i alla fall...”
.
Det fick mig att tänka efter. Tänk om. Tänk om jag och Justin skulle bli mer än bara vänner? Just nu visste jag knappt vem jag var eller vad jag ville, så jag skakade bara på huvudet och släppte det.
.
Jag kollade upp på klockan; 15:46. 14 minuter kvar.
Eftersom att jag redan var klar så satte jag mig vid datorn ett tag och chattade med Nicole. Åh vad jag saknade henne!
.
Men när det ringde på ytterdörren hoppade jag till, sa snabbt hej då till Nicole, stängde av datorn och sprang ner för trapporna och fram till dörren.
.
Jag tog ett djupt andetag innan jag slutligen öppnade dörren och ja... där stod han!
Hans blick vandrade från topp till tå på mig och formade ’wow’ med sin mun. Jag rodnade lätt och bet mig i kinden.
.
”Ä-är du redo?” stammade han fram och gjorde sin ’hair-flip’.
”Yes, sir!” sa jag och log stort. ”Eller vänta!” jag hade ju inte tagit på mig ytterkläderna än... Så jag tog på mig min gröna, långa jacka, min röda halsduk och mina pumps.
”MAMMA, JAG DRAR NU!” skrek jag till mamma och reste mig upp efter att ha snörat pumpsen.
”OKEJ, HA SÅ KUL!” skrek hon tillbaka.
.
Jag stängde dörren bakom mig och skuttade ner för trappan och Justin kom snabbt efter och sprang före mig till hans Range Rover och öppnade passargerar dörren för mig.
.
”Graciaaaaas” sa jag och steg in och satte mig i bilen. ”De nada” svarade Justin och blinkade och stängde min dörr.
Jag satte lugnt på mig säkerhetbältet och drog in doften av Wonderbaum – Vanilj. Justin satte sig på förarsätet och vred om nyckeln och startade bilen.
”LEGGO!” sa han och började köra.
Jag skrattade och lutade mig tillbaka i sätet och vred på radion.
.
”...Baby you light up my world like nobody else...” spelades och jag kollade på Justin undrande och frågade: ”Vilka är det här? Aldrig hört dem förut...” ”Det är One Direction. Alla säger att de kommer ersätta mig eller nåt... Men jag vet inte...” ”Jaha... Har du träffat dem då?” ”Ja faktiskt... När jag var i England på X-Factor så var dem med... Rätt sköna killar faktiskt! En av dem – Niall tror jag han heter – är ett av mina fans! Haha” ”Aaaw, gulligt. Hahah!” Vi satt och diggade deras låt men sen började ”Baby” spelas och utan att tänka mig för suckade jag högt.
.
När jag kom på vad jag hade gjort ångrade jag mig och kollade tyst på Justin. Han kollade tillbaka och mötte min blick och såg hur mycket jag ångrade mig.
.
”Det är lugnt Amy! Jag har också tröttnat på den vettu, sjukt uttjatad!” sa han och stängde av radion.
.
Han visste fortfarande inte att jag inte gillade hans musik, och jag visste inte hur direkt jag skulle säga det... Skulle jag bara: ’Ey du Jus? Jag gillar inte din musik!’ Nej fy va dumt det lät!
.
”Vad tänker du på?” frågade han samtidigt som han trummade lätt på ratten.
”Va? Nej inget...”
”Joooo kom igen, vad tänker du på?”
”Jag vet inte hur jag ska säga det...”
”Kom igen nu Amy hur svårt kan det vara?”
.
- Justin -
.
Det lät ju nästan som att hon skulle säga att hon var kär i mig eller nåt! Men det kunde också vara att hon inte gillade mig alls och ville att jag skulle köra hem henne...
.
”Jag...” började hon och jag kollade på henne men hade fortfarande ett öga på vägen. ”Lova att inte bli ledsen, eller typ börja gråta. För jag vill inte göra dig ledsen...”
FÖRLÅT att ni har fått vänta så länge på detta kapitel! :$ sry! Men imorn kommer nästa! JAG LOVAR! Har redan kommit en bit på det så ja... ;) KOMMENTERA! Skulle vart sjukt trevligt om ni kommenterade så att jag vet om det jag skriver är bra eller hur många det är som läser den överhuvudtaget ;) POSS POSS!
My Favorite Boy - Kapitel 12
- Amy -
.
Vi satt där i flera timmar och bara pratade om allt mellan himmel och jord. Jag började verkligen gilla den här killen, han som jag inte gillade alls för bara en vecka sen, men det var i för sig innan jag kände honom. Men ändå kändes det här väldigt konstigt...
.
Vi berättade om oss själva för varandra och upptäckte bland annat att båda gillade att åka skateboard. Plötsligt fick jag en väldig längtan efter våren då jag skulle få ta fram min skateboard igen och bara glida runt.
.
”Jag borde nog gå hem snart, mamma blir nog orolig annars antar jag...” sa han och flinade.
”Mm...” mumlade jag och drog med handen på mitt lår.
”Amy... Tack för att jag fick vara här idag, jag hade riktigt kul!”
Jag tittade upp och log stort. ”Äh, nöjet är på min sida! Jag hade också riktigt kul, och tack för att du... ja... tröstade mig idag.”
”Detsamma.”
.
Vi bara satt där och log mot varandra. Plötsligt ringde hans mobil.
.
”Mamma.” sa han till mig och svarade. ”Hallå?”
.
Efter två minuter la han på och reste sig upp.
.
”Jahopp, hon vill att jag ska hem nu, men tack som sagt var.”
”Haha, tack själv!”
.
Vi tog upp våra tallrikar och muggar och gick bort till köket med dem. Jag ställde in dem i diskmaskinen medan Justin gick ut i hallen och tog på sig jacka och skor.
.
- Justin -
.
”Då går jag!” ropade jag till Amy och började att trycka ner dörrhandtaget.
”NEJ VÄNTA!” skrek hon från köket och kom snart springandes. ”Hej då kram?” frågade hon tyst och bet sig i läppen.
Jag nickade och log. Då hoppade hon nästan upp på mig och gav mig en stor kram. Jag besvarade kramen och skrattade. ”Hej då, Little Y...” mumlade jag i hennes hår.
”Bye bye Big B...” sa hon tillbaka och avslutade kramen genom att krama mig skithårt runt halsen så att jag nästan ströps.
”Föresten, ditt nummer?” frågade jag och tog upp mobilen.
”Juste! Ja, vänta lite bara...”
.
Hon sprang upp för trappan och in på hennes rum och kom snart ner igen med mobilen i handen.
Vi bytte nummer med varandra och just när jag vände mig om och öppnade dörren tog hon tag i min hand. Jag vände mig om och kollade förvånat på henne.
Hon log sitt otroligt vackra sneda leende som jag tyckte om så mycket och jag kunde inte låta bli att le tillbaka.
.
”En sista kram?” sa hon och väntade inte på svar utan bara kramade om mig. Jag blev sjukt förvånad och fick världens stöt i hela kroppen, men efter ett tag kramade jag tillbaka.
”Hej då Justin.” sa hon och släppte taget om mig.
”Hej då Amy.” sa jag och vände mig om och gick ut.
.
Jag vände mig om och log stort. Hon log tillbaka och började hoppa och vinka. Jag vinkade tillbaka och gick hem.
.
”Jag är hemma!” ropade jag så fort jag kom innan för dörren.
”Vart har du varit?” frågade mamma från vardagsrummet.
”Hos Amy...” sa jag tyst och gick in och satte mig bredvid henne i soffan.
”Ooooh, jasså? Hos Amy? Amy Sunshine?”
”Vem annars? Haha”
”Sen när är ni kompisar? Har jag missat nåt?”
”Nej det har du inte, men vi lärde känna varandra idag typ... Jag bara kände för att hälsa på henne, och ja... Vi hade riktigt kul!”
”Det ser jag! Du är ju så glad att du spricker väl snart!”
.
Jag log och reste mig upp och gick upp till mitt rum. Tog fram min gitarr och satte mig i fönstret och började spela.
.
Då plingade det till i mobilen som låg på sängen. Jag reste mig upp och gick och tog kollade. Det var från Amy. Jag fick genast världens största leende på läpparna och öppnade sms:et.
I see yoooouuuu! Hahah no life... x
Jag tittade ut genom fönstret och såg genast Amy som stod och skrattade och vinkade från hennes fönster.
Jag vinkade tillbaka och skrev: Hahah, cooling du är Little Y (; x
Hon skrev snabbt tillbaka: I knooow! :D Coolast i stan vettu! ;) x
Alltid! x
YEAH! x
Vi kollade upp på varandra samtidigt och började skratta. Jag kollade ner på mobilen igen och skrev: Träffas imorn? x
Bara några sekunder efter fick jag ett svar, galet vad fort hon skrev sms!
Sure! Vilken tid? x
Hämtar dig kl. 16! x
Okaii, C ya then Big B! (; x
.
Vi gjorde tummen upp mot varandra och sen gick jag och satte mig i sängen. Det här hade nog varit den bästa dagen på länge...
My Favorite Boy - Kapitel 11
- Justin -
.
Jag reste mig upp och gick bort och svarade. ”Hallå?”
”Hej man!” sa Chaz glatt. ”Vad gör du?”
”Är med Amy... du då?”
”Va bra! Vill ni följa med mig och Ryan ut på stan?”
”Ehm... jag kan fråga henne...”
.
Jag vände bort mobilen och gick bort till Amy igen.
.
”Eh, jo... Chaz och Ryan undrar om vi vill dra till stan med dom?”
”Jag är inte direkt på rätt humör idag... Kanske en annan gång. Hälsa!”
.
Jag nickade och satte mobilen mot örat igen.
.
”Hon orkar inte idag... Men en annan gång kanske.”
”Okej... Ses.”
”Ses”
.
Jag la på och gick och satte mig bredvid Amy och kollade på Tv. Efter 5 avsnitt av Hannah Montana på Disney Channel började jag bli lite hungrig.
.
”Vill du ha nåt att äta? Jag är ganska hungrig.” frågade jag och kollade på henne.
”Nu när du säger det så! Jag kan gå och fixa något.” sa hon och började resa sig upp, men jag drog ner henne igen.
”Nej, låt mig!”
”Justin, du är gäst! Sitt kvar och kolla du!”
.
Jag la armarna i kors och gjorde en sur min. Hon skrattade och gick bort till köket och började skrammla med tallrikar och sånt.
.
Plötsligt sa Miley nåt skit kul och jag började gapskratta hur högt som helst.
.
”Vad sa hon? Vad hände? SÄG!” skrek Amy och kom springandes med en kniv i handen.
”Amy! Wtf!? HAHAH”
Hon kollade på kniven och riktade den sen mot mig: ”AN GARDE!”
”WAAAAH!”
.
Jag reste mig upp och sprang runt med Amy bakom mig.
.
”Hahah, nej nu får vi ta det lugnt, tänk om jag råkar skada dig!” sa Amy efter några minuters springande.
”Okej, ja det är nog bäst så, hahah.”
.
Jag gick tillbaka till soffan och satte mig och Amy gick till köket igen.
Efter en kvart kom hon ut med toast och o’boy.
Jag tog emot min tallrik och mugg och tog en tugga av toasten.
.
”Den smakar bajs...” sa jag och gjorde en äcklad min.
”Ey! Inte alls juu!”
”Haha, skojar ju bara. Lite hämd bara, mohahah!”
”Käften...”
.
Vi började skratta och kollade tillbaka på Tv:n.
.
Efter 4 avsnitt till av Hannah Montana så slutade marathonet och Magi på waverly place började. Jag satte mig spikrakt upp och bytte kanal.
.
Men jag hann ändå se skymten av Selena och det stack till i hjärtat på mig. Jag blundade och försökte att inte visa för Amy hur dåligt jag mådde. Men hon märkte ändå att något inte var rätt...
.
”Justin? Vad är det?”
.
Jag vågade inte titta upp och möta hennes blick så jag tittade bara ner i marken och sa ingenting.
.
”Vill du prata om det så finns jag alltid, Jus...” mumlade hon och la sin hand på min axel.
.
Jag titta tillslut upp på henne och nickade.
.
”Jag blev dumpad av min flickvän förra veckan innan ni flyttade hit... Min flickvän var Selena Gomez.”
.
En tår föll från min kind och Amy satte sig genast närmare mig och kramade om mig.
.
”Aww, förlåt Jus. Jag visste inte...”
.
- Amy -
.
Jag satte mig närmare honom och kramade om honom. Han grät i mitt hår och jag tyckte så himla synd om honom.
.
”Jag älskade henne verkligen. Jag älskade henne jättemycket.”
.
Jag drog mig ur kramen och satte mina händer på hans axlar och såg honom in i ögonen.
.
”Sel hör till dåtiden, nu är nu Jus, framtiden ligger framför dig och du kommer träffa din prinsessa en dag!” sa jag och log snett och torkade bort en tår från hans kind.
”Du har rätt...” sa han och log tillbaka mot mig. ”Tack Little Y”
Han gav mig en kram och jag skrattade till. ”Little Y? Big B say whaaat?”
Yeay! Nytt kapitel! :D KOMMENTERA!! Kom igen! Har inte fått EN enda kommentar -.- Men jag älskar er som läser ändå! <3 POSS POSS!
My Favorite Boy - Kapitel 10
- Amy -
.
Jag kunde inte fatta vad som hände. Tårarna bara forsade ner och jag kunde knappt andas. Jag läste sms:et om och om igen och kunde ändå inte fatta det.
.
Pappa är sjuk. Svårt sjuk. Det är inte säkert att han överlever. Jag är alldeles ensam hemma, han är på sjukhuset. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, Amy. Jag saknar dig! x
.
Pappa var hur nära döden som helst. Vad skulle jag göra? Min lillebror var ju alldeles ensam hemma! Jag reste mig upp och knappade in Claires nummer på mobilen.
.
Det dröjde inte lång tid innan hon svarade.
.
”Helluuu?” sa hon skämtsamt medan jag kämpade med tårarna.
”Clarie...” snyftade jag fram. Jag kunde inte prata.
”Amy? Amy, vad har hänt?” Clarie blev orolig och blev genast allvarlig.
”Kan...du...snälla gå hem till Nolan och vara med honom?”
”Klart att jag kan det! Allt för dig! Men Amy, vad har hänt?”
”Det är pappa. Han är döende, och ligger på sjukhus.”
”Va? Oj. Shit. Oj. Jag förstår. Jag går genast över till Nolan. Ta hand om dig Amy! Allt kommer bli bra, tro mig!”
”Tack så sjukt mycket, Claire! Det hoppas jag.”
.
Sen la vi på och jag skickade genast iväg ett sms till Nolan.
.
Claire kommer över nu. Hon vet. Saknar dig Nollie! x
.
Mamma knackade lätt på dörren.
.
”Amy? Vad är det?” frågade hon oroligt från andra sidan av dörren.
”Kom in.” sa jag och försökte hämta andan, men det gick inte.
.
Så fort mamma såg mig sprang hon fram och kramade mig.
.
”Det är pappa.” sa jag tyst medan jag grät mot hennes axel. ”Han är döende och ligger på sjukhus.”
.
Det blev som ett bombnedslag på mamma. Hon satte sig i min säng och snart satt vi båda och bara grät. Grät, grät och grät.
.
Jag vaknade nästa morgon av att det var riktigt kallt. Jag virade täcket om mig och gick fram till fönstret. Frosten såg nästan ut som snö på marken. Å vad jag längtade efter snön!
.
Jag tog fram min mobil och såg att jag hade fått nya sms från Claire.
.
Nolan somnade äntligen nu. Han är verkligen helt förstörd. Vi har suttit och gråtit mest, men vi har också spelat xbox. Dock går det inte att ha kul. Ber för er! Hoppas ni sköter om varandra där uppe!
.
Jag var så sjukt tacksam över att hon var där med honom. Jag knappade snabbt in ett svar: Tack så sjukt mycket för att du är där! Älskar dig! x
.
Mamma hade gått till jobbet och det var alldeles tyst i hela huset. Jag gick upp och klädde på mig och tog på lite mascara. Sen gick jag ner till köket och försökte få i mig lite frukost, men jag hade ingen aptit.
.
När halva dagen hade gått satt jag bara framför TV:n och kände mig hur nere som helst. Men plötsligt ringde det på dörren.
.
Jag reste mig upp och gick bort och öppnade. Där stod Justin.
.
”Hej...” sa han lugnt och log smått.
”Hej...” sa jag och försökte le tillbaka, men det gick inte. ”Vill du komma in?”
.
Han nickade så jag gjorde plats för honom att gå in och sen stängde jag dörren efter honom.
.
Jag gick tyst till soffan igen och fäste blicken på Tv:n. Justin gick runt i huset och kollade runt.
.
Plötsligt plingade det till i min mobil som låg bredvid mig.
.
Nolan och jag sitter och kollar på Lejonkungen, vad gör du? Vi saknar dig! x
.
Jag log smått och skrev snabbt ett svar tillbaka:
Å, va mysigt! Önska jag kunde vara med er! Jadu... Jag sitter i soffan och kollar på Tv, har sjukt tråkigt. Jag saknar er med! Hur mår pappa? x
.
Hon svarade också snabbt:
Han mår sämre, tyvärr... Han har kramper i hjärtat och hostar väldigt mycket. Men vi ger inte upp hoppet Amy! Ta hand om dig gumman! x
.
Ögonen började svida och en tår föll ner.
.
”Amy?”
.
Jag kollade upp på Justin. Han sprang nästan fram och satte sig bredvid mig i soffan.
.
”Amy, vad har hänt?” frågade han och kollade oroligt på mig.
”D-det är pappa.” sa jag och försökte torka bort tårarna från mina kinder, men jag smetade bara runt det. ”Han är dödligt sjuk.”
.
- Justin -
.
”Oj. Amy, jag visste inte. Förlåt.” sa jag tyst.
”Det är lugnt. Du behöver inte säga förlåt, Justin. Du har inte gjort något fel...” sa hon och tittade upp.
.
Plötsligt ringde min mobil. Jag kollade snabbt på displayen: Chaz.
Förlåt förlåt föörlåååt att jag inte skrivit på ett tag nu, men men... Varsågoda! :D<3
My Favorite Boy - Kapitel 9
- Justin -
.
Jag stod kvar i samma ställning hur länge som helst och bara tittade rakt in i hennes ögon. Men plötsligt så lät det från köket – en kastrull eller nåt som föll i golvet. ”SHIT!” utbrast mamma och både hon och Jessica började skratta.
.
Jag sträckte på mig och satte händerna i byxfickorna och började långsamt gå fram mot Amy.
.
”Hej.” sa jag nervöst och sträckte fram handen. ”Justin.”
.
Hon sa ingenting. Hon bara tog i min hand och skakade den långsamt. Det var som en stöt, blodet började pumpas runt i min kropp dubbelt så fort. ”Amy.” sa hon tyst och bet sig i läppen – vilket gjorde mitt hjärta att banka trippeldubbelt så fort.
.
- Amy -
.
Jag bara stod där, skakade fortfarande hans hand långsamt och glömde nästan bort att andas.
.
”MATEN ÄR KLAR!” ropade mamma och Pattie från köket och det förstörde hela stunden. Men jag tittade snabbt upp på Justin och gav honom ett litet, litet, litet snett leende. Sen släppte jag hans hand och gick till köket.
.
Egentligen brydde jag mig inte så mycket om Justin. Han var världens största tonårsstjärna, men jag var inget fan av hans musik alls. Men hans ögon var nog de finaste jag sett i mitt liv.
.
Pattie och mamma kollade snabbt upp på mig när jag drog ut en stol och satte mig vid matbordet. Efter bara några sekunder kom Justin in också och satte sig bredvid Pattie som satt framför mig.
.
”Då så!” sa Pattie och log stort. ”Varsågoda!”
.
Justin började höja sin hand för att börja ta potatis, men Pattie slog snabbt ner den, ”JUSTIN. Gästerna först!”
.
Jag fnissade tyst för mig själv medan Justin tog ner handen och rodnade.
.
Det var för det mesta bara mamma och Pattie som pratade under hela middagen. Jag var bara tyst, sa ingenting. Justin sa något ibland, men som sagt var, mamma och Pattie pratade hela tiden.
.
När alla sen hade ätit upp öppnade jag tillslut munnen, ”Pattie, det här var jättegott!” sa jag och log stort.
”Tycker du verkligen det?” sa hon och log tillbaka.
”Verkligen!” svarade jag.
”Såååååå, vilka vill ha efterrätt?” sa Justin och klappade i händerna.
”Tro mig, ni vill inte äta hans efterrätt...” viskade Pattie till mig och mamma och avslutade med ett skratt.
”Ey, mamma! Det är faktiskt riktigt gott!” skrattade Justin och gick bort till kylskåpet.
”What ever you say darling...” sa Pattie och lipade.
.
Jag, mamma och Pattie började skratta och Justin bara skakade på huvudet och log.
.
”Kan jag få era tallrikar så att jag kan plocka undan lite innan den goooooda efterrätten?” frågade Pattie och jag nickade genast och gav henne min tallrik och mina bestick. Mamma gjorde detsamma och Pattie tog alltihop och gick till diskmaskinen med det.
.
Plötsligt dök en hand upp framför mig med en tallrik med något brunt med grädde och en jordgubbe på. Jag hoppade till men fattade fort att det var Justin med efterrätten.
.
”There you go.” sa han lugnt och gav mig en sked.
.
Jag kollade inte upp på honom men jag mumlade tyst ett ”Tack” och studerade det han gett mig.
.
”Vad är det här?” frågade mamma och skrattade.
”Det ser ut som bajs...” sa jag tyst och gjorde en äcklad min.
”Det ÄR bajs, Amy” sa Pattie och skrattade.
”Bläh!” sa jag och kollade skrämt upp på Justin som satt och låtsades vara sur.
”Det är faktiskt min hemgjorda chokladpudding!” sa han med en trumpen min och mötte min blick.
.
Då lutade jag mig fram och luktade på det och nickade. ”Det luktar ju choklad... men man vet ju aldrig...”
.
”Kanske för att det är bajs med chokladsmak?” sa mamma och då klarade jag inte av det längre. Jag skrattade högt och de andra började skratta med mig.
.
”Vad snackar vi om egentligen?” sa jag och försökte hämta andan.
”Justins goda chokladbajs!” sa Pattie.
”Usch!”
”Nej men seriöst nu... Jag har gjort receptet själv och det är faktiskt gott!” sa Justin och slutade skratta.
.
Jag tog upp skeden och petade på puddingen, tog upp lite och lyfte långsamt upp skeden mot min mun.
.
”Vågar jag?” frågade jag och tittade på Pattie som skakade på huvudet.
”Jo, kom igen nu!” sa Justin och började äta sin.
.
Jag stoppade in den i munnen och blev otroligt förvånad av hur gott det var. Chokladen smälte på tungan och jag sänkte ner skeden och började ta mer.
.
”Nå?” frågade Justin och alla kollade undrande på mig.
”Säg något Amy! Lever du?” frågade Pattie och jag hörde mammas skratt bredvid mig.
”Justin, det här var faktiskt hur gott som helst!” sa jag och log stort, men jag kollade inte upp, jag bara lassade in med pudding i munnen.
”HA! Said so!” sa han och gjorde långnäsa mot Pattie.
”Jag skojade ju bara fattar ni väl! Om det är något Justin är riktigt bra på så är det att göra olika efterrätter! Men inte vanlig mat... Det suger han på!” sa hon och log.
.
Alla åt upp och kanske en halvtimme senare stog vi i hallen och jag och mamma tog på oss våra ytterkläder.
.
- Justin -
.
”Tack så jättemycket för att ni kom!” sa mamma och kramde Jessica och därefter Amy.
”Tack för att vi fick komma!” sa Jessica och sträckte sig för att krama mig. Jag gav henne en snabb kram och kollade på Amy som redan hade gått ut. Varför ville hon inte säga hej då till mig?
”Hej då!” sa jag och mamma samtidigt som Jessica och Amy gick bort mot deras hus. Jessica vände sig om och vinkade, men Amy gick bara med händerna i jackfickorna och hade blicken riktad ner i marken.
.
Mamma stängde dörren och kollade på mig.
.
”Nå? Hur tyckte du kvällen var?” frågade hon.
”Helt okej.” sa jag och log. ”Men tycker du verkligen jag är så dålig på att laga mat?”
”Hahah, Justin det vi åt igår smakade som blodpudding eller nåt!” sa hon och knuffade mig i sidan.
”Kanske för att det var blodpudding?” sa jag och höjde på ena ögonbrynet.
.
Hon slutade le och stirrade på mig.
.
”Är du seriös?”
”Ja, mamma det är jag! Haha, jag tycker faktiskt det är gott!”
”Blääääh!” sa hon och räckte ut tungan.
”Sluta nu, det är gott!” sa jag och skrattade.
.
Efter flera minuters babblande om blodpudding gick jag upp på mitt rum och la mig i sängen.
.
Jag tog upp mobilen och gick in på twitter och svarade några fans och skrev sen en ny uppdatering: Had a great evening. Now bed. Goodnight everyone!
.
Jag la undan mobilen och kollade ut genom fönstret. Amy låg också i sin säng med sin mobil men det var något som inte stämde. Hon var alldeles svart runt ögonen och tårarna rann ner längs hennes kinder.
.
Typiskt att jag inte hade frågat efter hennes nummer. Vad skulle jag göra nu? Jag brydde mig ju, och jag ville trösta henne, men hur? Hur?
My Favorite Boy - Kapitel 8
- Justin -
.
Mamma knackade på min dörr och jag vände upp huvudet från min kudde och sa lugnt, ”Kom in...”
.
Hon öppnade och så fort hon såg att mina ögon blänkte skyndade hon sig fram och gav mig en kram.
.
”Älskling, vad har hänt?” frågade hon och tittade mig rakt in i ögonen. ”Är det Amy?” viskade hon. ”Jag orkar inte prata om det...” sa jag tyst och kramade henne igen. Hon nickade och besvarade kramen.
”Vad sägs om det här – Jag bjuder hit Jessica och Amy på middag? Låter det bra?” sa hon och log.
Jag pressade fram ett litet leende och nickade, ”Ja, det låter helt okej.”
.
- Amy -
.
Jag satt på mitt rum och rullade tummarna. Det fanns verkligen inget att göra när man inte hade några vänner. Chaz och Ryan var ju några bekanta... Men jag hade ju inte deras nummer så jag kunde inte messa dem.
.
Telefonen ringde på nedervåningen. ”KAN DU TA DET?!” skrek mamma från duschen. ”Jadå!” ropade jag tillbaka och sprang till telefonen och svarade.
.
”Hos Jessica och Amy.” sa jag och bet mig i läppen.
”Hej Amy! Det är Pattie!”
”Hej!” sa jag och försökte låta vänlig.
”Jo, har du mamma hemma?”
”Jaaa, men hon är i duschen. Kan du ringa senare eller säga till mig?”
”Jag kan väl lika gärna säga till dig” sa hon. Hur kunde hon alltid vara så glad? Sjukt.
”Okej..?”
”Jag undrar om ni två vill komma och äta middag med oss ikväll?”
”Eh, jag ska bara höra med mamma. Vänta lite!”
.
Jag riktade bort telefonen och skrek till mamma, ”MAMMA!? PATTIE UNDRAR OM VI VILL KOMMA OCH ÄTA MIDDAG HOS DEM IKVÄLL?”
.
Hon slutade sitt sjungande i duschen och svarade, ”JA, OM DU TYCKER DET ÄR OKEJ BARA SÅ!”
.
Jag vände tillbaka telefonen och gick fram till fönstret i vardagsrummet.
.
”Vi kommer! Vilken tid?” frågade jag och kollade på Pattie som gick runt med telefonen tryckt mot örat i grannhuset.
”Klockan 18, va kul!”
”Kolla hit föresten!” sa jag och log stort.
Pattie vände sig mot fönstret och så fort hon såg mig började hon vinka. ”Nämen hej! Haha!”
”Hej hej!” sa jag och började skratta. ”Vi ses då!”
”Ja det gör vi! Hej då!”
.
Vi vinkade mot varandra en gång till och sen gick jag och ställde tillbaka telefonen. Jag kollade snabbt upp på klockan i köket, 16:07. Mindre än två timmar kvar.
.
Jag sprang upp för trappan och in på mitt rum och började leta kläder att ha på mig.
.
”Vilken tid?” frågade mamma som kommit ut ur badrummet.
”Klockan 18!” svarade jag samtidigt som jag prövade olika plagg.
.
Efter en timmes prövande blev det tillslut en stickad vit tröja och ett par jeans. Jag ville inte se för högtidlig ut... Jag la fram kläderna på sängen och gick sedan till badrummet och duschade.
.
När klockan var tio i sex stog jag framför min spegel, naturligt sminkad, håret i en fiskbensfläta och kläderna på. Yup, jag var klar!
.
Jag gick ner för trappan och tog på mig min kappa, mina skor och min röda halsduk. Mamma kom också ner efter ett tag, ”Wow, va fin du är mamma!” sa jag och log, och jag menade det verkligen! Hon såg jättefin ut! ”Tycker du det?” sa mamma och log hon med och drog lite i hennes blus. Jag nickade och vände mig mot spegeln och fixade det sista.
.
”Redo?” frågade mamma och jag nickade bestämt.
.
Vi öppnade dörren och genast burrade jag ner mitt ansikte i halsduken för att det var så kallt.
.
Prick klockan sex stog vi utanför deras dörr och jag tryckte nervöst på ringklockan vid dörren.
.
Jag hörde steg inifrån och strax därefter öppnade Pattie dörren och välkomnade oss. Vi tog av oss ytterkläderna och Pattie gick till köket. Mamma följde efter och jag stog ensam kvar.
.
Minuter gick och efter ett tag hörde jag steg på övervåningen, stegen började gå ner för trappan och jag var tvungen att kippa efter andan. Där stod han. Han tittade upp och för första gången möttes våra blickar. Tiden stod stilla.
Varsågoda! :D Är sjuk idag, så jag har tid att skriva lite mer på novellen! ;) waaah!
My Favorite Boy - Kapitel 7
- Amy -
.
Jag vaknade tidigt på morgonen och satte mig lugnt upp i sängen och tog på mig morgontofflorna och morgonrocken och sen gick jag tyst bort till balkongen på andra sidan av huset. Jag öppnade dörren långsamt och gick ut och satte mig i soffan som stod där.
.
Luften var alldeles ren och allt var så lugnt. Jag stängde ögonen och lyssnade på fågelsången. Men plötsligt hörde jag en dörr öppnas. ”Ses Justin!” ropade två killar från grannhuset. När de sa hans namn öppnade jag ögonen, reste mig upp, gick in och sprang på tårna bort till mitt rum och snabbt fram till fönstret.
.
Justin stod i dörröppningen och vinkade hejdå till två killar som gick på skolbussen. Hans vänner antagligen. Helt plötsligt vände Justin upp hans huvud mot mitt fönster och jag hoppade bakåt i panik. Efter några minuter smög jag fram igen, men han stod inte kvar som tur var.
.
Jag gick ner till köket och bestämde mig för att göra frukost på sängen till mamma som hade kommit hem sent kvällen innan.
.
Jag stekte ägg och bacon, gjorde mackor och hällde upp ett stort glas med juice och ställde allt fint på en bricka. Sen tog jag brickan uppför trapporna och öppnade mammas dörr långsamt och tyst. Men hon var redan vaken och låg och läste en bok.
.
”Åh! Nämen gumman! Det hade du inte behövt! Va gulligt av dig! Tack!” sa hon och log stort.
”Varsågod, mamma” sa jag och log tillbaka.
.
Jag gav henne brickan och sen gick jag och tog på mig mjukisbyxor och ett linne, sen tog jag på mig min svarta skinnjacka och gick ut för att hämta tidningen. Solen sken och det fanns inte ett moln på himmelen. Jag skuttade lite sådär random ner till brevlådan, tog upp tidningen och skuttade upp till dörren och gick in.
.
Dagen gick ganska fort. Mamma och jag hade gått igenom i stort sätt hela stan och letat jobb till mamma. Det hela slutade med att hon fick jobb på ett konditori.
.
På kvällen tog jag på mig ett par jeans, en skjorta, min bruna skinnjacka och en vit halsduk (den röda halsduken passade inte till outfiten) och gick ut på en promenad. Jag gick mot min favorit plats i hela Stratford - parken – och satte mig på en bänk. Efter ett tag hörde jag några röster viska lite längre bort. Jag tittade upp och såg Justins vänner som hade gått på skolbussen imorse. Jag blev alldeles stel och satt som fastfrusen i bänken.
.
- Chaz –
.
”Ey, är inte det där Amy?” frågade Ryan samtidigt som vi gick sakta hem från skolan.
Jag kollade på tjejen som satt på bänken lite längre fram och nickade långsamt på huvudet. ”Jo”
Det var galet vad hon var vacker. ”Ska vi hälsa på henne?” frågade jag och lämnade inte Amy med blicken.
”Okej, visst!” sa Ryan och vi sträckte på oss och gick fram till bänken hon satt på.
”Hej!” sa vi samtidigt och log som fånar mot henne.
Hon kollade konstigt på oss och sa tyst ”Hej...?”
”Ryan” sa Ryan och räckte fram handen. Hon tog den och skakade den långsamt ”Amy”. ”Chaz” sa jag och gjorde detsamma.
Jag bet mig nervöst i läppen, vad skulle jag säga? ”Får vi sitta här?” frågade Ryan och Amy nickade och gjorde lite mer plats bredvid sig.
.
Jag satte mig närmast henne och hon log ett litet vackert leende mot mig.
.
”Vilka är ni då? Asså, ja... Mer än vad ni heter, för det vet jag redan...” hon skrattade till och visade de perfekta tänderna.
”Ja, ehm... Vi bor här i Stratford. Vi spelar basket lite då och då.” började jag och nickade åt Ryan att han skulle försöka tilllägga något.
”Vi är Justin Biebers bästa vänner.” sa han stolt.
Hon skrattade igen och sa ”woooow va coolt.” ironiskt och himlade med ögonen.
”Imponerad?” frågade jag och flörtade lite diskret.
”Inte direkt.” sa hon och flinade.
”Inget fan?” frågade Ryan förvånat.
”Noap. Men jag är ingen hater heller...” svarade hon och tittade på hennes skor.
.
Vi nickade och det blev tyst. Men plötsligt börjar hennes mobil vibrera och ’Party in the USA’ började spelas.
Hon rykte till och tog snabbt upp mobilen och svarade.
.
”Hej det är Amy?” svarade hon och vi tittade tysta på henne. ”Ja, okej. Jag kommer. Puss!”
.
När hon hade lagt på tittade vi frågande på henne när hon reste sig upp.
.
”Det var mamma, måste hem. Men det var kul att träffa er!”
”Okej. Detsamma!” sa jag och reste mig upp.
”Vart bor du?” frågade Ryan. Jag putta honom i sidan och skrattade. Vi visste ju redan det.
”Jag bor granne med Justin. Ska ni dit eller?” sa hon och tittade på oss med hennes fina blå-gråa ögon.
”Ja, vi ska dit.” sa jag med ett stort leende och la armen runt hennes midja och så började vi gå.
.
- Amy -
.
Jag lät Chaz hålla handen runt min midja medan vi gick hemåt. Inte vet jag varför, men det var bekvämt. Dock kände jag mig dum mot Ryan som gick för sig själv på min andra sida.
.
Båda två var riktigt snälla och såg helt okej ut. Jag tittade upp på Chaz men vände blicken ner i marken när våra ögon möttes.
.
När vi kom fram till Justins hus kramade jag dem båda hejdå och gick sen hem till mig. Jag sparkade snabbt av mig skorna och sprang upp till mitt rum och fram till fönstret. Justin satt i sin säng när killarna kom in men plötsligt såg det ut som om de bråkade.
.
- Justin -
.
”NI HAR GJORT VAD?!” skrek jag rakt i Chaz och Ryans ansikten.
”Vi hälsade på Amy. Och vi är typ kompisar nu...” sa Chaz nervöst. ”Och det verkar som att Chaz och Amy har en liten romans på gång...” sa Ryan med en viss retlighet i rösten.
.
Jag kände mig tom. Mina bästa vänner hade nyss blivit vänner med min granne innan jag ens hade hälsat på henne. Problemet var att nu när Ryan sa att Chaz och Amy hade något på gång fick jag som en stor stenbumling i hjärtat och nu mår jag bara piss... ”Ut.” sa jag tyst till dem. ”Va?” frågade de. ”UT!” skrek jag och då sprang de ut och jag hörde ytterdörren stängas.
Förlåt mig så himla mycket för att ni fått vänta så himla länge på nästa kapitel.. Ska försöka bättra på mig! :)
My Favorite Boy - Kapitel 6
- Amy -
.
Skolan skulle jag inte börja förrän på måndagen, så att jag inte dök upp mitt i veckan.
.
Det var torsdag och jag satt i soffan inne i vardagsrummet och kollade på MTV. Plötsligt fick jag ett väldigt sug efter en latte. Så jag stängde av Tv:n, spang upp till rummet, bytte om till ett par svarta jeans, en stickad grå tröja och en skinnväst, drog på ett lager med mascara och borstade igenom mitt hår. Sedan gick jag till dörren och tog på mig mina converse, öppnade dörren och drog in den friska luften genom näsan och låste dörren efter mig. Mamma var med Pattie och några andra väninnor på en liten återträff.
.
Jag gick lugnt in mot centrum och väl utanför Starbucks blev jag nästan helt galen efter kaffe. Så jag gick in och köpte en, gick ut igen och gick långsamt mot en park lite längre bort. Jag kunde stan ganska bra redan, kunde inte vart allt låg, men det viktigaste visste jag.
.
Bänken som jag satte mig på var kall, men jag brydde mig inte så mycket och njöt av att äntligen få dricka min latte igen.
.
Jag hörde röster lite längre bort. Några tjejer gick och höll sig för att spricka av glädje. Jag försökte höra vad de sa, och efter ett tag hörde jag ’Justin’ och genast då spetsade jag öronen. Vad var fel på mig? För bara 5 dagar sedan skulle jag suckat och gått därifrån. Men nu satt jag kvar och var nyfiken på vad de sa om honom...
.
”Jag har hört att han har sägs flyttat tillbaka hit för att få några månaders vila. OMG. Tänk om vi träffar honom?!” alla tjejerna började tjuta. ”Men ingen vet vart han bor dock, ingen har sett honom.”
.
Jag log lite diskret och rörde runt det sista av latten innan jag drack upp det. Varför log jag? Var jag stolt över att fått träffa honom? Knappast.
.
- Justin -
.
Det ringde på dörren och jag sprang lätt ner för trappan och slet upp dörren där mina två bästa vänner stod – Chaz och Ryan.
.
Vi gjorde våran speciella hälsning och skrattade. Inte förrän nu kände jag hur mycket jag har saknat dem.
.
”Sååååå...” började Chaz och tittade på mig med ena ögonbrynet upphöjt.
Jag tittade undrande på honom och fattade ingenting. ”Va?”
”Du har den där blicken igen Justin. Den som du hade första gången du berättade att du var kär i Selena?”
.
Bara hennes namn slog som en knytnäve i magen. Tårarna försökte tränga sig fram under mina ögon men jag blinkade bort dem snabbt.
.
”Åh. Förlåt Biebs...” sa Chaz medlidande och klappade lugnt på axeln.
.
Hon hade gjort slut med mig för 1 och en halv vecka sedan. De senaste dagarna har varit riktigt hemska, förutom när jag sett Amy. När jag såg henne var det som att jag glömde allting och bara fokuserade på henne.
.
”Nu fick du det igen...” sa Ryan och log.
”Men det är ingen!” sa jag och kände rodnaden komma.
”Jo då!” sa båda två och så fort jag blev röd brast de ut i skratt.
.
Jag tittade långsamt upp och mötte deras blickar. Tog ett djupt andetag. ”Hon heter Amy.”
”Visste att det fanns en tjej, JAG VISSTE DET!” skrek Chaz och hoppade runt som en glad älg.
”Okej, bro. Ta’t lugnt!” sa jag och skrattade.
”Så... När får vi träffa den här Amyyyy då?” sa Ryan och knuffade mig i sidan.
”Ehm... Jag har inte riktigt någon kontakt med henne. När jag och mamma var där så vägrade hon att kolla på mig...”
”Jaha.” sa båda två och såg besvikna ut.
.
Plötsligt såg jag en viss person jag kände igen ute på trottoaren. Amy. Hon gick med en tom Starbucks mugg mot en papperskorg. Hennes hår fladdrade i vinden, jag öppnade munnen och sa lugnt: ”Där är hon.”
.
”Va?” sa båda och följde min blick. ”Wow...” sa Chaz och tittade på mig igen. Ryan började skratta så fort han såg på mig och Chaz också... Jag tittade efter Amy och bet mig lite diskret i läppen. ”Somebody is in loooooove” sa Chaz retsamt och flinade medans Ryan vinkade med handen framför mina ögon för att ’väcka’ mig. Jag blinkade till och lipade åt Chaz, sedan började jag skratta jag med och vi gick upp till mitt rum.
.
”Du kan inte vara såhär för alltid vet du, Biebs...” sa Ryan.
”Vaddå?” undrade jag. Det kändes som att jag inte fattade något nuförtiden...
”Du kan inte gå runt och stirra efter henne hela tiden. Första steget du måste göra är ju att lära känna henne, om du är smart.”
”Det ska jag.” sa jag bestämt och tittade ut mot Amy på gatan. ”Det ska jag.” upprepade jag och log.
Förlåt! Har inte kunnat skriva på länge! Har haft matteprov och sånt skit och har inte kunnat vara inne på datorn. xx
My Favorite Boy - Kapitel 5
- Amy -
.
Vad hade nyss hänt? Vilka var det där? Jo, grannar var de ju, men va? Jag fattade ingenting.
.
Mamma skuttade runt i huset och var jätteglad. ”Mamma? Ehm, vilka var de där?”
.
Hon stannade upp och kom på att hon inte hade förklarat för mig.
.
”Det var ju Pattie! Och Justin!” tjöt hon och började skutta omkring igen. Vem var barnet i här egentligen?
.
Hade jag nyss stått 2 meter från världens största tonårsstjärna? Jag hade inte kollat på honom, men jag hade känt hans blickar. Hans mamma var fin och jättetrevlig. Det skulle inte förvåna mig om han var detsamma. Jag brydde mig inte så mycket egentligen, så jag bestämde mig för att glömma det och gick upp till mitt rum igen.
.
Satte på datorn och loggade in på facebook. Claire skrev direkt till mig på chatten.
.
AMY! Hur mår du? Hur är det i Canada? Vad har du för adress? Har du sett JB? JAG SAKNAR DIG! x
.
Jag suckade tungt. Allt hon ville veta var om Justin.
.
Jag mår fint. Det är fint väder, husen är fina, fast det är ganska kallt. Jag vet inte vad gatan heter tyvärr... Men du ska få adressen senare. Om jag sett honom? Nej. Men han var här, fast jag kollade inte på honom. Saknar dig med. x
.
Såklart fick hon damp. OMG, var han hemma hos er?! SKOJAR DU MED MIG?!
.
Nej jag skojar inte. Tydligen har Pattie och mamma varit barndomsvänner. Så jag antar att vi kommer ses en hel del.
.
OMG. Jag har sjukt stor lust att åka till dig nu! Måste berätta för Nicole, hörs senare x
.
Haha, gör det du. Hörs x
.
Jag suckade igen och tittade ut genom fönstret. Konstigt nog kollade jag på det stora huset bredvid där Bävern bodde. Förskräckt vände jag huvudet mot datorn igen när jag såg Justin i hans fönster med hans gitarr.
.
Men för att retas lite med Claire och Nicole tog jag fram min Iphone och knäppte kort på honom och skickade till dem.
.
Båda två fick total damp och jag skrattade så att magen gjorde sjukt ont.
.
Jag öppnade fönstret för att släppa in lite frisk Canada-luft men med luften kom Justins plinkande på gitarren. Det kändes konstigt att sitta här, lyssna på Justin Biebers gitarr plinkade och... njuta? Gjorde jag verkligen det? Gillade jag det? Jag hade ingen aning.
.
Utan att tänka mig för gick jag in på Google och sökte på ’Justin Bieber’. Det kom fram en massa bilder från när han var yngre, så jag skrev dit ’2011’ och genast kom det bilder som måste ha tagits rätt så nyligen.
.
”Amy! Gosh, varför gör du det här?” Sa jag till mig själv och stängde google och gick in på twitter.
.
Skrev en snabb uppdatering, Just moved to Stratford, it’s really beautiful here. Very nice neighbors too. Miss Boston though... x och sedan stängde jag av datorn.
.
Justin hade slutat spela och han satt inte vid fönstret längre. ”Varför tänker jag fortfarande på det här?” sa jag förvånad och bestämde mig för att plocka upp alla mina saker.
.
- Justin –
.
”Så, hur exakt känner du Jessica?” frågade jag mamma när vi satt i köket och åt middag.
.
Hon log och tuggade klart det hon hade i munnen och svalde. ”Vi gick i samma klass, och vi var bästa vänner. Men efter High School flyttade hon till Boston där hon träffade en man som hon gifte sig med. Vi tappade kontakten. Men för bara några veckor sedan sms:ade hon mig att hon hade skilt sig och skulle flytta någonstans men hon visste inte vart. Så jag gav förslaget att flytta hit. Men efter det hörde jag inget mer. Tills nu, du märkte hur glad jag blev va?”
”Oj, ja det märkte jag.”
”Vad tycker du om Amy då?” frågade hon med en viss retlighet i rösten.
”Va?”
”Justin, kom igen.” sa hon och blinkade med ena ögat.
”Haha, mamma sluta.” sa jag och kände kinderna hetta till.
”AVSLÖJAD!” skrek mamma och skrattade högt.
”Okej okej. Ja, jag tycker hon är fin, än sen?”
.
Mamma var nöjd och knuffade mig lekfullt i sidan och skrattade. Jag skrattade med henne och åt sedan upp det sista av maten.
Skriver kanske Kapitel 6 senare ikväll ;) annars kommer det imorn! :D KOMMENTERA! :)
My Favorite Boy - Kapitel 4
- - -
.
Stratford var en mysig stad, mitt ute i ingenstans kändes det som. Inte så mycket folk på gatorna, här skulle jag nog kunna trivas faktiskt!
.
Bilen svängde in på en trevlig liten gata med några fina hus vid sidan av den. Mamma parkerade bilen utanför ett lagom stort hus i vitt trä.
.
”Home sweet home!” sa mamma och knäppte av sig bältet.
.
Jag log, knäppte av mitt bälte jag med och gick ut ur bilen. Möttes direkt av en skön, frisk luft. ”Ah! Underbart! Tjöt jag och sprang upp till huset där mamma stod och öppnade dörren.
.
Jag steg in i hallen och tappade hakan direkt. Allt var topp modernt och stilrent. Kände inte igen någon av möblerna. ”Vänta lite, det här är ju inte våra möbler?” sa jag och kollade på mamma med konstig blick.
.
”Jag vet! Jag har köpt nya!” sa mamma tillbaka med ett stort leende.
.
Jag sparkade av mig skorna och tog av mig jackan, sedan gick jag runt i huset och bara gapade. Det var ju galet va fint det var!
.
”Mamma, det här är ju bara föööööör bra!” sa jag och kramade om henne.
”Jag vet! Men vänta bara tills du får se ditt sovrum.” sa hon stolt och log.
.
Mina ögon blev stora och jag sprang upp för trappan och mot en vit dörr där det stod ’Amy’ på med fin skrivstil.
.
Jag öppnade den och tappade andan. Det var vita tapeter på väggarna förutom en där det var en fondvägg med New York. I taket hängde en kristallkrona, golvet var täckt med en stor fluffig matta i vit färg, längst in i rummet stod ett skrivbord med en svart kontorsstol framför, bredvid skrivbordet stod en stor, dubbelsäng med 2 täcken och 5 kuddar, nattduksbordet var vitt och hade en gullig liten lila lampa som stod ovanpå, en vägg såg ganska konstig ut, men jag gick fram och drog lite i ett handtag och helt plötsligt stod jag i min alldeles egna walk-in closet. Jag kunde inte tro mina ögon.
.
”Tycker du om det?” säger mamma i dörröppningen med ett flin.
”OM jag tycker om det? Jag ÄLSKAR det! Tack mamma!” tjöt jag och gav henne en stor kram.
”Kom så går vi och packar in från bilen!” sa hon och la armen runt min axel.
.
- Justins perspektiv -
.
”Justin?!” ropade mamma från nedervåningen.
”Mm?” svarade jag och kliade bakom örat.
”Vi har fått nya grannar! De kom hit nu för bara en timme sedan! Hänger du med och säger hej?”
”Ehm... okej!”
.
Jag stängde locket på datorn och gick fram till spegeln. Fixade håret snabbt och skuttade sedan ner för trappan och tog på mig skorna och tog kakorna som mamma hade bakat till dem.
.
Hon knöt sina skor lugnt och tog sedan på sig sin kappa. Jag tyckte inte det var så jättekallt, så jag struntade i jacka.
.
Vi gick ut och jag kollade direkt mot det vita huset. Med bestämda steg gick jag och mamma mot dörren och mamma ställde sig framför mig och ringde på.
.
Bara några sekunder efteråt öppnade en kvinna i 30-års åldern med ett stort leende på läpparna.
.
”Hej! Vi bor i det stora huset här brevid och tänkte bara säga välkomna hit till Statford!” Sa mamma med en viss nervositet i rösten.
.
”Jaha! Hej! Å va kul!” svarade kvinnan och log ännu större.
”Pattie.” sa mamma och räckte fram handen.
”Ni måste hälsa på min dotter också! Vänta lite bara, jag ska hämta henne!” hon försvann ett ögonblick och mamma vände sig mot mig. ”Hon har en dotter.” sa hon och höjde på ögonbrynen och knuffade på mig.
.
”Haha, mamma sluta nu!” sa jag och knuffade henne i sidan.
.
Vi vände oss tillbaka mot dörren när vi hörde steg.
”Ja, det här är min dotter Amy.” sa Jessica och visade upp sin dotter.
.
Amy, log inte. Hennes lugg täckte halva ansiktet och hon bet sig nervöst i läppen.
.
”Hej hej!” sa mamma glatt. ”Jo, jag har bakat lite kakor till er också!”
”Nej men å! Tack så himla mycket!” sa Jessica och tog emot burken med kakorna.
.
Under tiden stod jag och betraktade Amy från topp till tå. Hon såg helt okej ut. Eller ja... Hon var fin. Vacker är nog det bästa ordet att beskriva henne med. Håret nådde ner till revbenen, hon var lagom smal och hade väldigt fina ögon med en blå färg. Men hon kollade aldrig på mig, hon tittade bara på mamma och ner i marken.
.
Sedan sa vi hej då och gick hem igen. Det första jag tänkte på när jag kom in på mitt rum och la mig i sängen var Amy. Vackra, vackra Amy.
Yeey! Kapitel 4 ute! ;) Kommentera! :D xx
My Favorite Boy - Kapitel 3
- - -
Jag satt på golvet i mitt rum och hade fullt upp med att packa. Det stod flyttkartonger överallt och det var total kaos. Men jag såg till att få med allt jag ville ha med. En dag kvar, sen bär det av mot Stratford. Sjukt, jag kunde inte tro det.
.
Det var lördag, på måndag skulle flytten ske. Jag svalde hårt och tittade runt omkring mig. Alla affischer, tavlor och sådant var borta från väggarna, garderoben var tom, skrivbordet var tomt, allt utom lampan i taket och sängen stod kvar.
.
Jag satte mig utmattad på sängen och kollade ut genom fönstret, 2 dagar till. Sedan skulle jag vara i Stratford.
.
>>Måndag<<
.
”Amy! Upp och hoppa! Kom ner och ät frukost så att vi kan åka snart!” Ropade mamma från köket.
Jag satte mig upp och gnuggade mina ögon. ”Kommer!” ropade jag tillbaka till mamma och steg sedan upp ur sängen. Tog på mig mjukisbyxor och en t-shirt, sedan tog jag på mig mina strumpor och gick sedan till köket där mamma stod och stekte pannkakor. ”Mmm... Det luktar underbart!” sa jag och stog och dreglade över pannkakorna.
.
Mamma nickade stolt och sedan nickade hon mot bordet, menade att jag skulle sätta mig och börja äta.
.
Jag åt fort upp, skuttade iväg till mitt rum och letade upp min tandborste, skuttade vidare till badrummet och borstade tänderna.
.
Medan jag kollade mig själv i spegeln med vitt skum i munnen kom jag på det. Jag hade vetat det hela tiden, men inte förrän nu fattade jag vad som hände.
.
”omg. Jag ska flytta till Stratford. IDAG.”
.
Ungefär en timme senare satt jag i bilen, lådorna låg i bakluckan och mamma satt beslutsam vid ratten och vred om nyckeln.
.
Nolan stod på trappan och vinkade förtvivlat. Skulle jag få se min bror igen? Skulle jag någonsin träffa någon av mina vänner från Boston igen? En tår började leta sig ner för min kind, men jag torkade snabbt bort den.
.
”Off we go!” Tjöt mamma och tryckte på gasen.
.
Bara några minuter senare var vi ute på motorvägen. Mamma satte på radion och lyssnade på nyheterna. Jag suckade tyst för mig själv, stängde mina ögon och somnade.
.
Ett väldigt uttjatat intro på en viss låt som heter ’One Time’ gjorde att jag vaknade. Jag stönade högt och stängde genast av radion när Bävern började sjunga.
.
Jag tittade ut och kollade vart vi var, min blick fastnade på en vägskylt där det stod: Stratford 12
12 kilometer kvar, holy makaroni!
.
Mamma satt lugnt och trummade på ratten. ”Du ska veta att...” började hon. ”Jag valde Stratford av ett speciellt skäl...”
”Vaddå?” frågade jag undrande och stirrade rakt upp i himlen.
”Jag har några gamla vänner där, bland annat en barndoms kamrat som heter Pattie.”
.
Pattie. Vänta nu, jag har hört det förut. Men var? När? Då slog det mig. Jag skrek inombords och nöp mig i armen. Noap, det var ingen mardröm. Min mamma och Justins mamma är gamla barndomsvänner. Shiet!
Tadaaaa! Vet att det är segt nu i början, men det blir bättre sen hoppas jag! :$ Kapitel 4 kommer antingen imorn eller på lördag! ;)
My Favorite Boy - Kapitel 2
- Amy -
.
Skolklockan ringde ut för dagen och alla skyndade sig ut ur klassrummet. Jag tryckte min macbook och mina böcker mot bröstet och gick lugnt till mitt skåp. Tog upp min iphone ur min ficka och kollade mina meddelanden. Hade fått ett från mamma: Kom hem så snabbt som möjligt, vi måste prata. x
.
Jag skrev snabbt tillbaka ett: ok. x , och sedan la jag ner min macbook och några läxor i min väska. Jag drog på mig skinnjackan och virade snabbt runt min halsduk runt halsen.
.
Claire och Nicole stod en meter bakom mig och väntade. Jag smällde snabbt igen skåpet, låste och vände mig mot dem med ett svagt leende.
”Ska vi gå?” frågade jag.
Båda två nickade och började gå på varsin sida av mig.
.
När vi kommit en bit sa jag hej då till dem och började gå i snabbt tempo hemåt. Solen hade gått i moln och frosten hade försvunnit.
.
Jag gick längs den smala stigen i skogen och började skymta huset. Huset är rött, vita knutar och det är ganska stort. Ett väldigt mysigt hus tycker jag faktiskt!
.
”Jag är hemmaaaa!” ropade jag när jag klev in genom dörren.
.
Mamma kom genast ut från köket och jag såg direkt att något inte stämde. Hennes mascara hade runnit ut och hon såg jättetrött ut.
.
”Mamma, vad har hänt?!” frågade jag samtidigt som jag sprang och gav henne en kram.
.
Hon svarade inte, bara snyftade mot min axel. Tillslut tog hon med mig in till vardagsrummet. Vi satte oss ned i soffan och hon suckade, tog ett djupt andetag och kollade på mig:
”Jag och din pappa har bestämt att vi ska skilja oss. Så du och jag ska flytta... Nästa vecka.”
”Vänta. VA?!”
”Vi har bråkat en hel del, och känner inte kärleken längre... Så vi tror att det blir bäst såhär.”
”Ehm. Okej... Vart ska vi flytta?”
”Stratford.”
”SKA VI FLYTTA TILL KANADA?!”
”Ja Amy, vi ska flytta till Kanada.”
.
Den kvällen kunde jag inte tänka. Det var så mycket som flög runt i mitt huvud och jag kunde verkligen inte sova. Jag och Mamma, i Kanada? Alldeles ensamma? Min lillebror Nolan då? Skulle han stanna med pappa?
.
Jag bara satt i mitt fönster och kollade ut, allt såg så trist ut. På ett sätt skulle det bli skönt att få flytta härifrån. Men jag kommer sakna Boston som en galning.
.
Mina ögonlock blev tyngre och tyngre, jag la mig i sängen igen och somnade snabbt.
.
På lunchrasten den kommande dagen bestämde jag mig för att berätta om flytten för Claire och Nicole.
”Du ska vad?!” utbrast Claire och Nicole samtidigt.
”Jag ska flytta till Kanada. Till Stratford.”
Jag försökte förklara läget för dem och de förstod. Men helt plötsligt var det som att Nicole ’vaknade’ och stirrade på mig:
”Vänta nu... Stratford?”
”Ja...? Vadå?”
”OMG.”
”MEN VAD?” frågade jag och hade verkligen inget tålamod.
”D-d-det är ju Justins hemstad! Hans morföräldrar bor ju där!”
Jag slog med handflatan mot min panna och suckade djupt. Kunde det bli ännu värre?
Yup, det var Kapitel två gott folk! :D Kapitel 3 håller det på att skrivas på! :) Kommentera!<3
My Favorite Boy - Kapitel 1
- Amy’s perspektiv -
.
Jag huttrade till medan jag gick genom skogen påväg till skolan. Mitt askblonda axellånga hår fladdrade i vinden och det stack i benen under mina Cheap Monday jeans. Det var säkert flera minusgrader ute och marken var alldeles frostig. Min tunna skinnjacka var alldeles för kall för sådant här väder. Men jag hade på mig den ändå, för snygghetens skull. Jag burrade in ansiktet i min favorit halsduk, en blå, som jag hittat på stan en gång för länge sedan. Den har ett litet J och ett B som man knappt ser nere i kanten på halsduken, men jag har ingen aning om vems den är.
.
Jag tittade runt omkring mig, helt fascinerad över hur fint allting var när solen sken på frosten. Jag klättrade nedför det lilla berget i slutet av skogen innan jag kom ner till fotbollsplanen i kanten av skolgården. Egentligen fanns det en enklare och snabbare väg att ta från mitt hem och ner till skolan, men jag gillade bättre att gå genom skogen.
.
När jag öppnade skolporten var Claire och Nicole på mig direkt och började tjata om Justin Bäver. Ugh! Kunde de aldrig få nog? Ni kanske tror jag är en hater, det är jag inte. Men jag är inte ett fan, jag är något därimellan.
.
Jag tog ut de sista skolböckerna ur skåpet och sedan smällde jag igen det och låste. Jag gick tyst mellan mina bästa vänner Clarie och Nicole mot vårat klassrum. Det var torsdag, två skoldagar till... sen var det helg!
.
Vi gick in i klassrummet och satte oss på våra platser. Jag satt längst bak vid fönstret - det är den bästa platsen i hela rummet. Vår lärare kom in, sa godmorgon, och sedan började vi svenskalektionen.
.
På lunch rasten pratade Claire och Nicole oavbrutet om Justin.
.
”Har du hört hans nya julalbum?” ”JAAA OMG jag döööör!” ”Och vet du? Han och Selena har köpt en hund tillsammans! Aaah!” ”OMG! Vill också köpa hund tillsammans med honom!” ”Han är så fin! Omg jag dör!”
.
Jag kunde inte hjälpa att lägga mig i så... ”Asså seriöst? Ni känner inte killen ens? Sluta prata om honom som att ni gör det. Det är sjukt irriterande! Skaffa er ett eget liv istället för att följa hans hela tiden...”
.
Båda två gav mig sura blickar (oj oj oj, om blickar kunde döda skulle jag varit död för länge sedan) och sedan sa de: ”Hater...”
.
”Asså håll era feta käftar igen! Jag är ingen sketans hater! Men jag är inget sjukt, galet, irriterande fan i alla fall...”
.
De struntade i mig och började prata igen. Jag skrapade ihop den sista maten jag hade på tallriken och tog upp det på min gaffel och stoppade in den i munnen. Sedan tog jag upp min morot som jag lagt vid sidan av tallriken och började gnaga på den som en kanin.
.
När alla var klara tog vi våra brickor och gick och lämnade dem i brickstället. Sedan gick vi ut ur matsalen och bort mot skåpen, då mitt hjärta nästan stannade. En kille i trean gick förbi och han hade världens sötaste ansikte och det var nästan som att jag stog och dreglade.
.
”Ehm... Amy?” Frågade Claire och jag kvicknade snabbt till tittade på dem undrande: ”Va?” Då började båda skratta och jag kände hur det började hetta till i kinderna. Skit också! Inte rodna nu, Amy. INTE RODNA! Men jag kunde inte hjälpa det, mitt ansikte blev rött som en tomat och jag gick tyst mot klassrummet med mina matteböcker i handen. Matte, äntligen en lektion där jag kan göra bra ifrån mig.Kapitel 1 ute! Do you want some moooore? ;) Kapitel 2 kommer snart!
My Favorite Boy - Kort info om huvudpersonen
Info om Amy Sunshine
.
Amy Catlin Sunshine är en tjej som går det andra året på high school i Boston, USA. Hon är ungefär 160 cm lång och har inte direkt den finaste kroppen eller den smalaste, men hon bryr sig inte så mycket om det. Hon bor i en villa uppe i skogen, men nära centrum ändå, tillsammans med hennes mamma, pappa och lillebror. Hon gillar att dansa, sjunga, spela fotboll och måla. Hon har blå-gråa ögon och askblondt hår, och en snelugg åt höger sida. Hennes favoritarist är Miley Cyrus och hennes favoritband är Paramore. Musik är hennes liv, men hon kan inte spela något instrument så bra, förutom tvärflöjt. Amy har varit mobbad över sitt utseende hela sin uppväxt och hennes föräldrar jobbar väldigt ofta så hon måste ta hand om hennes lillebror väldigt ofta.
Nu vet ni lite om huvudpersonen i min novell (kommer nog bli mer som en berättelse tror jag, men men!) . Vill ni ha första kapitlet? :D Har börjat skriva på det! Yeah!