My Favorite Boy - Kapitel 6

- Amy -

.

Skolan skulle jag inte börja förrän på måndagen, så att jag inte dök upp mitt i veckan.

.

Det var torsdag och jag satt i soffan inne i vardagsrummet och kollade på MTV. Plötsligt fick jag ett väldigt sug efter en latte. Så jag stängde av Tv:n, spang upp till rummet, bytte om till ett par svarta jeans, en stickad grå tröja och en skinnväst, drog på ett lager med mascara och borstade igenom mitt hår. Sedan gick jag till dörren och tog på mig mina converse, öppnade dörren och drog in den friska luften genom näsan och låste dörren efter mig. Mamma var med Pattie och några andra väninnor på en liten återträff.

.

Jag gick lugnt in mot centrum och väl utanför Starbucks blev jag nästan helt galen efter kaffe. Så jag gick in och köpte en, gick ut igen och gick långsamt mot en park lite längre bort. Jag kunde stan ganska bra redan, kunde inte vart allt låg, men det viktigaste visste jag.

.

Bänken som jag satte mig på var kall, men jag brydde mig inte så mycket och njöt av att äntligen få dricka min latte igen.

.

Jag hörde röster lite längre bort. Några tjejer gick och höll sig för att spricka av glädje. Jag försökte höra vad de sa, och efter ett tag hörde jag ’Justin’ och genast då spetsade jag öronen. Vad var fel på mig? För bara 5 dagar sedan skulle jag suckat och gått därifrån. Men nu satt jag kvar och var nyfiken på vad de sa om honom...

.

”Jag har hört att han har sägs flyttat tillbaka hit för att få några månaders vila. OMG. Tänk om vi träffar honom?!” alla tjejerna började tjuta. ”Men ingen vet vart han bor dock, ingen har sett honom.”

.

Jag log lite diskret och rörde runt det sista av latten innan jag drack upp det. Varför log jag? Var jag stolt över att fått träffa honom? Knappast.

.

- Justin -

.

Det ringde på dörren och jag sprang lätt ner för trappan och slet upp dörren där mina två bästa vänner stod – Chaz och Ryan.

.

Vi gjorde våran speciella hälsning och skrattade. Inte förrän nu kände jag hur mycket jag har saknat dem.

.

”Sååååå...” började Chaz och tittade på mig med ena ögonbrynet upphöjt.

Jag tittade undrande på honom och fattade ingenting. ”Va?”

”Du har den där blicken igen Justin. Den som du hade första gången du berättade att du var kär i Selena?”

.

Bara hennes namn slog som en knytnäve i magen. Tårarna försökte tränga sig fram under mina ögon men jag blinkade bort dem snabbt.

.

”Åh. Förlåt Biebs...” sa Chaz medlidande och klappade lugnt på axeln.

.

Hon hade gjort slut med mig för 1 och en halv vecka sedan. De senaste dagarna har varit riktigt hemska, förutom när jag sett Amy. När jag såg henne var det som att jag glömde allting och bara fokuserade på henne.

.

”Nu fick du det igen...” sa Ryan och log.

”Men det är ingen!” sa jag och kände rodnaden komma.

”Jo då!” sa båda två och så fort jag blev röd brast de ut i skratt.

.

Jag tittade långsamt upp och mötte deras blickar. Tog ett djupt andetag. ”Hon heter Amy.”

”Visste att det fanns en tjej, JAG VISSTE DET!” skrek Chaz och hoppade runt som en glad älg.

”Okej, bro. Ta’t lugnt!” sa jag och skrattade.

”Så... När får vi träffa den här Amyyyy då?” sa Ryan och knuffade mig i sidan.

”Ehm... Jag har inte riktigt någon kontakt med henne. När jag och mamma var där så vägrade hon att kolla på mig...”

”Jaha.” sa båda två och såg besvikna ut.

.

Plötsligt såg jag en viss person jag kände igen ute på trottoaren. Amy. Hon gick med en tom Starbucks mugg mot en papperskorg. Hennes hår fladdrade i vinden, jag öppnade munnen och sa lugnt: ”Där är hon.”

.

”Va?” sa båda och följde min blick. ”Wow...” sa Chaz och tittade på mig igen. Ryan började skratta så fort han såg på mig och Chaz också... Jag tittade efter Amy och bet mig lite diskret i läppen. ”Somebody is in loooooove” sa Chaz retsamt och flinade medans Ryan vinkade med handen framför mina ögon för att ’väcka’ mig. Jag blinkade till och lipade åt Chaz, sedan började jag skratta jag med och vi gick upp till mitt rum.

.

”Du kan inte vara såhär för alltid vet du, Biebs...” sa Ryan.

”Vaddå?” undrade jag. Det kändes som att jag inte fattade något nuförtiden...

”Du kan inte gå runt och stirra efter henne hela tiden. Första steget du måste göra är ju att lära känna henne, om du är smart.”

”Det ska jag.” sa jag bestämt och tittade ut mot Amy på gatan. ”Det ska jag.” upprepade jag och log.


Förlåt! Har inte kunnat skriva på länge! Har haft matteprov och sånt skit och har inte kunnat vara inne på datorn. xx




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback