- Justin -

.

Mamma knackade på min dörr och jag vände upp huvudet från min kudde och sa lugnt, ”Kom in...”

.

Hon öppnade och så fort hon såg att mina ögon blänkte skyndade hon sig fram och gav mig en kram.

.

”Älskling, vad har hänt?” frågade hon och tittade mig rakt in i ögonen. ”Är det Amy?” viskade hon. ”Jag orkar inte prata om det...” sa jag tyst och kramade henne igen. Hon nickade och besvarade kramen.

”Vad sägs om det här – Jag bjuder hit Jessica och Amy på middag? Låter det bra?” sa hon och log.

Jag pressade fram ett litet leende och nickade, ”Ja, det låter helt okej.”

.

- Amy  -

.

Jag satt på mitt rum och rullade tummarna. Det fanns verkligen inget att göra när man inte hade några vänner. Chaz och Ryan var ju några bekanta... Men jag hade ju inte deras nummer så jag kunde inte messa dem.

.

Telefonen ringde på nedervåningen. ”KAN DU TA DET?!” skrek mamma från duschen. ”Jadå!” ropade jag tillbaka och sprang till telefonen och svarade.

.

”Hos Jessica och Amy.” sa jag och bet mig i läppen.

”Hej Amy! Det är Pattie!”

”Hej!” sa jag och försökte låta vänlig.

”Jo, har du mamma hemma?”

”Jaaa, men hon är i duschen. Kan du ringa senare eller säga till mig?”

”Jag kan väl lika gärna säga till dig” sa hon. Hur kunde hon alltid vara så glad? Sjukt.

”Okej..?”

”Jag undrar om ni två vill komma och äta middag med oss ikväll?”

”Eh, jag ska bara höra med mamma. Vänta lite!”

.

Jag riktade bort telefonen och skrek till mamma, ”MAMMA!? PATTIE UNDRAR OM VI VILL KOMMA OCH ÄTA MIDDAG HOS DEM IKVÄLL?”

.

Hon slutade sitt sjungande i duschen och svarade, ”JA, OM DU TYCKER DET ÄR OKEJ BARA SÅ!”

.

Jag vände tillbaka telefonen och gick fram till fönstret i vardagsrummet.

.

”Vi kommer! Vilken tid?” frågade jag och kollade på Pattie som gick runt med telefonen tryckt mot örat i grannhuset.

”Klockan 18, va kul!”

”Kolla hit föresten!” sa jag och log stort.

Pattie vände sig mot fönstret och så fort hon såg mig började hon vinka. ”Nämen hej! Haha!”

”Hej hej!” sa jag och började skratta. ”Vi ses då!”

”Ja det gör vi! Hej då!”

.

Vi vinkade mot varandra en gång till och sen gick jag och ställde tillbaka telefonen. Jag kollade snabbt upp på klockan i köket, 16:07. Mindre än två timmar kvar.

.

Jag sprang upp för trappan och in på mitt rum och började leta kläder att ha på mig.

.

”Vilken tid?” frågade mamma som kommit ut ur badrummet.

”Klockan 18!” svarade jag samtidigt som jag prövade olika plagg.

.

Efter en timmes prövande blev det tillslut en stickad vit tröja och ett par jeans. Jag ville inte se för högtidlig ut... Jag la fram kläderna på sängen och gick sedan till badrummet och duschade.

.

När klockan var tio i sex stog jag framför min spegel, naturligt sminkad, håret i en fiskbensfläta och kläderna på. Yup, jag var klar!

.

Jag gick ner för trappan och tog på mig min kappa, mina skor och min röda halsduk. Mamma kom också ner efter ett tag, ”Wow, va fin du är mamma!” sa jag och log, och jag menade det verkligen! Hon såg jättefin ut! ”Tycker du det?” sa mamma och log hon med och drog lite i hennes blus. Jag nickade och vände mig mot spegeln och fixade det sista.

.

”Redo?” frågade mamma och jag nickade bestämt.

.

Vi öppnade dörren och genast burrade jag ner mitt ansikte i halsduken för att det var så kallt.

.

Prick klockan sex stog vi utanför deras dörr och jag tryckte nervöst på ringklockan vid dörren.

.

Jag hörde steg inifrån och strax därefter öppnade Pattie dörren och välkomnade oss. Vi tog av oss ytterkläderna och Pattie gick till köket. Mamma följde efter och jag stog ensam kvar.

.

Minuter gick och efter ett tag hörde jag steg på övervåningen, stegen började gå ner för trappan och jag var tvungen att kippa efter andan. Där stod han. Han tittade upp och för första gången möttes våra blickar. Tiden stod stilla.

---

Varsågoda! :D Är sjuk idag, så jag har tid att skriva lite mer på novellen! ;) waaah!

- Amy -

.

Skolan skulle jag inte börja förrän på måndagen, så att jag inte dök upp mitt i veckan.

.

Det var torsdag och jag satt i soffan inne i vardagsrummet och kollade på MTV. Plötsligt fick jag ett väldigt sug efter en latte. Så jag stängde av Tv:n, spang upp till rummet, bytte om till ett par svarta jeans, en stickad grå tröja och en skinnväst, drog på ett lager med mascara och borstade igenom mitt hår. Sedan gick jag till dörren och tog på mig mina converse, öppnade dörren och drog in den friska luften genom näsan och låste dörren efter mig. Mamma var med Pattie och några andra väninnor på en liten återträff.

.

Jag gick lugnt in mot centrum och väl utanför Starbucks blev jag nästan helt galen efter kaffe. Så jag gick in och köpte en, gick ut igen och gick långsamt mot en park lite längre bort. Jag kunde stan ganska bra redan, kunde inte vart allt låg, men det viktigaste visste jag.

.

Bänken som jag satte mig på var kall, men jag brydde mig inte så mycket och njöt av att äntligen få dricka min latte igen.

.

Jag hörde röster lite längre bort. Några tjejer gick och höll sig för att spricka av glädje. Jag försökte höra vad de sa, och efter ett tag hörde jag ’Justin’ och genast då spetsade jag öronen. Vad var fel på mig? För bara 5 dagar sedan skulle jag suckat och gått därifrån. Men nu satt jag kvar och var nyfiken på vad de sa om honom...

.

”Jag har hört att han har sägs flyttat tillbaka hit för att få några månaders vila. OMG. Tänk om vi träffar honom?!” alla tjejerna började tjuta. ”Men ingen vet vart han bor dock, ingen har sett honom.”

.

Jag log lite diskret och rörde runt det sista av latten innan jag drack upp det. Varför log jag? Var jag stolt över att fått träffa honom? Knappast.

.

- Justin -

.

Det ringde på dörren och jag sprang lätt ner för trappan och slet upp dörren där mina två bästa vänner stod – Chaz och Ryan.

.

Vi gjorde våran speciella hälsning och skrattade. Inte förrän nu kände jag hur mycket jag har saknat dem.

.

”Sååååå...” började Chaz och tittade på mig med ena ögonbrynet upphöjt.

Jag tittade undrande på honom och fattade ingenting. ”Va?”

”Du har den där blicken igen Justin. Den som du hade första gången du berättade att du var kär i Selena?”

.

Bara hennes namn slog som en knytnäve i magen. Tårarna försökte tränga sig fram under mina ögon men jag blinkade bort dem snabbt.

.

”Åh. Förlåt Biebs...” sa Chaz medlidande och klappade lugnt på axeln.

.

Hon hade gjort slut med mig för 1 och en halv vecka sedan. De senaste dagarna har varit riktigt hemska, förutom när jag sett Amy. När jag såg henne var det som att jag glömde allting och bara fokuserade på henne.

.

”Nu fick du det igen...” sa Ryan och log.

”Men det är ingen!” sa jag och kände rodnaden komma.

”Jo då!” sa båda två och så fort jag blev röd brast de ut i skratt.

.

Jag tittade långsamt upp och mötte deras blickar. Tog ett djupt andetag. ”Hon heter Amy.”

”Visste att det fanns en tjej, JAG VISSTE DET!” skrek Chaz och hoppade runt som en glad älg.

”Okej, bro. Ta’t lugnt!” sa jag och skrattade.

”Så... När får vi träffa den här Amyyyy då?” sa Ryan och knuffade mig i sidan.

”Ehm... Jag har inte riktigt någon kontakt med henne. När jag och mamma var där så vägrade hon att kolla på mig...”

”Jaha.” sa båda två och såg besvikna ut.

.

Plötsligt såg jag en viss person jag kände igen ute på trottoaren. Amy. Hon gick med en tom Starbucks mugg mot en papperskorg. Hennes hår fladdrade i vinden, jag öppnade munnen och sa lugnt: ”Där är hon.”

.

”Va?” sa båda och följde min blick. ”Wow...” sa Chaz och tittade på mig igen. Ryan började skratta så fort han såg på mig och Chaz också... Jag tittade efter Amy och bet mig lite diskret i läppen. ”Somebody is in loooooove” sa Chaz retsamt och flinade medans Ryan vinkade med handen framför mina ögon för att ’väcka’ mig. Jag blinkade till och lipade åt Chaz, sedan började jag skratta jag med och vi gick upp till mitt rum.

.

”Du kan inte vara såhär för alltid vet du, Biebs...” sa Ryan.

”Vaddå?” undrade jag. Det kändes som att jag inte fattade något nuförtiden...

”Du kan inte gå runt och stirra efter henne hela tiden. Första steget du måste göra är ju att lära känna henne, om du är smart.”

”Det ska jag.” sa jag bestämt och tittade ut mot Amy på gatan. ”Det ska jag.” upprepade jag och log.

---

Förlåt! Har inte kunnat skriva på länge! Har haft matteprov och sånt skit och har inte kunnat vara inne på datorn. xx

>>Harrys perspektiv<<

Frame i Paris.

>>Megans perspektiv<<

- Amy -

.

Vad hade nyss hänt? Vilka var det där? Jo, grannar var de ju, men va? Jag fattade ingenting.

.

Mamma skuttade runt i huset och var jätteglad. ”Mamma? Ehm, vilka var de där?”

.

Hon stannade upp och kom på att hon inte hade förklarat för mig.

.

”Det var ju Pattie! Och Justin!” tjöt hon och började skutta omkring igen. Vem var barnet i här egentligen?

.

Hade jag nyss stått 2 meter från världens största tonårsstjärna? Jag hade inte kollat på honom, men jag hade känt hans blickar. Hans mamma var fin och jättetrevlig. Det skulle inte förvåna mig om han var detsamma. Jag brydde mig inte så mycket egentligen, så jag bestämde mig för att glömma det och gick upp till mitt rum igen.

.

Satte på datorn och loggade in på facebook. Claire skrev direkt till mig på chatten.

.

AMY! Hur mår du? Hur är det i Canada? Vad har du för adress? Har du sett JB? JAG SAKNAR DIG! x

.

Jag suckade tungt. Allt hon ville veta var om Justin.

.

Jag mår fint. Det är fint väder, husen är fina, fast det är ganska kallt. Jag vet inte vad gatan heter tyvärr... Men du ska få adressen senare. Om jag sett honom? Nej. Men han var här, fast jag kollade inte på honom. Saknar dig med. x

.

Såklart fick hon damp. OMG, var han hemma hos er?! SKOJAR DU MED MIG?!

.

Nej jag skojar inte. Tydligen har Pattie och mamma varit barndomsvänner. Så jag antar att vi kommer ses en hel del.

.

OMG. Jag har sjukt stor lust att åka till dig nu! Måste berätta för Nicole, hörs senare x

.

Haha, gör det du. Hörs x

.

Jag suckade igen och tittade ut genom fönstret. Konstigt nog kollade jag på det stora huset bredvid där Bävern bodde. Förskräckt vände jag huvudet mot datorn igen när jag såg Justin i hans fönster med hans gitarr.

.

Men för att retas lite med Claire och Nicole tog jag fram min Iphone och knäppte kort på honom och skickade till dem.

.

Båda två fick total damp och jag skrattade så att magen gjorde sjukt ont.

.

Jag öppnade fönstret för att släppa in lite frisk Canada-luft men med luften kom Justins plinkande på gitarren. Det kändes konstigt att sitta här, lyssna på Justin Biebers gitarr plinkade och... njuta? Gjorde jag verkligen det? Gillade jag det? Jag hade ingen aning.

.

Utan att tänka mig för gick jag in på Google och sökte på ’Justin Bieber’. Det kom fram en massa bilder från när han var yngre, så jag skrev dit ’2011’ och genast kom det bilder som måste ha tagits rätt så nyligen.

.

”Amy! Gosh, varför gör du det här?” Sa jag till mig själv och stängde google och gick in på twitter.

.

Skrev en snabb uppdatering, Just moved to Stratford, it’s really beautiful here. Very nice neighbors too. Miss Boston though... x och sedan stängde jag av datorn.

.

Justin hade slutat spela och han satt inte vid fönstret längre. ”Varför tänker jag fortfarande på det här?” sa jag förvånad och bestämde mig för att plocka upp alla mina saker.

.

- Justin –

.

”Så, hur exakt känner du Jessica?” frågade jag mamma när vi satt i köket och åt middag.

.

Hon log och tuggade klart det hon hade i munnen och svalde. ”Vi gick i samma klass, och vi var bästa vänner. Men efter High School flyttade hon till Boston där hon träffade en man som hon gifte sig med. Vi tappade kontakten. Men för bara några veckor sedan sms:ade hon mig att hon hade skilt sig och skulle flytta någonstans men hon visste inte vart. Så jag gav förslaget att flytta hit. Men efter det hörde jag inget mer. Tills nu, du märkte hur glad jag blev va?”

”Oj, ja det märkte jag.”

”Vad tycker du om Amy då?” frågade hon med en viss retlighet i rösten.

”Va?”

”Justin, kom igen.” sa hon och blinkade med ena ögat.

”Haha, mamma sluta.” sa jag och kände kinderna hetta till.

”AVSLÖJAD!” skrek mamma och skrattade högt.

”Okej okej. Ja, jag tycker hon är fin, än sen?”

.

Mamma var nöjd och knuffade mig lekfullt i sidan och skrattade. Jag skrattade med henne och åt sedan upp det sista av maten.

---

Skriver kanske Kapitel 6 senare ikväll ;) annars kommer det imorn! :D KOMMENTERA! :)

>>Cassies perspektiv<<

- - -

.

Stratford var en mysig stad, mitt ute i ingenstans kändes det som. Inte så mycket folk på gatorna, här skulle jag nog kunna trivas faktiskt!

.

Bilen svängde in på en trevlig liten gata med några fina hus vid sidan av den. Mamma parkerade bilen utanför ett lagom stort hus i vitt trä.

.

”Home sweet home!” sa mamma och knäppte av sig bältet.

.

Jag log, knäppte av mitt bälte jag med och gick ut ur bilen. Möttes direkt av en skön, frisk luft. ”Ah! Underbart! Tjöt jag och sprang upp till huset där mamma stod och öppnade dörren.

.

Jag steg in i hallen och tappade hakan direkt. Allt var topp modernt och stilrent. Kände inte igen någon av möblerna. ”Vänta lite, det här är ju inte våra möbler?” sa jag och kollade på mamma med konstig blick.

.

”Jag vet! Jag har köpt nya!” sa mamma tillbaka med ett stort leende.

.

Jag sparkade av mig skorna och tog av mig jackan, sedan gick jag runt i huset och bara gapade. Det var ju galet va fint det var!

.

”Mamma, det här är ju bara föööööör bra!” sa jag och kramade om henne.

”Jag vet! Men vänta bara tills du får se ditt sovrum.” sa hon stolt och log.

.

Mina ögon blev stora och jag sprang upp för trappan och mot en vit dörr där det stod ’Amy’ på med fin skrivstil.

.

Jag öppnade den och tappade andan. Det var vita tapeter på väggarna förutom en där det var en fondvägg med New York. I taket hängde en kristallkrona, golvet var täckt med en stor fluffig matta i vit färg, längst in i rummet stod ett skrivbord med en svart kontorsstol framför, bredvid skrivbordet stod en stor, dubbelsäng med 2 täcken och 5 kuddar, nattduksbordet var vitt och hade en gullig liten lila lampa som stod ovanpå, en vägg såg ganska konstig ut, men jag gick fram och drog lite i ett handtag och helt plötsligt stod jag i min alldeles egna walk-in closet. Jag kunde inte tro mina ögon.

.

”Tycker du om det?” säger mamma i dörröppningen med ett flin.

”OM jag tycker om det? Jag ÄLSKAR det! Tack mamma!” tjöt jag och gav henne en stor kram.

”Kom så går vi och packar in från bilen!” sa hon och la armen runt min axel.

.

- Justins perspektiv -

.

”Justin?!” ropade mamma från nedervåningen.

”Mm?” svarade jag och kliade bakom örat.

”Vi har fått nya grannar! De kom hit nu för bara en timme sedan! Hänger du med och säger hej?”

”Ehm... okej!”

.

Jag stängde locket på datorn och gick fram till spegeln. Fixade håret snabbt och skuttade sedan ner för trappan och tog på mig skorna och tog kakorna som mamma hade bakat till dem.

.

Hon knöt sina skor lugnt och tog sedan på sig sin kappa. Jag tyckte inte det var så jättekallt, så jag struntade i jacka.

.

Vi gick ut och jag kollade direkt mot det vita huset. Med bestämda steg gick jag och mamma mot dörren och mamma ställde sig framför mig och ringde på.

.

Bara några sekunder efteråt öppnade en kvinna i 30-års åldern med ett stort leende på läpparna.

.

”Hej! Vi bor i det stora huset här brevid och tänkte bara säga välkomna hit till Statford!” Sa mamma med en viss nervositet i rösten.

.

”Jaha! Hej! Å va kul!” svarade kvinnan och log ännu större.

”Pattie.” sa mamma och räckte fram handen.

 

.

 

 

”Ni måste hälsa på min dotter också! Vänta lite bara, jag ska hämta henne!” hon försvann ett ögonblick och mamma vände sig mot mig. ”Hon har en dotter.” sa hon och höjde på ögonbrynen och knuffade på mig.

.

”Haha, mamma sluta nu!” sa jag och knuffade henne i sidan.

.

Vi vände oss tillbaka mot dörren när vi hörde steg.

”Ja, det här är min dotter Amy.” sa Jessica och visade upp sin dotter.

.

Amy, log inte. Hennes lugg täckte halva ansiktet och hon bet sig nervöst i läppen.

.

”Hej hej!” sa mamma glatt. ”Jo, jag har bakat lite kakor till er också!”

”Nej men å! Tack så himla mycket!” sa Jessica och tog emot burken med kakorna.

.

Under tiden stod jag och betraktade Amy från topp till tå. Hon såg helt okej ut. Eller ja... Hon var fin. Vacker är nog det bästa ordet att beskriva henne med. Håret nådde ner till revbenen, hon var lagom smal och hade väldigt fina ögon med en blå färg. Men hon kollade aldrig på mig, hon tittade bara på mamma och ner i marken.

.

Sedan sa vi hej då och gick hem igen. Det första jag tänkte på när jag kom in på mitt rum och la mig i sängen var Amy. Vackra, vackra Amy.

---

Yeey! Kapitel 4 ute! ;) Kommentera! :D xx

>>Dagar innan Paris resan var jag med min familj ute i London<<

>>Studio<<

- - -

Jag satt på golvet i mitt rum och hade fullt upp med att packa. Det stod flyttkartonger överallt och det var total kaos. Men jag såg till att få med allt jag ville ha med. En dag kvar, sen bär det av mot Stratford. Sjukt, jag kunde inte tro det.

.

Det var lördag, på måndag skulle flytten ske. Jag svalde hårt och tittade runt omkring mig. Alla affischer, tavlor och sådant var borta från väggarna, garderoben var tom, skrivbordet var tomt, allt utom lampan i taket och sängen stod kvar.

.

Jag satte mig utmattad på sängen och kollade ut genom fönstret, 2 dagar till. Sedan skulle jag vara i Stratford.

.

>>Måndag<<

.

”Amy! Upp och hoppa! Kom ner och ät frukost så att vi kan åka snart!” Ropade mamma från köket.

Jag satte mig upp och gnuggade mina ögon. ”Kommer!” ropade jag tillbaka till mamma och steg sedan upp ur sängen. Tog på mig mjukisbyxor och en t-shirt, sedan tog jag på mig mina strumpor och gick sedan till köket där mamma stod och stekte pannkakor. ”Mmm... Det luktar underbart!” sa jag och stog och dreglade över pannkakorna.

.

Mamma nickade stolt och sedan nickade hon mot bordet, menade att jag skulle sätta mig och börja äta.

.

Jag åt fort upp, skuttade iväg till mitt rum och letade upp min tandborste, skuttade vidare till badrummet och borstade tänderna.

.

Medan jag kollade mig själv i spegeln med vitt skum i munnen kom jag på det. Jag hade vetat det hela tiden, men inte förrän nu fattade jag vad som hände.

.

”omg. Jag ska flytta till Stratford. IDAG.”

.

Ungefär en timme senare satt jag i bilen, lådorna låg i bakluckan och mamma satt beslutsam vid ratten och vred om nyckeln.

.

Nolan stod på trappan och vinkade förtvivlat. Skulle jag få se min bror igen? Skulle jag någonsin träffa någon av mina vänner från Boston igen? En tår började leta sig ner för min kind, men jag torkade snabbt bort den.

.

”Off we go!” Tjöt mamma och tryckte på gasen.

.

Bara några minuter senare var vi ute på motorvägen. Mamma satte på radion och lyssnade på nyheterna. Jag suckade tyst för mig själv, stängde mina ögon och somnade.

.

Ett väldigt uttjatat intro på en viss låt som heter ’One Time’ gjorde att jag vaknade. Jag stönade högt och stängde genast av radion när Bävern började sjunga.

.

Jag tittade ut och kollade vart vi var, min blick fastnade på en vägskylt där det stod: Stratford 12

12 kilometer kvar, holy makaroni!

.

Mamma satt lugnt och trummade på ratten. ”Du ska veta att...” började hon. ”Jag valde Stratford av ett speciellt skäl...”

”Vaddå?” frågade jag undrande och stirrade rakt upp i himlen.

”Jag har några gamla vänner där, bland annat en barndoms kamrat som heter Pattie.”

.

Pattie. Vänta nu, jag har hört det förut. Men var? När? Då slog det mig. Jag skrek inombords och nöp mig i armen. Noap, det var ingen mardröm. Min mamma och Justins mamma är gamla barndomsvänner. Shiet!

---

Tadaaaa! Vet att det är segt nu i början, men det blir bättre sen hoppas jag! :$ Kapitel 4 kommer antingen imorn eller på lördag! ;)

Jag tar fram min iphone ur min fickan kollar på den och sen meddelande ifrån Harry. Jag läste meddelandet och ringer upp han direkt. Han skulle åka till Sverige och spela in 3 låtar tillsamans med One Direction, och han undrade om jag inte skulle vilja hänga med. Varför inte tänkte jag Sverige min hemland där vill jag åka. Killar åkte med privat flygplan så jag va verkligen mer stresad än vanligt. Gillar inte och flygga plan. Ja killar är ju väll kända i Sverige och jag har ingen aning om nån vet vem jag är där?

- Amy -

.

Skolklockan ringde ut för dagen och alla skyndade sig ut ur klassrummet. Jag tryckte min macbook och mina böcker mot bröstet och gick lugnt till mitt skåp. Tog upp min iphone ur min ficka och kollade mina meddelanden. Hade fått ett från mamma: Kom hem så snabbt som möjligt, vi måste prata. x

.

Jag skrev snabbt tillbaka ett: ok. x , och sedan la jag ner min macbook och några läxor i min väska. Jag drog på mig skinnjackan och virade snabbt runt min halsduk runt halsen.

.

Claire och Nicole stod en meter bakom mig och väntade. Jag smällde snabbt igen skåpet, låste och vände mig mot dem med ett svagt leende.

”Ska vi gå?” frågade jag.

Båda två nickade och började gå på varsin sida av mig.

.

När vi kommit en bit sa jag hej då till dem och började gå i snabbt tempo hemåt. Solen hade gått i moln och frosten hade försvunnit.

.

Jag gick längs den smala stigen i skogen och började skymta huset. Huset är rött, vita knutar och det är ganska stort. Ett väldigt mysigt hus tycker jag faktiskt!

.

”Jag är hemmaaaa!” ropade jag när jag klev in genom dörren.

.

Mamma kom genast ut från köket och jag såg direkt att något inte stämde. Hennes mascara hade runnit ut och hon såg jättetrött ut.

.

”Mamma, vad har hänt?!” frågade jag samtidigt som jag sprang och gav henne en kram.

.

Hon svarade inte, bara snyftade mot min axel. Tillslut tog hon med mig in till vardagsrummet. Vi satte oss ned i soffan och hon suckade, tog ett djupt andetag och kollade på mig:

”Jag och din pappa har bestämt att vi ska skilja oss. Så du och jag ska flytta... Nästa vecka.”

”Vänta. VA?!”

”Vi har bråkat en hel del, och känner inte kärleken längre... Så vi tror att det blir bäst såhär.”

”Ehm. Okej... Vart ska vi flytta?”

”Stratford.”

”SKA VI FLYTTA TILL KANADA?!”

”Ja Amy, vi ska flytta till Kanada.”

.

Den kvällen kunde jag inte tänka. Det var så mycket som flög runt i mitt huvud och jag kunde verkligen inte sova. Jag och Mamma, i Kanada? Alldeles ensamma? Min lillebror Nolan då? Skulle han stanna med pappa?

.

Jag bara satt i mitt fönster och kollade ut, allt såg så trist ut. På ett sätt skulle det bli skönt att få flytta härifrån. Men jag kommer sakna Boston som en galning.

.

Mina ögonlock blev tyngre och tyngre, jag la mig i sängen igen och somnade snabbt.

.

På lunchrasten den kommande dagen bestämde jag mig för att berätta om flytten för Claire och Nicole.

”Du ska vad?!” utbrast Claire och Nicole samtidigt.

”Jag ska flytta till Kanada. Till Stratford.”

Jag försökte förklara läget för dem och de förstod. Men helt plötsligt var det som att Nicole ’vaknade’ och stirrade på mig:

”Vänta nu... Stratford?”

”Ja...? Vadå?”

”OMG.”

”MEN VAD?” frågade jag och hade verkligen inget tålamod.

”D-d-det är ju Justins hemstad! Hans morföräldrar bor ju där!”

Jag slog med handflatan mot min panna och suckade djupt. Kunde det bli ännu värre?

---

Yup, det var Kapitel två gott folk! :D Kapitel 3 håller det på att skrivas på! :) Kommentera!<3

Jag har aldrig berättat vem jag är hur jag ser ut eller vart jag kommer ifrån. Jag är en tjej som har levt halva livet i Sverige men för 3 år sen flytade vi med familjen till London. Jag kunde Engelska innan men jag lärde mig mycket genom Harry han lärde mig mycket och jag är så tacksam för det. Jag har långt ljus brunt hår jag brukar platta håret men just nu har jag vågit och det tycker Harry är fint. Jag brunt grönt ögon de är bruna om det regnar men när solen lyser blit dom gröna. Älskar de att det är så. Jag är ganska så smal långa ben och fin mage. Jag trivs med mitt utsende. Självklart är inte allt jag gillar hos mig men det mästa. Älskar att ha converse det är så sköna skor att alla borde köpa sig iallafal ett par. Jag brukar ha naturligt sminkning. Det käns skönt att vara naturlig, ja vad ska jag säga sen jag blev tillsamans med Harry får man all hjälp med sminkning han är känd och får all han vill. Jag skulle vilja kunna ha hans barn nån gång och hoppas det blir. Ja min familj jag har mamma och pappa de lever tyvär inte tillsamans jag och lilla syran bor hemma hos mamma. Mamma har inte nån kille just nu hon vill vara med oss själva. Pappa där imot har gift sig föra året och de har en fått en pojke hans namn är Drew. Pappa heter Stefan mamma heter Olga och lilla syster heter Elenor. Livet är inte enkel och vara mig jag gillar och sjunga men vet inte om jag skulle kunna bli kändis. Harry har sakt att jag får spela in en låt men han vi kanske gör det bara för skoj skulle. Jag vill inte säga vem jag är det ska ni få veta på slutet men liv är tråkig annars som ni ser jag är som en vanlig tjej som vilkien vanlig tjej. Jag jobbar inte behöver inte det än så ja. Lite faktar om mig.

- Amy’s perspektiv -

.

Jag huttrade till medan jag gick genom skogen påväg till skolan. Mitt askblonda axellånga hår fladdrade i vinden och det stack i benen under mina Cheap Monday jeans. Det var säkert flera minusgrader ute och marken var alldeles frostig. Min tunna skinnjacka var alldeles för kall för sådant här väder. Men jag hade på mig den ändå, för snygghetens skull. Jag burrade in ansiktet i min favorit halsduk, en blå, som jag hittat på stan en gång för länge sedan. Den har ett litet J och ett B som man knappt ser nere i kanten på halsduken, men jag har ingen aning om vems den är.

.

Jag tittade runt omkring mig, helt fascinerad över hur fint allting var när solen sken på frosten. Jag klättrade nedför det lilla berget i slutet av skogen innan jag kom ner till fotbollsplanen i kanten av skolgården. Egentligen fanns det en enklare och snabbare väg att ta från mitt hem och ner till skolan, men jag gillade bättre att gå genom skogen.

.

När jag öppnade skolporten var Claire och Nicole på mig direkt och började tjata om Justin Bäver. Ugh! Kunde de aldrig få nog? Ni kanske tror jag är en hater, det är jag inte. Men jag är inte ett fan, jag är något därimellan.

.

Jag tog ut de sista skolböckerna ur skåpet och sedan smällde jag igen det och låste. Jag gick tyst mellan mina bästa vänner Clarie och Nicole mot vårat klassrum. Det var torsdag, två skoldagar till... sen var det helg!

.

Vi gick in i klassrummet och satte oss på våra platser. Jag satt längst bak vid fönstret - det är den bästa platsen i hela rummet. Vår lärare kom in, sa godmorgon, och sedan började vi svenskalektionen.

.

På lunch rasten pratade Claire och Nicole oavbrutet om Justin.

.

”Har du hört hans nya julalbum?” ”JAAA OMG jag döööör!” ”Och vet du? Han och Selena har köpt en hund tillsammans! Aaah!” ”OMG! Vill också köpa hund tillsammans med honom!” ”Han är så fin! Omg jag dör!”

.

Jag kunde inte hjälpa att lägga mig i så... ”Asså seriöst? Ni känner inte killen ens? Sluta prata om honom som att ni gör det. Det är sjukt irriterande! Skaffa er ett eget liv istället för att följa hans hela tiden...”

.

Båda två gav mig sura blickar (oj oj oj, om blickar kunde döda skulle jag varit död för länge sedan) och sedan sa de: ”Hater...”

.

”Asså håll era feta käftar igen! Jag är ingen sketans hater! Men jag är inget sjukt, galet, irriterande fan i alla fall...”

.

De struntade i mig och började prata igen. Jag skrapade ihop den sista maten jag hade på tallriken och tog upp det på min gaffel och stoppade in den i munnen. Sedan tog jag upp min morot som jag lagt vid sidan av tallriken och började gnaga på den som en kanin.

.

När alla var klara tog vi våra brickor och gick och lämnade dem i brickstället. Sedan gick vi ut ur matsalen och bort mot skåpen, då mitt hjärta nästan stannade. En kille i trean gick förbi och han hade världens sötaste ansikte och det var nästan som att jag stog och dreglade.

.

”Ehm... Amy?” Frågade Claire och jag kvicknade snabbt till tittade på dem undrande: ”Va?” Då började båda skratta och jag kände hur det började hetta till i kinderna. Skit också! Inte rodna nu, Amy. INTE RODNA! Men jag kunde inte hjälpa det, mitt ansikte blev rött som en tomat och jag gick tyst mot klassrummet med mina matteböcker i handen. Matte, äntligen en lektion där jag kan göra bra ifrån mig.

Info om Amy Sunshine

.

Amy Catlin Sunshine är en tjej som går det andra året på high school i Boston, USA. Hon är ungefär 160 cm lång och har inte direkt den finaste kroppen eller den smalaste, men hon bryr sig inte så mycket om det. Hon bor i en villa uppe i skogen, men nära centrum ändå, tillsammans med hennes mamma, pappa och lillebror. Hon gillar att dansa, sjunga, spela fotboll och måla. Hon har blå-gråa ögon och askblondt hår, och en snelugg åt höger sida. Hennes favoritarist är Miley Cyrus och hennes favoritband är Paramore. Musik är hennes liv, men hon kan inte spela något instrument så bra, förutom tvärflöjt.                                                     Amy har varit mobbad över sitt utseende hela sin uppväxt och hennes föräldrar jobbar väldigt ofta så hon måste ta hand om hennes lillebror väldigt ofta.

---

Nu vet ni lite om huvudpersonen i min novell (kommer nog bli mer som en berättelse tror jag, men men!) . Vill ni ha första kapitlet? :D Har börjat skriva på det! Yeah!

Nu sitter vi i mitt rum med kaffe i handen och tänker vad som skulle se bäst ut på Cassie

Allt började med att jag och Cassie va på väg ner till stan.(Cassie är min bästa vän). Där bland hunda människor ser jag den snygga killen ja det va Harry jag kommer hoppande på hans rygg.

Här ska vi skriva noveller hade vi tänkt! Så njut! :D Ha det gött!

//Sara och Daria

That's us! Daria och Sara ;)<3