- Amy -

.

Jag letade i min garderob efter något att ha på mig när jag skulle träffa Justin senare. Jag kastade en snabb blick på klockan – Den var 14:55. En timma och 5 minuter kvar.

.

Tillslut valde jag ut en outfit – ett par röda stumpbyxor, en röd-gul-vit rutig kjol och en kofta. Jag la det på sängen och gick sen in i duschen.
Efter en låååång, varm och skön dusch steg jag ut ur badrummet och gick bort till mitt rum igen. Med handduken virad runt min kropp gick jag fram till nattduksbordet där min mobil låg och såg att jag hade ett missat samtal från ett dolt nummer. Jag valde att inte ringa upp och la tillbaka mobilen.

.

”...When my world is falling apart and there’s no light to break up the dark that’s when I, I, I look at you...” sjöng jag medans jag torkade min blöta kropp och tog på mig kläderna. Jag gick till badrummet och borstade ut mitt hår och sminkade mig. Det sköna med mitt hår var att det torkade hur fort som helst, och det är själv lockigt.. Men jag föredrar att ha rakt hår.

.

Jag gick bort till mitt rum och satte på min platttång. Kollade mobilen igen men den här gången var det ett sms från Justin: VILKET UNDERBART VÄDER! C ya soon! :D x

Jag kunde inte låta bli att le och skrev snabbt ett sms tillbaka: JAA! Yup yup! :D x

Plötsligt började det lukta brännt, och efter flera minuters funderande på vad det kunde vara insåg jag att det var platttången... Jaaa jag vet jag är blond...

.

Efter en kvart stod jag framför min spegel och granskade mig själv. ”Looking good, Sunshine!” sa jag till min spegel bild och gjorde tummen upp. Sen började jag skratta utan anledning och då knackade mamma på dörren.

”Amy?”

”Jaaaa?”

Hon öppnade och stannade tvärt upp när hon såg mig.

”WOW. Du är ju hur fin som helst! Vart ska du någonstans så vacker som du är?”

”Haha, tack mamma! Jag vet inte vart vi ska, men jag ska ju ut med Justin...”

”Ooooh, I see, I see...?” hon höjde på ena ögonbrynet och började flina.

”Men mamma! Vi är ju bara kompisar!”

”Än så länge i alla fall...”

.

Det fick mig att tänka efter. Tänk om. Tänk om jag och Justin skulle bli mer än bara vänner? Just nu visste jag knappt vem jag var eller vad jag ville, så jag skakade bara på huvudet och släppte det.

.

Jag kollade upp på klockan; 15:46. 14 minuter kvar.

Eftersom att jag redan var klar så satte jag mig vid datorn ett tag och chattade med Nicole. Åh vad jag saknade henne!

.

Men när det ringde på ytterdörren hoppade jag till, sa snabbt hej då till Nicole, stängde av datorn och sprang ner för trapporna och fram till dörren.

.

Jag tog ett djupt andetag innan jag slutligen öppnade dörren och ja... där stod han!

Hans blick vandrade från topp till tå på mig och formade ’wow’ med sin mun. Jag rodnade lätt och bet mig i kinden.

.

”Ä-är du redo?” stammade han fram och gjorde sin ’hair-flip’.

”Yes, sir!” sa jag och log stort. ”Eller vänta!” jag hade ju inte tagit på mig ytterkläderna än... Så jag tog på mig min gröna, långa jacka, min röda halsduk och mina pumps.

”MAMMA, JAG DRAR NU!” skrek jag till mamma och reste mig upp efter att ha snörat pumpsen.

”OKEJ, HA SÅ KUL!” skrek hon tillbaka.

.

Jag stängde dörren bakom mig och skuttade ner för trappan och Justin kom snabbt efter och sprang före mig till hans Range Rover och öppnade passargerar dörren för mig.

.

”Graciaaaaas” sa jag och steg in och satte mig i bilen. ”De nada” svarade Justin och blinkade och stängde min dörr.

Jag satte lugnt på mig säkerhetbältet och drog in doften av Wonderbaum – Vanilj. Justin satte sig på förarsätet och vred om nyckeln och startade bilen.

”LEGGO!” sa han och började köra.

Jag skrattade och lutade mig tillbaka i sätet och vred på radion.

.

”...Baby you light up my world like nobody else...” spelades och jag kollade på Justin undrande och frågade: ”Vilka är det här? Aldrig hört dem förut...” ”Det är One Direction. Alla säger att de kommer ersätta mig eller nåt... Men jag vet inte...” ”Jaha... Har du träffat dem då?” ”Ja faktiskt... När jag var i England på X-Factor så var dem med... Rätt sköna killar faktiskt! En av dem – Niall tror jag han heter – är ett av mina fans! Haha” ”Aaaw, gulligt. Hahah!” Vi satt och diggade deras låt men sen började ”Baby” spelas och utan att tänka mig för suckade jag högt.

.

När jag kom på vad jag hade gjort ångrade jag mig och kollade tyst på Justin. Han kollade tillbaka och mötte min blick och såg hur mycket jag ångrade mig.

.

”Det är lugnt Amy! Jag har också tröttnat på den vettu, sjukt uttjatad!” sa han och stängde av radion.

.

Han visste fortfarande inte att jag inte gillade hans musik, och jag visste inte hur direkt jag skulle säga det... Skulle jag bara: ’Ey du Jus? Jag gillar inte din musik!’ Nej fy va dumt det lät!

.

”Vad tänker du på?” frågade han samtidigt som han trummade lätt på ratten.

”Va? Nej inget...”

”Joooo kom igen, vad tänker du på?”

”Jag vet inte hur jag ska säga det...”

”Kom igen nu Amy hur svårt kan det vara?”

.

- Justin -

.

Det lät ju nästan som att hon skulle säga att hon var kär i mig eller nåt! Men det kunde också vara att hon inte gillade mig alls och ville att jag skulle köra hem henne...

.

”Jag...” började hon och jag kollade på henne men hade fortfarande ett öga på vägen. ”Lova att inte bli ledsen, eller typ börja gråta. För jag vill inte göra dig ledsen...”

---

FÖRLÅT att ni har fått vänta så länge på detta kapitel! :$ sry! Men imorn kommer nästa! JAG LOVAR! Har redan kommit en bit på det så ja... ;) KOMMENTERA! Skulle vart sjukt trevligt om ni kommenterade så att jag vet om det jag skriver är bra eller hur många det är som läser den överhuvudtaget ;) POSS POSS!