My Favorite Boy - Kapitel 10

 

- Amy -

.

Jag kunde inte fatta vad som hände. Tårarna bara forsade ner och jag kunde knappt andas. Jag läste sms:et om och om igen och kunde ändå inte fatta det.

.

Pappa är sjuk. Svårt sjuk. Det är inte säkert att han överlever. Jag är alldeles ensam hemma, han är på sjukhuset. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, Amy. Jag saknar dig! x

.

Pappa var hur nära döden som helst. Vad skulle jag göra? Min lillebror var ju alldeles ensam hemma! Jag reste mig upp och knappade in Claires nummer på mobilen.

.

Det dröjde inte lång tid innan hon svarade.

.

”Helluuu?” sa hon skämtsamt medan jag kämpade med tårarna.

”Clarie...” snyftade jag fram. Jag kunde inte prata.

”Amy? Amy, vad har hänt?” Clarie blev orolig och blev genast allvarlig.

”Kan...du...snälla gå hem till Nolan och vara med honom?”

”Klart att jag kan det! Allt för dig! Men Amy, vad har hänt?”

”Det är pappa. Han är döende, och ligger på sjukhus.”

”Va? Oj. Shit. Oj. Jag förstår. Jag går genast över till Nolan. Ta hand om dig Amy! Allt kommer bli bra, tro mig!”

”Tack så sjukt mycket, Claire! Det hoppas jag.”

.

Sen la vi på och jag skickade genast iväg ett sms till Nolan.

.

Claire kommer över nu. Hon vet. Saknar dig Nollie! x

.

Mamma knackade lätt på dörren.

.

”Amy? Vad är det?” frågade hon oroligt från andra sidan av dörren.

”Kom in.” sa jag och försökte hämta andan, men det gick inte.

.

Så fort mamma såg mig sprang hon fram och kramade mig.

.

”Det är pappa.” sa jag tyst medan jag grät mot hennes axel. ”Han är döende och ligger på sjukhus.”

.

Det blev som ett bombnedslag på mamma. Hon satte sig i min säng och snart satt vi båda och bara grät. Grät, grät och grät.

.

Jag vaknade nästa morgon av att det var riktigt kallt. Jag virade täcket om mig och gick fram till fönstret. Frosten såg nästan ut som snö på marken. Å vad jag längtade efter snön!

.

Jag tog fram min mobil och såg att jag hade fått nya sms från Claire.

.

Nolan somnade äntligen nu. Han är verkligen helt förstörd. Vi har suttit och gråtit mest, men vi har också spelat xbox. Dock går det inte att ha kul. Ber för er! Hoppas ni sköter om varandra där uppe!

.

Jag var så sjukt tacksam över att hon var där med honom. Jag knappade snabbt in ett svar: Tack så sjukt mycket för att du är där! Älskar dig! x

.

Mamma hade gått till jobbet och det var alldeles tyst i hela huset. Jag gick upp och klädde på mig och tog på lite mascara. Sen gick jag ner till köket och försökte få i mig lite frukost, men jag hade ingen aptit.

.

När halva dagen hade gått satt jag bara framför TV:n och kände mig hur nere som helst. Men plötsligt ringde det på dörren.

.

Jag reste mig upp och gick bort och öppnade. Där stod Justin.

.

”Hej...” sa han lugnt och log smått.

”Hej...” sa jag och försökte le tillbaka, men det gick inte. ”Vill du komma in?”

.

Han nickade så jag gjorde plats för honom att gå in och sen stängde jag dörren efter honom.

.

Jag gick tyst till soffan igen och fäste blicken på Tv:n. Justin gick runt i huset och kollade runt.

.

Plötsligt plingade det till i min mobil som låg bredvid mig.

.

Nolan och jag sitter och kollar på Lejonkungen, vad gör du? Vi saknar dig! x

.

Jag log smått och skrev snabbt ett svar tillbaka:

Å, va mysigt! Önska jag kunde vara med er! Jadu... Jag sitter i soffan och kollar på Tv, har sjukt tråkigt. Jag saknar er med! Hur mår pappa? x

.

Hon svarade också snabbt:

Han mår sämre, tyvärr... Han har kramper i hjärtat och hostar väldigt mycket. Men vi ger inte upp hoppet Amy! Ta hand om dig gumman! x

.

Ögonen började svida och en tår föll ner.

.

”Amy?”

.

Jag kollade upp på Justin. Han sprang nästan fram och satte sig bredvid mig i soffan.

.

”Amy, vad har hänt?” frågade han och kollade oroligt på mig.

”D-det är pappa.” sa jag och försökte torka bort tårarna från mina kinder, men jag smetade bara runt det. ”Han är dödligt sjuk.”

.

- Justin -

.

”Oj. Amy, jag visste inte. Förlåt.” sa jag tyst.

”Det är lugnt. Du behöver inte säga förlåt, Justin. Du har inte gjort något fel...” sa hon och tittade upp.

.

Plötsligt ringde min mobil. Jag kollade snabbt på displayen: Chaz.


Förlåt förlåt föörlåååt att jag inte skrivit på ett tag nu, men men... Varsågoda! :D<3




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback