My Favorite Boy - Kapitel 9
- Justin -
.
Jag stod kvar i samma ställning hur länge som helst och bara tittade rakt in i hennes ögon. Men plötsligt så lät det från köket – en kastrull eller nåt som föll i golvet. ”SHIT!” utbrast mamma och både hon och Jessica började skratta.
.
Jag sträckte på mig och satte händerna i byxfickorna och började långsamt gå fram mot Amy.
.
”Hej.” sa jag nervöst och sträckte fram handen. ”Justin.”
.
Hon sa ingenting. Hon bara tog i min hand och skakade den långsamt. Det var som en stöt, blodet började pumpas runt i min kropp dubbelt så fort. ”Amy.” sa hon tyst och bet sig i läppen – vilket gjorde mitt hjärta att banka trippeldubbelt så fort.
.
- Amy -
.
Jag bara stod där, skakade fortfarande hans hand långsamt och glömde nästan bort att andas.
.
”MATEN ÄR KLAR!” ropade mamma och Pattie från köket och det förstörde hela stunden. Men jag tittade snabbt upp på Justin och gav honom ett litet, litet, litet snett leende. Sen släppte jag hans hand och gick till köket.
.
Egentligen brydde jag mig inte så mycket om Justin. Han var världens största tonårsstjärna, men jag var inget fan av hans musik alls. Men hans ögon var nog de finaste jag sett i mitt liv.
.
Pattie och mamma kollade snabbt upp på mig när jag drog ut en stol och satte mig vid matbordet. Efter bara några sekunder kom Justin in också och satte sig bredvid Pattie som satt framför mig.
.
”Då så!” sa Pattie och log stort. ”Varsågoda!”
.
Justin började höja sin hand för att börja ta potatis, men Pattie slog snabbt ner den, ”JUSTIN. Gästerna först!”
.
Jag fnissade tyst för mig själv medan Justin tog ner handen och rodnade.
.
Det var för det mesta bara mamma och Pattie som pratade under hela middagen. Jag var bara tyst, sa ingenting. Justin sa något ibland, men som sagt var, mamma och Pattie pratade hela tiden.
.
När alla sen hade ätit upp öppnade jag tillslut munnen, ”Pattie, det här var jättegott!” sa jag och log stort.
”Tycker du verkligen det?” sa hon och log tillbaka.
”Verkligen!” svarade jag.
”Såååååå, vilka vill ha efterrätt?” sa Justin och klappade i händerna.
”Tro mig, ni vill inte äta hans efterrätt...” viskade Pattie till mig och mamma och avslutade med ett skratt.
”Ey, mamma! Det är faktiskt riktigt gott!” skrattade Justin och gick bort till kylskåpet.
”What ever you say darling...” sa Pattie och lipade.
.
Jag, mamma och Pattie började skratta och Justin bara skakade på huvudet och log.
.
”Kan jag få era tallrikar så att jag kan plocka undan lite innan den goooooda efterrätten?” frågade Pattie och jag nickade genast och gav henne min tallrik och mina bestick. Mamma gjorde detsamma och Pattie tog alltihop och gick till diskmaskinen med det.
.
Plötsligt dök en hand upp framför mig med en tallrik med något brunt med grädde och en jordgubbe på. Jag hoppade till men fattade fort att det var Justin med efterrätten.
.
”There you go.” sa han lugnt och gav mig en sked.
.
Jag kollade inte upp på honom men jag mumlade tyst ett ”Tack” och studerade det han gett mig.
.
”Vad är det här?” frågade mamma och skrattade.
”Det ser ut som bajs...” sa jag tyst och gjorde en äcklad min.
”Det ÄR bajs, Amy” sa Pattie och skrattade.
”Bläh!” sa jag och kollade skrämt upp på Justin som satt och låtsades vara sur.
”Det är faktiskt min hemgjorda chokladpudding!” sa han med en trumpen min och mötte min blick.
.
Då lutade jag mig fram och luktade på det och nickade. ”Det luktar ju choklad... men man vet ju aldrig...”
.
”Kanske för att det är bajs med chokladsmak?” sa mamma och då klarade jag inte av det längre. Jag skrattade högt och de andra började skratta med mig.
.
”Vad snackar vi om egentligen?” sa jag och försökte hämta andan.
”Justins goda chokladbajs!” sa Pattie.
”Usch!”
”Nej men seriöst nu... Jag har gjort receptet själv och det är faktiskt gott!” sa Justin och slutade skratta.
.
Jag tog upp skeden och petade på puddingen, tog upp lite och lyfte långsamt upp skeden mot min mun.
.
”Vågar jag?” frågade jag och tittade på Pattie som skakade på huvudet.
”Jo, kom igen nu!” sa Justin och började äta sin.
.
Jag stoppade in den i munnen och blev otroligt förvånad av hur gott det var. Chokladen smälte på tungan och jag sänkte ner skeden och började ta mer.
.
”Nå?” frågade Justin och alla kollade undrande på mig.
”Säg något Amy! Lever du?” frågade Pattie och jag hörde mammas skratt bredvid mig.
”Justin, det här var faktiskt hur gott som helst!” sa jag och log stort, men jag kollade inte upp, jag bara lassade in med pudding i munnen.
”HA! Said so!” sa han och gjorde långnäsa mot Pattie.
”Jag skojade ju bara fattar ni väl! Om det är något Justin är riktigt bra på så är det att göra olika efterrätter! Men inte vanlig mat... Det suger han på!” sa hon och log.
.
Alla åt upp och kanske en halvtimme senare stog vi i hallen och jag och mamma tog på oss våra ytterkläder.
.
- Justin -
.
”Tack så jättemycket för att ni kom!” sa mamma och kramde Jessica och därefter Amy.
”Tack för att vi fick komma!” sa Jessica och sträckte sig för att krama mig. Jag gav henne en snabb kram och kollade på Amy som redan hade gått ut. Varför ville hon inte säga hej då till mig?
”Hej då!” sa jag och mamma samtidigt som Jessica och Amy gick bort mot deras hus. Jessica vände sig om och vinkade, men Amy gick bara med händerna i jackfickorna och hade blicken riktad ner i marken.
.
Mamma stängde dörren och kollade på mig.
.
”Nå? Hur tyckte du kvällen var?” frågade hon.
”Helt okej.” sa jag och log. ”Men tycker du verkligen jag är så dålig på att laga mat?”
”Hahah, Justin det vi åt igår smakade som blodpudding eller nåt!” sa hon och knuffade mig i sidan.
”Kanske för att det var blodpudding?” sa jag och höjde på ena ögonbrynet.
.
Hon slutade le och stirrade på mig.
.
”Är du seriös?”
”Ja, mamma det är jag! Haha, jag tycker faktiskt det är gott!”
”Blääääh!” sa hon och räckte ut tungan.
”Sluta nu, det är gott!” sa jag och skrattade.
.
Efter flera minuters babblande om blodpudding gick jag upp på mitt rum och la mig i sängen.
.
Jag tog upp mobilen och gick in på twitter och svarade några fans och skrev sen en ny uppdatering: Had a great evening. Now bed. Goodnight everyone!
.
Jag la undan mobilen och kollade ut genom fönstret. Amy låg också i sin säng med sin mobil men det var något som inte stämde. Hon var alldeles svart runt ögonen och tårarna rann ner längs hennes kinder.
.
Typiskt att jag inte hade frågat efter hennes nummer. Vad skulle jag göra nu? Jag brydde mig ju, och jag ville trösta henne, men hur? Hur?
