Jag fick en klump i halsen men svalde den snabbt och nickade. ”Säg nu.” sa jag tyst och tittade bara på vägen igen. Vågade inte möta hennes blick nu.

.

”Jag gillar inte din musik. Alls.”

.

Jag kollade förvånat på henne och hon tittade ner på sina fingrar.

.

”D-det är lugnt.” stammade jag fram.

.

Hon tittade ut genom fönstret och bet sig i läppen. Efter några minuters pinsam tystnad öppnade hon munnen och sa: ”Fast... Jag har ju inte hört alla låtar tror jag... och aldrig hört dig live? Så vem vet, jag kanske gillar din musik ändå!”

”Du ska få höra, någon gång!” sa jag och log.

”Awesome dude!” svarade hon och stämningen i bilen blev genast bättre. ”Vart ska vi egentligen? Är vi framme snart?”

”Hahah du är ju som en barnunge Amy, håll ut! Vi är snart framme! Om typ 2 minuter!”

.

Hon nickade och tog fram sin mobil och började spela något spel.

.

Efter ett tag svängde jag in på en liten grusväg. ”FRAMMEEE!” utbrast jag och parkerade bilen. ”YEAY!” ropade Amy och la ner mobilen och kollade ut. ”Say what? Vart är vi?”

”Vi är här.” svarade jag med ett flin och hoppade också ut ur bilen och gick bak till bakluckan.

Hon skrattade också och slog mig på armen. ”Aoow... That hurt...” sa jag och gjorde en ledsen min. ”Yeah right...” sa hon och slog mig igen. Jag flinade och puttade henne lätt i sidan. Sen öppnade jag bakluckan och tog ut mina grejer; gitarr, en picknink korg och en filt.

”Kan du ta den här?” frågade jag Amy och gav henne gitarren. ”Sure...” svarade hon och tog glatt emot den.

”Kom.” sa jag och låste bilen och började gå längs en mindre stig.

Hon dök snabbt upp vid min sida och tittade ner i marken för att se vart hon gick.

”Kan du inte säga vart vi ska?” frågade hon otåligt och tittade på mig.

Jag flinade och sa inget, fortsatte att gå bara.

.

- Amy -

.

Det var fint väder, klar himmel och sol. Jag tittade ner på marken där jag gick så att jag inte skulle ramla med tanke på att jag hade på mig pumps.

.

”Tadaaa!” utbrast Justin och stannade upp.

.

Jag stannade också och tittade upp. Vi var vid en sjö, en otroligt fin sjö. Vattnet reflekterade solljuset och några meter ifrån land simmade några änder.

.

”Kommer du?”

.

Justin väckte mig från mitt dagdrömmande och gick bort till  en gräsplätt och la ner korgen och började fiffla med filten.

.

”Behöver du hjälp?” sa jag och flinade stort.

”Ehm... lite kanske...” sa Justin som nu fastnat med något i den och försökte komma loss.

.

Jag fick loss filten och tog den ifrån honom. Sen så skakade jag av den så att allt smuts som kommit på den föll av och sen bad jag Justin ta tag i två av hörnen på ena sidan och så tog jag tag i hörnen på den andra. Tillslut låg den helt perfekt och vi kunde äntligen sätta oss.

.

Jag satt tyst och kollade ut över vattnet. Det var galet vad vackert det var. Jag tog upp mobilen och knäppte kort och la sen undan den och kollade upp på Justin som satt och log.

.

”Okej, det där känns bara läskigt Jus. Sluta le sådär, du skrämmer mig!” sa jag och skrattade och kollade på korgen som stod bredvid honom.

”Hahah, fine. Men hjälper du mig plocka upp grejer från korgen?” sa han och försökte sluta le, men det gick inte så bra.

Jag nickade och lyfte upp muggar, tallrikar och skedar ur korgen och la ut dem på filten.

Justin tittade ner i korgen och tog upp en låda och flinade stort mot mig.

”Vaddå?” frågade jag och tittade undrande på honom och tittade sen på lådan han höll i handen.

”Jag har bakat.” sa han lugnt och lyfte på locket.

Jag gav ifrån mig ett kort pip och tittade i lådan. ”ÅÅÅÅH! GE MIG NU!” skrek jag så att det ekade över hela sjön.

”Tagga ner Little Y! Du ska få!” sa Justin och skrattade.

.

Han bad mig ge honom min tallrik så att han kunde lägga upp, så jag tog snabbt upp en och gav den till honom. Han la upp en stor kaka med M&M’s på och tre små chokladdoppade saltkringlor. Jag slickade mig om munnen och tog emot tallriken när han sträckde den mot mig igen.

Han skrattade och la upp till sig själv medans jag plockade upp saftflaskan från korgen och hällde upp i glasen.

.

”Får jag börja?” sa jag otåligt till Justin och stirrade på min tallrik.

”Jadå! Tro mig, du kommer älska det!” svarade han och log sitt bedårande leende.

.

Jag log tillbaka och tog upp kakan med M&M’s på och tog en tugga av den. ”Mmmmm...” mumlade jag tyst medans jag långsamt åt upp kakan. När den var uppäten kollade jag på Justin som knaprade på en saltkringla. Jag berömde honom för hur gott det var och han tackade och åt upp det sista av kringlan.

.

Vi åt upp allting som vi hade med oss och drack upp halva saftflaskan. Vi satt och pratade om allt möjligt. Frågade en hel del om varandra. Tydligen hade Justin två små syskon som jag inte hade en aning om! Och ju mer vi frågade varandra, ju mer upptäckte vi att vi hade massa saker gemensamt.

.

Efter en lång stund med massa prat och ätande lutade jag tillbaka mot ett träd och klappade nöjt på min mage. ”Tack så sjukt mycket Jus, det var jättegott!” sa jag och log stort.

Han log tillbaka och nickade kort. ”Det var så lite så!”

.

- Justin -

.

Jag började plocka ihop sakerna och la ner dem i korgen igen... Sen tog jag gitarren och började plinka lite på den.

.

”Kan jag inte få höra dig sjunga nu?” frågade Amy glatt och kollade förväntansfullt på mig.

”Jodå!” sa jag och då klappade hon i händerna och log stort.

”Vilken låt?” frågade jag samtidigt som jag fortsatte plinka på gitarren.

”Hm... Vet inte, ta någon av dina låtar! Som inte är uttjatad... haha!”

”Okej...” svarade jag och funderade ett tag innan jag började spela U smile.

.

”..I’d wait on you forever and a day, hand and foot, your world is my world..” började jag sjunga och tittade upp på Amy som satt lutad mot trädet med ansiktet inburrat i halsduken och höll armarna om benen.                  Hon tittade upp och mötte min blick när jag kom till refrängen och log precis när jag sjöng: ”U smile, I smile” och då kunde jag inte låta bli att le tillbaka. Jag sjöng igenom hela låten och när jag var klar tittade hon på mig och gapade.

.

”Nå? Vad tyckte du?” frågade jag och trummade nervöst med fingrarna på gitarren.

Hon sa inget. Hon blinkade inte ens.

”Amy? Amy vad är det?”

”Det där... var otroligt fint.” stammade hon fram.

Jag drog en lättad suck och log. ”Tack.”

”Hur kan jag ha missat det här?” frågade hon förvånat.

”Vadå?” Jag tittade undrande på henne och bet mig i läppen.

”Att... du är så bra” sa hon tyst och kollade ner på sina fingrar.

Jag log triumferande och tackade igen.

”låten var också helt okej!” sa hon och tittade upp och mötte min blick.

”Vad bra då! Du är ingen hater trots allt!” sa jag och flinade.

”Har aldrig varit en hater Big B. Men av allt tjat som man hört om dig varje dag i skolan, så blir man rätt så less på det...”

”Förstår det... Tänk ändå om mina fans inte skulle prata om mig så mycket som de gör, då skulle det inte finnas lika många haterz.”

”True.” sa hon tyst.

.

Vi satt tysta ett tag och jag tittade ut över sjön. Det var verkligen vackert i solnedgången. Jag kollade ner på gitarren och började spela, den här gången på ”The Climb”.

.

”I can almost see it, that dream I’m dreaming but there’s a voice inside of my head sayin’, you’ll never make it..” sjöng jag tyst och jag såg i ögonvrån hur hon log stort och reste sig upp och gick och satte sig bredvid mig.

.

När jag kom till refrängen började hon också sjunga och jag blev sjukt förvånad över hur fint hon sjöng. När vi hade sjungit klart la jag undan gitarren och tittade ut över vattnet.

.

”Det är väldigt vackert här...” mumlade Amy och log smått.

Jag vred på huvudet och tittade på henne och log. ”Håller med.”

Hon tittade upp på mig och skrattade. ”Jaha, tror bestämt att nåååågon försöker ragga på mig?”

Jag flög upp och tittade runt omkring mig. ”VEM? VAR? JAG SKA DÖDA HONOM!”

”Jag menade dig Big B.” sa hon med ett flin.

”Jaha...” sa jag och tittade ner på henne där hon satt i gräset. Våra blickar möttes och då kunde vi inte hålla oss för skratt längre.

.

Efter flera minuters skrattande fick Amy ett sms från sin mamma som undrade vart hon var. Då plockade vi snabbt ihop allting och började gå bort mot bilen.

.

Det började skymma och stjärnorna började synas på himlen. Vi gick tysta bredvid varandra och det enda som hördes var knastret av frosten under våra fötter.

.

”Förlåt att jag har haft fel om dig...” Amy bröt tystnaden och tittade upp på mig. Jag tittade oförstående ner på henne, ”Va?” ”Jo... Jag trodde först att du bara var som alla andra killar som bara är uppblåsta idioter och så... Trodde att du bara du brydde dig om dig själv och vara värsta ’jag är kändast i världen, alla älskar mig, tralalalala’, men du är inte det... Du är snäll, omtänksam och typ värsta motsatsen av alla andra killar jag har känt genom hela mitt liv i Boston. Så förlåt mig.” ”Det är lugnt Amy, det är lugnt!” sa jag och log. ”Vad bra!” sa hon och log tillbaka.

.

Vi kom fram till bilen och la in allt, hoppade in och satte oss och körde hem igen.

Justin svängde in på våran gata och snart stod vi utanför mitt hus.

”Tack så jättemycket för idag Jus, jag hade riktigt trevligt!” sa jag och log.

”Nöjet var på min sida!” sa han och log tillbaka.

.

Vi stod tysta och bara kollade på varandra. Justins ögon blev plötsligt större och han stirrade på min halsduk. Jag tittade ner på min halsduk och såg att ’J.B.’ syntes hur tydligt som helst.

.

”Potatis!” pep jag tyst och rättade till den så att det inte syntes längre... ”Jag måste nog gå in nu..” mumlade jag och tittade upp på Justin.

Han nickade och kramade om mig. ”Tack ännu en gång för ikväll.” sa jag och kramade tillbaka. ”Tack själv.”

”See ya Little Y.”  sa han och log. Jag log tillbaka och gav honom en snabb puss på kinden. ”See ya Big B.”

---

Blev ett lite längre kapitel idag ;) Men vad tror ni händer? KOMMENTERA!