- - -

.

Stratford var en mysig stad, mitt ute i ingenstans kändes det som. Inte så mycket folk på gatorna, här skulle jag nog kunna trivas faktiskt!

.

Bilen svängde in på en trevlig liten gata med några fina hus vid sidan av den. Mamma parkerade bilen utanför ett lagom stort hus i vitt trä.

.

”Home sweet home!” sa mamma och knäppte av sig bältet.

.

Jag log, knäppte av mitt bälte jag med och gick ut ur bilen. Möttes direkt av en skön, frisk luft. ”Ah! Underbart! Tjöt jag och sprang upp till huset där mamma stod och öppnade dörren.

.

Jag steg in i hallen och tappade hakan direkt. Allt var topp modernt och stilrent. Kände inte igen någon av möblerna. ”Vänta lite, det här är ju inte våra möbler?” sa jag och kollade på mamma med konstig blick.

.

”Jag vet! Jag har köpt nya!” sa mamma tillbaka med ett stort leende.

.

Jag sparkade av mig skorna och tog av mig jackan, sedan gick jag runt i huset och bara gapade. Det var ju galet va fint det var!

.

”Mamma, det här är ju bara föööööör bra!” sa jag och kramade om henne.

”Jag vet! Men vänta bara tills du får se ditt sovrum.” sa hon stolt och log.

.

Mina ögon blev stora och jag sprang upp för trappan och mot en vit dörr där det stod ’Amy’ på med fin skrivstil.

.

Jag öppnade den och tappade andan. Det var vita tapeter på väggarna förutom en där det var en fondvägg med New York. I taket hängde en kristallkrona, golvet var täckt med en stor fluffig matta i vit färg, längst in i rummet stod ett skrivbord med en svart kontorsstol framför, bredvid skrivbordet stod en stor, dubbelsäng med 2 täcken och 5 kuddar, nattduksbordet var vitt och hade en gullig liten lila lampa som stod ovanpå, en vägg såg ganska konstig ut, men jag gick fram och drog lite i ett handtag och helt plötsligt stod jag i min alldeles egna walk-in closet. Jag kunde inte tro mina ögon.

.

”Tycker du om det?” säger mamma i dörröppningen med ett flin.

”OM jag tycker om det? Jag ÄLSKAR det! Tack mamma!” tjöt jag och gav henne en stor kram.

”Kom så går vi och packar in från bilen!” sa hon och la armen runt min axel.

.

- Justins perspektiv -

.

”Justin?!” ropade mamma från nedervåningen.

”Mm?” svarade jag och kliade bakom örat.

”Vi har fått nya grannar! De kom hit nu för bara en timme sedan! Hänger du med och säger hej?”

”Ehm... okej!”

.

Jag stängde locket på datorn och gick fram till spegeln. Fixade håret snabbt och skuttade sedan ner för trappan och tog på mig skorna och tog kakorna som mamma hade bakat till dem.

.

Hon knöt sina skor lugnt och tog sedan på sig sin kappa. Jag tyckte inte det var så jättekallt, så jag struntade i jacka.

.

Vi gick ut och jag kollade direkt mot det vita huset. Med bestämda steg gick jag och mamma mot dörren och mamma ställde sig framför mig och ringde på.

.

Bara några sekunder efteråt öppnade en kvinna i 30-års åldern med ett stort leende på läpparna.

.

”Hej! Vi bor i det stora huset här brevid och tänkte bara säga välkomna hit till Statford!” Sa mamma med en viss nervositet i rösten.

.

”Jaha! Hej! Å va kul!” svarade kvinnan och log ännu större.

”Pattie.” sa mamma och räckte fram handen.

”Ni måste hälsa på min dotter också! Vänta lite bara, jag ska hämta henne!” hon försvann ett ögonblick och mamma vände sig mot mig. ”Hon har en dotter.” sa hon och höjde på ögonbrynen och knuffade på mig.

.

”Haha, mamma sluta nu!” sa jag och knuffade henne i sidan.

.

Vi vände oss tillbaka mot dörren när vi hörde steg.

”Ja, det här är min dotter Amy.” sa Jessica och visade upp sin dotter.

.

Amy, log inte. Hennes lugg täckte halva ansiktet och hon bet sig nervöst i läppen.

.

”Hej hej!” sa mamma glatt. ”Jo, jag har bakat lite kakor till er också!”

”Nej men å! Tack så himla mycket!” sa Jessica och tog emot burken med kakorna.

.

Under tiden stod jag och betraktade Amy från topp till tå. Hon såg helt okej ut. Eller ja... Hon var fin. Vacker är nog det bästa ordet att beskriva henne med. Håret nådde ner till revbenen, hon var lagom smal och hade väldigt fina ögon med en blå färg. Men hon kollade aldrig på mig, hon tittade bara på mamma och ner i marken.

.

Sedan sa vi hej då och gick hem igen. Det första jag tänkte på när jag kom in på mitt rum och la mig i sängen var Amy. Vackra, vackra Amy.