- Amy -

.

Skolklockan ringde ut för dagen och alla skyndade sig ut ur klassrummet. Jag tryckte min macbook och mina böcker mot bröstet och gick lugnt till mitt skåp. Tog upp min iphone ur min ficka och kollade mina meddelanden. Hade fått ett från mamma: Kom hem så snabbt som möjligt, vi måste prata. x

.

Jag skrev snabbt tillbaka ett: ok. x , och sedan la jag ner min macbook och några läxor i min väska. Jag drog på mig skinnjackan och virade snabbt runt min halsduk runt halsen.

.

Claire och Nicole stod en meter bakom mig och väntade. Jag smällde snabbt igen skåpet, låste och vände mig mot dem med ett svagt leende.

”Ska vi gå?” frågade jag.

Båda två nickade och började gå på varsin sida av mig.

.

När vi kommit en bit sa jag hej då till dem och började gå i snabbt tempo hemåt. Solen hade gått i moln och frosten hade försvunnit.

.

Jag gick längs den smala stigen i skogen och började skymta huset. Huset är rött, vita knutar och det är ganska stort. Ett väldigt mysigt hus tycker jag faktiskt!

.

”Jag är hemmaaaa!” ropade jag när jag klev in genom dörren.

.

Mamma kom genast ut från köket och jag såg direkt att något inte stämde. Hennes mascara hade runnit ut och hon såg jättetrött ut.

.

”Mamma, vad har hänt?!” frågade jag samtidigt som jag sprang och gav henne en kram.

.

Hon svarade inte, bara snyftade mot min axel. Tillslut tog hon med mig in till vardagsrummet. Vi satte oss ned i soffan och hon suckade, tog ett djupt andetag och kollade på mig:

”Jag och din pappa har bestämt att vi ska skilja oss. Så du och jag ska flytta... Nästa vecka.”

”Vänta. VA?!”

”Vi har bråkat en hel del, och känner inte kärleken längre... Så vi tror att det blir bäst såhär.”

”Ehm. Okej... Vart ska vi flytta?”

”Stratford.”

”SKA VI FLYTTA TILL KANADA?!”

”Ja Amy, vi ska flytta till Kanada.”

.

Den kvällen kunde jag inte tänka. Det var så mycket som flög runt i mitt huvud och jag kunde verkligen inte sova. Jag och Mamma, i Kanada? Alldeles ensamma? Min lillebror Nolan då? Skulle han stanna med pappa?

.

Jag bara satt i mitt fönster och kollade ut, allt såg så trist ut. På ett sätt skulle det bli skönt att få flytta härifrån. Men jag kommer sakna Boston som en galning.

.

Mina ögonlock blev tyngre och tyngre, jag la mig i sängen igen och somnade snabbt.

.

På lunchrasten den kommande dagen bestämde jag mig för att berätta om flytten för Claire och Nicole.

”Du ska vad?!” utbrast Claire och Nicole samtidigt.

”Jag ska flytta till Kanada. Till Stratford.”

Jag försökte förklara läget för dem och de förstod. Men helt plötsligt var det som att Nicole ’vaknade’ och stirrade på mig:

”Vänta nu... Stratford?”

”Ja...? Vadå?”

”OMG.”

”MEN VAD?” frågade jag och hade verkligen inget tålamod.

”D-d-det är ju Justins hemstad! Hans morföräldrar bor ju där!”

Jag slog med handflatan mot min panna och suckade djupt. Kunde det bli ännu värre?

---

Yup, det var Kapitel två gott folk! :D Kapitel 3 håller det på att skrivas på! :) Kommentera!<3