- - -

Jag satt på golvet i mitt rum och hade fullt upp med att packa. Det stod flyttkartonger överallt och det var total kaos. Men jag såg till att få med allt jag ville ha med. En dag kvar, sen bär det av mot Stratford. Sjukt, jag kunde inte tro det.

.

Det var lördag, på måndag skulle flytten ske. Jag svalde hårt och tittade runt omkring mig. Alla affischer, tavlor och sådant var borta från väggarna, garderoben var tom, skrivbordet var tomt, allt utom lampan i taket och sängen stod kvar.

.

Jag satte mig utmattad på sängen och kollade ut genom fönstret, 2 dagar till. Sedan skulle jag vara i Stratford.

.

>>Måndag<<

.

”Amy! Upp och hoppa! Kom ner och ät frukost så att vi kan åka snart!” Ropade mamma från köket.

Jag satte mig upp och gnuggade mina ögon. ”Kommer!” ropade jag tillbaka till mamma och steg sedan upp ur sängen. Tog på mig mjukisbyxor och en t-shirt, sedan tog jag på mig mina strumpor och gick sedan till köket där mamma stod och stekte pannkakor. ”Mmm... Det luktar underbart!” sa jag och stog och dreglade över pannkakorna.

.

Mamma nickade stolt och sedan nickade hon mot bordet, menade att jag skulle sätta mig och börja äta.

.

Jag åt fort upp, skuttade iväg till mitt rum och letade upp min tandborste, skuttade vidare till badrummet och borstade tänderna.

.

Medan jag kollade mig själv i spegeln med vitt skum i munnen kom jag på det. Jag hade vetat det hela tiden, men inte förrän nu fattade jag vad som hände.

.

”omg. Jag ska flytta till Stratford. IDAG.”

.

Ungefär en timme senare satt jag i bilen, lådorna låg i bakluckan och mamma satt beslutsam vid ratten och vred om nyckeln.

.

Nolan stod på trappan och vinkade förtvivlat. Skulle jag få se min bror igen? Skulle jag någonsin träffa någon av mina vänner från Boston igen? En tår började leta sig ner för min kind, men jag torkade snabbt bort den.

.

”Off we go!” Tjöt mamma och tryckte på gasen.

.

Bara några minuter senare var vi ute på motorvägen. Mamma satte på radion och lyssnade på nyheterna. Jag suckade tyst för mig själv, stängde mina ögon och somnade.

.

Ett väldigt uttjatat intro på en viss låt som heter ’One Time’ gjorde att jag vaknade. Jag stönade högt och stängde genast av radion när Bävern började sjunga.

.

Jag tittade ut och kollade vart vi var, min blick fastnade på en vägskylt där det stod: Stratford 12

12 kilometer kvar, holy makaroni!

.

Mamma satt lugnt och trummade på ratten. ”Du ska veta att...” började hon. ”Jag valde Stratford av ett speciellt skäl...”

”Vaddå?” frågade jag undrande och stirrade rakt upp i himlen.

”Jag har några gamla vänner där, bland annat en barndoms kamrat som heter Pattie.”

.

Pattie. Vänta nu, jag har hört det förut. Men var? När? Då slog det mig. Jag skrek inombords och nöp mig i armen. Noap, det var ingen mardröm. Min mamma och Justins mamma är gamla barndomsvänner. Shiet!

---

Tadaaaa! Vet att det är segt nu i början, men det blir bättre sen hoppas jag! :$ Kapitel 4 kommer antingen imorn eller på lördag! ;)