My Favorite Boy - Kapitel 26
”Kommer du vara sjuk imorgon också tror du?” frågade Justin när vi satt ute på balkongen i en soffa invirade i en stor filt och drack te.
”Man får väl hoppas...” svarade jag och log innan jag drack lite av mitt te.
Vi satt tysta ett tag och plötsligt ringde Justins mobil. Han tog upp den och kollade på skärmen. ”Scooter...” mumlade han och gav mig en ursäktande blick innan han svarade och gick in. Jag satt tyst kvar och kollade på regnet som öste ner och smattrade mot marken. Efter drygt sju minuter kom Justin ut igen och satte sig bredvid mig. Jag la filten runt honom och gav honom hans te och han sa ett tyst tack. Det var något som inte stämde.
”Justin, vad har hänt?” frågade jag oroligt och tittade upp på honom.
Han svalde och tittade ner och mötte min blick. ”Jag...” började han och bet sig i läppen. ”Jag måste åka till LA ett tag.”
Jag nickade förstående och vände ner blicken i teet. ”Hur länge?”
”Jag kommer inte hem förrän precis innan jul.”
”När åker du?”
”På fredag.”
Jag ställde försiktigt ner min tekopp på det lilla bordet framför oss och sen la jag mina armar runt Justin i en kram. Det var ganska långt kvar till jul. Mer än en månad. Och jag var inte ens säker på vart vi skulle fira jul i år, om vi inte firar här kommer jag inte träffa Justin på evigheter.
”Men vi får se till att tillbringa varenda dag med varandra nu fram till fredag och ha riktigt kul, okej?” viskade han i mitt öra och jag nickade och log. Sen frågade han om jag var trött och jag gäspade till svar.
Försiktigt la han en arm under min rygg och den andra under benen och lyfte upp mig i hans famn. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och stängde ögonlocken medan han bar mig genom övervåningen och in på mitt rum och la mig i sängen. Han skulle precis gå och plocka undan efter oss, men jag tog tag i hans hand och drog honom tillbaka till sängen. Han höjde på ena ögonbrynet och log ett snett leende, sen kröp han ner under täcket han med och la sina armar runt mig. Jag fnittrade till och tog hans hand i min – Det hade blivit en Amy och Justin sak nu.
”Sovgott Amy...” mumlade han i min nacke och fick mig att rysa i hela kroppen.
”Sovgott Jus...” mumlade jag tillbaka innan jag föll in i en djup sömn.
När jag vaknade upptäckte jag att jag inte höll i Justins hand längre, och Justin låg inte bredvid mig. Jag fick kort sagt panik och satte mig spikrak upp i sängen och tittade mig omkring i rummet.
”Justin!?” ropade jag och fortsatte att leta efter honom med blicken. Plötsligt öppnades dörren och Justin kom in. Han satte sig bredvid mig och gav mig en orolig blick.
”Vad är det?” frågade han och la armen runt mig.
”Du var borta när jag vaknade. Jag blev rädd att det hade hänt nåt...”
”Men nu är jag här, eller hur?” sa han och kramade om mig.
Ytterdörren stängdes plötsligt på nedervåningen och jag hoppade till.
”Jag är hemma!” ropade mamma och jag och Justin suckade.
”Ja, jag antar att jag ska dra nu då...” mumlade han och pussade mig på pannan. ”Ses imorn, Little Y.”
Jag nickade och log smått, sen reste han sig upp och gick ut. Mammas och hans röster hördes på nedervåningen och snart stängdes ytterdörren ytterligare en gång. Mammas steg hördes i trappan och de närmade sig min dörr.
”Hur mår du?” frågade hon försiktigt när hon kom in och satte sig i fotöljen som Justin hade ställt dit.
”Bättre tror jag. Jag har inte spytt på ett tag nu i alla fall...” svarade jag och började leka med en hårslinga mellan fingrarna.
”Vad bra då.” sa hon och log innan hon fortsatte; ”Tog hand väl hand om dig?”
Jag nickade och log. ”Jadå.”
Nästa dag kom Justin igen eftersom att mamma sa att jag fortfarande var sjuk och inte kunde vara i skolan, vilket jag inte hade något emot alls! Han spelade gitarr för mig och gav mig även massage. Sen somnade jag och när jag vaknade var klockan mitt på dagen. Tiden gick så fort nu, jag och Justin hade bara 1 och en halv dag kvar innan han skulle åka.
”Hmm...” Jag funderade länge på vad det var Justin försökte föreställa. Vi spelade Levande Charader och han såg jätterolig ut så jag satt och skrattade inprincip hela tiden. ”JA! Jag vet! Du är en giraff!” utbrast jag när jag äntligen kom på vad han var för något.
”Rätt, din tur Little Y!” sa Justin och jag hoppade upp ur soffan och ställde mig framför bordet och tog upp ett kort ur högen.
- Justin -
Amy höll säkert på i mer än 5 minuter utan att jag fattade något. Hon gjorde samma sak om och om igen, men jag såg verkligen inte vad det var förnågot hon försökte föreställa.
”Jag ger upp Ames.” suckade jag och lutade mig tillbaka i soffan. Hon slutade och gav mig en besviken min. ”Ärligt talat suger du på det här...” sa jag och flinade. Utan att jag hann tänka hoppade hon på mig och började slå mig med en kudde.
”Jag var ju en björn...” mumlade hon när hon slutat och satt på min mage och putade med underläppen. Blodet rusade genom hela min kropp och hon var så söt att jag nästan tuppade av.
”Förlåt att jag inte såg det Ames, det är nog jag som är lite trögfattad bara.” sa jag och log smått. Hon slog till mig en sista gång med kudden innan hon reste sig upp och plockade ihop spelet.
”Vad ska vi göra nu då?” frågade hon samtidigt som hon la in spelet i skåpet igen. ”Vet inte riktigt...” mumlade jag och fixade mitt hår som hade blivit alldeles ruffsigt när Amy slagit mig.
”Rita!” utbrast hon plötsligt och kollade med förväntansfulla ögon på mig.
”Rita? Visst.” sa jag lugnt och snabbt som ögat sprang hon ut ur vardagsrummet och upp till hennes rum för att hämta papper, pennor, sudd och sådant. Hon kom snart tillbaka och satte sig bredvid mig och glädjen i hennes ögon gjorde mig så glad att jag smålog för mig själv. Vi började rita små gubbar och massa andra små figurer och skrattade så mycket att vi knappt kunde andas för att de såg så roliga ut. Men efter ett tag tröttnade jag och la ifrån mig pennan och Amy märkte det direkt så hon slutade också.
”Kan inte du...” började hon och såg ut att tänka efter en stund innan hon fortsatte: ”Dra till Starbucks och köpa varsin Chai Latte till oss? Fast du kan ta något annat om du vill såklart.”
”Jodå, jag sticker dit direkt! Nej, Chai blir bra!” svarade jag och snart satt jag ute i min bil och var påväg till Starbucks med luvan över huvudet och solglasögonen på.
När jag hade parkerat bilen utanför Starbucks försökte jag vara så diskret som möjligt för att ingen skulle upptäcka mig. Jag gick in och vidare fram till disken.
”Två Chai Latte, tack.” sa jag med en lite mer annorlunda röst för att ingen skulle märka att det var jag.
”Kommer!” svarade hon som stod där och vände sig om och började plocka med muggar och fyllde på dem. Plötsligt hörde jag hur dörrarna bakom mig plingade till och tre tjejer i 13-års åldern kom in. ”Attans...” mumlade jag och drog upp luvan lite till.
”Varsågod!” sa kvinnan mittimot mig och räckte fram mina muggar, jag la fram pengar och mumlade ”Behåll växeln...” Sen vände jag mig snabbt om och gick mot dörrarna och när jag trodde att jag hade sluppit undan var det en tjej som utbrast: ”OH MY GOD!” och sen började hon skrika. Snabbt som ögat sprang jag till min bil och satte ner muggarna i ett fack och startade bilen. Massa tjejer som varit inne på Starbucks var nu ute vid min bil och tryckte sig mot fönsterrutorna och skrek. Jag började köra och de började springa efter bilen. Efter ett tag när jag kört runt i stan för att försöka skaka av mig dem är det äntligen ingen kvar och jag kör hem till Amy.
När jag hade kommit in stängde jag dörren och andades ut och försökte samla mig.
”Justin? Är det du?” ropade Amy från vardagsrummet.
Jag sparkade av mig skorna och gick in och möttes av en trött Amy som låg och halvsov i soffan.
”Hej.” sa jag tyst och log. Hon log tillbaka och satte sig upp. ”Varför tog det så lång tid? Du stack för 50 minuter sen?” frågade hon undrande och tog emot sin kopp som sträckte fram till henne.
”Några tjejer kände igen mig på Starbucks och då fick jag köra runt i hela stan tills jag skakat av mig alla. Det var minst 20 stycken.” svarade jag och satte mig utmattat ner bredvid henne och la upp fötterna på bordet.
”Oj, okej då förstår jag...” mumlade hon och drack lite av sin Chai. ”Mmm...”
”It’s like Christmas in a cup!” sa jag och höll upp min mugg och hon skrattade.
”Ja verkligen! Haha”
”Vad har du gjort medan jag var borta då?” frågade jag sen och drog genom handen i håret.
”Ehm... Jag har ritat lite...” sa hon och bet sig i läppen.
Jag tittade förvånat på henne och svalde det av latten som var i munnen. ”Får jag se?”
Hon tvekade innan hon sträckte sig efter ett block längre bort och tog upp det. ”Lova att inte skratta eller så, för jag suger på att rita...” mumlade hon och gav mig blocket.
Jag vände på det och tappade hakan av förvåning. Det var en katt, och hon hade ritat den jättefin. Varje litet hårstrå var perfekt och ögonen var jättefina och allting var verkligen... fint. ”H-har du gjort den här?” stammade jag fram och slet ögonen från teckningen och tittade på Amy. Hon nickade och drack av sin latte.
”Amy, du är skitduktig! Den är ju jättefin!” berömde jag henne och kollade tillbaka på katten.
”Tycker du?” frågade hon förvånat och kollade ner på hennes verk hon med.
”Verkligen! Hur länge har du kunnat rita såhär fint?”
”Vet inte riktigt... Jag har ritat och målat ända sen jag var jätteliten. Jag har en hel del teckningar som jag har gjort i en låda på mitt rum...” sa hon och bet sig i läppen. ”Vill du kolla?”
Jag nickade ivrigt och vi reste oss upp och gick upp till hennes rum. När vi kom in satte jag mig på sängen medan hon gick bort till sin bokhylla och tog fram en stor blå låda och satte sig bredvid mig. Försiktigt tog hon av locket och plockade upp bunten med papper som låg däri. Hon gav dem till mig och lät mig kolla igenom dem.
Varenda en av alla teckningar var väldigt fina och skickligt gjorda. Amy hade verkligen talang. Plötsligt stannade allting upp och jag stirrade på teckningen jag höll i min hand. Det här kunde inte vara sant!
Så! Nu får ni ett till kaptiel innan jag åker till USA :) Hade tänkt skriva och sätta på tidsinställda inlägg men jag har inte hunnit skriva så mycket... Men jag ska skriva i USA och på flyget! :) Den kommer bli jättebra tror jag! Har planerat massa nu! ;) Nu får ni hålla ut tills jag kommer hem igen! Kram på er och ha det bra här hemma i regniga Sverige! ;) <3
My Favorite Boy - Kapitel 25
Senare på kvällen låg jag i min säng med flera lager täcken över mig och huttrade. Mamma hade konstaterat att jag hade fått vinterkräksjukan och fått feber på köpet.
Jag vred på huvudet mot min väckarklocka på nattduksbordet som visade; 01:53. En stön kom ifrån min mun och jag gjorde ett nytt försök med att sova, men det gick bara inte. Jag tog upp min mobil och började spela Temple Run som vanligt, men jag skakade för mycket så det gick inte så bra... Nästa gång jag kollade på klockan visade den; 04:16. Strax därpå hade jag lyckats somna och försvunnit bort i drömmarnas land.
Någon timme senare vaknade jag av att jag svettades som en hund. Fort kastade jag av mig tecket och satte mig upp, kanske lite för snabbt... Jag skyndade mig bort till badrummet och hann som tur var... Det hade varit pinsamt för några månader sen när de var i Boston och hade gäster hemma då jag spydde i köket.
När jag kommit tillbaka till sängen var jag kall igen och drog upp benen till bröstet så att jag låg som en liten köttbulle.
”Gumman?” Jag vaknade av att mamma satt i min säng och viskade. Jag tittade på klockan och nu var den; 08:37. ”Amy, jag måste gå till jobbet nu... Men jag har fixat någon som tar hand om dig så du kan vila. Jag ringde också till skolan och sa att du var sjuk och att du inte kommer idag... okej?”
Jag uppfattade nästan ingenting om vad hon sa, men jag nickade och stängde ögonen igen, och bums så sov jag igen.
- Justin -
”Se till att hon får tillräckligt med vatten och mat, hjälp henne att hålla bak håret när hon spyr och ja... Ta hand om henne!” sa Jessica till mig när jag stod inne i deras hall och hon utanför och berättade vad jag skulle göra med Amy som låg sjuk och som jag skulle ta hand om när Jessica var borta.
”Jadå, Mrs. Sunshine! Jag ska göra mitt allra bästa för att hon ska må bra!” sa jag och försökte låta övertygande, och det verkade funka. Jessica gav mig ett tacksamt leende och en kram innan hon gick ner för trapporna och in i bilen och sen körde iväg. Jag stängde dörren och gick upp på övervåningen och letade efter Amys rum. Tillslut hittade jag det och tog ett djupt andetag innan jag långsamt och försiktigt tryckte ner handtaget. En blandad doft av vanilj, söt parfym och instängt rum slog mig rakt i ansiktet och jag rynkade näsan, inte världens godaste doftblandning direkt...
Jag gick in och tittade mig omkring inne i rummet. Det var väldigt fint och stilrent.
Plötsligt hoppade jag till när jag hörde någon vid sidan om mig säga något oförståndligt i sömnen. Jag vände mig om och såg Amy ligga där som en liten boll, men hon såg väldigt blek ut i ansiktet och hennes läppar var nästan lila. Försiktigt tog jag och lyfte en fotölj från andra sidan av rummet och ställde den bredvid sängen. Jag satte mig ner och betraktade henne. Hon såg så fridfull ut och hon var så himla vacker när hon sov. Min blick vandrade runt i rummet och jag tittade ut genom fönstret för att kolla hur hon såg mitt rum. Man såg ganska mycket ändå... Jag lutade mig tillbaka i fotöljen igen och kollade på Amy. Hur skulle hon och jag sluta? Vart skulle vi vara om några veckor eller om ett år? Plötsligt öppnade hon ögonen och fick mig att hoppa till. Med panik i ögonen kastade hon bort täcket och sprang ut genom dörren och vidare bort i korridoren till badrummet. Jag sprang efter henne och hittade henne hängandes över toalettskålen, hostandes och kräkandes. Jag gick fram och satte mig bredvid henne och höll bak hennes hår samtidigt som jag lugnt klappade henne på ryggen. Efter ett tag var hon färdig och stängde toalettlocket och tryckte på spolarknappen, sedan försökte hon resa sig upp men jag fick hjälpa henne upp. Hon mumlade ett ”Tack” innan hon tvättade ansiktet och jag räckte fram handduken åt henne. När hon var klar log hon ett tacksamt men också tröttsamt leende och vi gick tillbaka till hennes rum.
”Så det är du som ska ta hand om mig idag?” sa hon och puffade till alla hennes kuddar.
”Yup!” sa jag och log stort samtidigt som jag trummade lätt på benen.
”Yeay!” sa hon sarkastiskt och jag blev plötsligt bekymrad. Ville hon inte att jag skulle vara här?
Hon tittade på mig och såg att jag var bekymrad, hon skakade på huvudet och gick fram till mig och la händerna på mina axlar och log.
”Jag är sjuk. Du förtjänar inte att se något så hemskt i en hel dag.”
Jag flinade och satte mina händer på hennes midja.
”Du är sjuk. Jag bryr mig inte. För du är fortfarande min vackra Amy, fast med feber och annat otrevligt...” mumlade jag och lutade min panna mot hennes. Hennes läppar närmade sig mina men så fort hon kom på vad hon gjorde hoppade hon bakåt och gjorde en facepalm.
”Gaah! Du måste sluta göra så Jus!” sa hon irreterad och satte sig ner i sängen.
”Göra vad?” frågade jag undrande och satte mig i fotöljen mittimot henne.
Hon suckade och tittade upp. ”Men du gör alltid så att jag vill kyssa dig. Du får mig att kippa efter andan bara för att du är så fin och liksom, gaah! Allt hade varit lättare om du var ful, dum och oattraktiv!” Hon flinade på slutet och jag bara log och höjde på ögonbrynen.
”Sluta! Det är inte kul!” skrattade hon och slog mig på benet innan hon la sig ner i sängen.
”Nu vet du hur jag känner för dig var enda sekund i alla fall...” mumlade jag och tittade ut genom fönstret. ”Fast jag vill absolut inte att du ska vara ful, dum och oattraktiv!” fortsatte jag och hon skrattade.
”Men det är jag ju redan, smarty!” sa hon och vände huvudet mot mig och flinade.
”Ehm, nej...” sa jag och lutade mig tillbaka i fotöljen. ”Du är inte ful alls. Du är snäll, fast ibland kan du vara väldigt dum... och du är absolut inte oattraktiv!” fortsatte jag och bet mig i läppen.
”Det där måste du också sluta med!” sa hon och vände upp blicken i taket.
”Vad?” sa jag och flinade.
”Få mig att rodna.”
Vi var tysta i flera minuter. Jag satt mest och tittade på henne och hon växlade blickar mellan mig, taket och fönstret.
”Så...” började jag och bröt tystnaden. ”Ska vi kolla på film eller nåt?”
Hon nickade och satte sig upp. ”Vi går ner då... Kom!” Vi gick ner till vardagsrummet och Amy satte sig i soffan. ”Välj du något... Jag ser vad som helst förutom för seriösa filmer.” sa hon och vecklade ut filten som låg på soffan och virade den runt henne själv. Jag gick fram till skåpet med filmer och stod länge och funderade. Tillslut valde jag ’Letters To Juliet’, fråga mig inte varför, men jag bara tog någon och det råkade vara en romantisk film.
”Vilken valde du?” frågade hon nyfiket och log.
”Det får du se.” sa jag retligt och stoppade in filmen i DVD:n.
- Amy -
När jag såg vilken film det var viskade jag ”Aww” tyst för mig själv och tittade på Justin som hade suttit sig bredvid mig.
”Bra val.” sa jag sen och vände mig mot honom och la huvudet på hans bröstkorg. Det var skönt att höra hans hjärtslag, hjärtat slog ganska fort och jag antog att det var för att jag låg på honom.
Början i filmer är alltid tråkiga och långsamma och med massa musik. Jag bara låg där jag låg och ritade med fingret på Justins mage. När det började hända saker i filmen slutade jag och satte mig lite rakare upp, jag lutade huvudet mot Justins axel istället och ägnade filmen min uppmärksamhet.
När ungefär halva filmen hade gått började jag känna mig väldigt trött och ögonlocken kändes tyngre än vanligt. Jag fixade så att jag låg bekvämare och la mitt huvud i Justins knä. Justins hand var sammanflätad med min och hans andra hand grejade med mitt hår. Långsamt sjönk jag ner i sömnen men när jag precis nästan hade somnat kände jag Justins läppar mot min panna, och med ett leende på läpparna somnade jag.
Några timmar senare...
När jag vaknade var jag i mitt rum och låg i min säng. Precis när jag tänkte ’Var är Justin?’ var det någon bakom mig som gav ifrån sig en liten snarkning. Jag hoppade till och märkte att han låg med ena armen om mig. Sakta vände jag mig om så att mitt ansikte bara var några centimeter ifrån hans. Försiktigt lyfte jag min hand och drog lätt med fingertopparna längs hans kind. Jag låg stilla i flera minuter och bara kollade på honom, då plötsligt han öppnade ögonen och jag hoppade bakåt och höll på att ramla ner från sängen men eftersom att han hade armen om mig i ett fast grepp så gjorde jag inte det. Han drog tillbaka mig och flinade; ”Hej.”
”Hej.” skrattade jag och kände hur jag började hacka tänder.
”Fryser du?” frågade Justin oroligt och jag nickade kort. Han lyfte handen till min panna och sa att den var jättevarm.
”Är du hungrig också?” frågade han och satte sig upp i sängen. Jag nickade igen. ”Vad sägs om lite varm och go kycklingsoppa?”
Innan jag ens hann svara var han ute ur rummet och jag hörde hur han började greja i köket. Jag sträckte mig efter mobilen och såg att jag hade fått 3 nya sms. Jag lutade mig tillbaka mot väggen och tryckte fram dem. Det första var från Ryan; Ames! Var är du? xx
Det andra var från Jackson; Tja Amy! (: Varför är du inte i skolan? Jag saknar min bänkkompis... :( xxx
Och det sista var från mamma; Hej gumman! Hur går det? Tar han väl hand om dig? ;) x
Jag hade just hunnit knappa in svar till alla när Justin kom in med en skål i handen som det ångade upp över. ”Kycklingsoppa á la Bieber!” sa han och log stolt samtidigt som han gav den till mig. ”Varsågod...”
Jag tog tacksamt emot den varma skålen och placerade den i mitt knä, sen tog jag en sked med soppa och stoppade in i munnen. Den var väldigt god så jag började lassa in massa soppa. ”Ta’t lugnt Little Y!” skrattade Justin. ”Var den god?”
”Otroligt god! Tack Big B!” sa jag och log innan jag fortsatte äta upp all soppa i skålen.
Nytt kapitel! WOhooo! :D Har sommarjobb nu och är därför ganska seg med uppdatering. Men jag kom på massa idéer idag och skrev ner dem. Fast det kommer mer på slutet av alltihop tror jag :P ahah ;) Men det blir bra! Kommentera! :)
