”Kommer du vara sjuk imorgon också tror du?” frågade Justin när vi satt ute på balkongen i en soffa invirade i en stor filt och drack te.

”Man får väl hoppas...” svarade jag och log innan jag drack lite av mitt te.

 

Vi satt tysta ett tag och plötsligt ringde Justins mobil. Han tog upp den och kollade på skärmen. ”Scooter...” mumlade han och gav mig en ursäktande blick innan han svarade och gick in. Jag satt tyst kvar och kollade på regnet som öste ner och smattrade mot marken. Efter drygt sju minuter kom Justin ut igen och satte sig bredvid mig. Jag la filten runt honom och gav honom hans te och han sa ett tyst tack. Det var något som inte stämde.

 

”Justin, vad har hänt?” frågade jag oroligt och tittade upp på honom.

Han svalde och tittade ner och mötte min blick. ”Jag...” började han och bet sig i läppen. ”Jag måste åka till LA ett tag.”

Jag nickade förstående och vände ner blicken i teet. ”Hur länge?”

”Jag kommer inte hem förrän precis innan jul.”

”När åker du?”

”På fredag.”

 

Jag ställde försiktigt ner min tekopp på det lilla bordet framför oss och sen la jag mina armar runt Justin i en kram. Det var ganska långt kvar till jul. Mer än en månad. Och jag var inte ens säker på vart vi skulle fira jul i år, om vi inte firar här kommer jag inte träffa Justin på evigheter.

 

”Men vi får se till att tillbringa varenda dag med varandra nu fram till fredag och ha riktigt kul, okej?” viskade han i mitt öra och jag nickade och log. Sen frågade han om jag var trött och jag gäspade till svar.

 

Försiktigt la han en arm under min rygg och den andra under benen och lyfte upp mig i hans famn. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och stängde ögonlocken medan han bar mig genom övervåningen och in på mitt rum och la mig i sängen. Han skulle precis gå och plocka undan efter oss, men jag tog tag i hans hand och drog honom tillbaka till sängen. Han höjde på ena ögonbrynet och log ett snett leende, sen kröp han ner under täcket han med och la sina armar runt mig. Jag fnittrade till och tog hans hand i min – Det hade blivit en Amy och Justin sak nu.

 

”Sovgott Amy...” mumlade han i min nacke och fick mig att rysa i hela kroppen.

”Sovgott Jus...” mumlade jag tillbaka innan jag föll in i en djup sömn.

 

När jag vaknade upptäckte jag att jag inte höll i Justins hand längre, och Justin låg inte bredvid mig. Jag fick kort sagt panik och satte mig spikrak upp i sängen och tittade mig omkring i rummet.

 

”Justin!?” ropade jag och fortsatte att leta efter honom med blicken. Plötsligt öppnades dörren och Justin kom in. Han satte sig bredvid mig och gav mig en orolig blick.

”Vad är det?” frågade han och la armen runt mig.

”Du var borta när jag vaknade. Jag blev rädd att det hade hänt nåt...”

”Men nu är jag här, eller hur?” sa han och kramade om mig.

 

Ytterdörren stängdes plötsligt på nedervåningen och jag hoppade till.

 

”Jag är hemma!” ropade mamma och jag och Justin suckade.

”Ja, jag antar att jag ska dra nu då...” mumlade han och pussade mig på pannan. ”Ses imorn, Little Y.”

 

Jag nickade och log smått, sen reste han sig upp och gick ut. Mammas och hans röster hördes på nedervåningen och snart stängdes ytterdörren ytterligare en gång. Mammas steg hördes i trappan och de närmade sig min dörr.

 

”Hur mår du?” frågade hon försiktigt när hon kom in och satte sig i fotöljen som Justin hade ställt dit.

”Bättre tror jag. Jag har inte spytt på ett tag nu i alla fall...” svarade jag och började leka med en hårslinga mellan fingrarna.

”Vad bra då.” sa hon och log innan hon fortsatte; ”Tog hand väl hand om dig?”

Jag nickade och log. ”Jadå.”

 

Nästa dag kom Justin igen eftersom att mamma sa att jag fortfarande var sjuk och inte kunde vara i skolan, vilket jag inte hade något emot alls! Han spelade gitarr för mig och gav mig även massage. Sen somnade jag och när jag vaknade var klockan mitt på dagen. Tiden gick så fort nu, jag och Justin hade bara 1 och en halv dag kvar innan han skulle åka.

 

”Hmm...” Jag funderade länge på vad det var Justin försökte föreställa. Vi spelade Levande Charader och han såg jätterolig ut så jag satt och skrattade inprincip hela tiden. ”JA! Jag vet! Du är en giraff!” utbrast jag när jag äntligen kom på vad han var för något.

”Rätt, din tur Little Y!” sa Justin och jag hoppade upp ur soffan och ställde mig framför bordet och tog upp ett kort ur högen.

 

- Justin -

 

Amy höll säkert på i mer än 5 minuter utan att jag fattade något. Hon gjorde samma sak om och om igen, men jag såg verkligen inte vad det var förnågot hon försökte föreställa.

 

”Jag ger upp Ames.” suckade jag och lutade mig tillbaka i soffan. Hon slutade och gav mig en besviken min. ”Ärligt talat suger du på det här...” sa jag och flinade. Utan att jag hann tänka hoppade hon på mig och började slå mig med en kudde.

”Jag var ju en björn...” mumlade hon när hon slutat och satt på min mage och putade med underläppen. Blodet rusade genom hela min kropp och hon var så söt att jag nästan tuppade av.

”Förlåt att jag inte såg det Ames, det är nog jag som är lite trögfattad bara.” sa jag och log smått. Hon slog till mig en sista gång med kudden innan hon reste sig upp och plockade ihop spelet.

”Vad ska vi göra nu då?” frågade hon samtidigt som hon la in spelet i skåpet igen. ”Vet inte riktigt...” mumlade jag och fixade mitt hår som hade blivit alldeles ruffsigt när Amy slagit mig.

”Rita!” utbrast hon plötsligt och kollade med förväntansfulla ögon på mig.

”Rita? Visst.” sa jag lugnt och snabbt som ögat sprang hon ut ur vardagsrummet och upp till hennes rum för att hämta papper, pennor, sudd och sådant. Hon kom snart tillbaka och satte sig bredvid mig och glädjen i hennes ögon gjorde mig så glad att jag smålog för mig själv. Vi började rita små gubbar och massa andra små figurer och skrattade så mycket att vi knappt kunde andas för att de såg så roliga ut. Men efter ett tag tröttnade jag och la ifrån mig pennan och Amy märkte det direkt så hon slutade också.

”Kan inte du...” började hon och såg ut att tänka efter en stund innan hon fortsatte: ”Dra till Starbucks och köpa varsin Chai Latte till oss? Fast du kan ta något annat om du vill såklart.”

”Jodå, jag sticker dit direkt! Nej, Chai blir bra!” svarade jag och snart satt jag ute i min bil och var påväg till Starbucks med luvan över huvudet och solglasögonen på.

 

När jag hade parkerat bilen utanför Starbucks försökte jag vara så diskret som möjligt för att ingen skulle upptäcka mig. Jag gick in och vidare fram till disken.

 

”Två Chai Latte, tack.” sa jag med en lite mer annorlunda röst för att ingen skulle märka att det var jag.

”Kommer!” svarade hon som stod där och vände sig om och började plocka med muggar och fyllde på dem. Plötsligt hörde jag hur dörrarna bakom mig plingade till och tre tjejer i 13-års åldern kom in. ”Attans...” mumlade jag och drog upp luvan lite till.

”Varsågod!” sa kvinnan mittimot mig och räckte fram mina muggar, jag la fram pengar och mumlade ”Behåll växeln...” Sen vände jag mig snabbt om och gick mot dörrarna och när jag trodde att jag hade sluppit undan var det en tjej som utbrast: ”OH MY GOD!” och sen började hon skrika. Snabbt som ögat sprang jag till min bil och satte ner muggarna i ett fack och startade bilen. Massa tjejer som varit inne på Starbucks var nu ute vid min bil och tryckte sig mot fönsterrutorna och skrek. Jag började köra och de började springa efter bilen. Efter ett tag när jag kört runt i stan för att försöka skaka av mig dem är det äntligen ingen kvar och jag kör hem till Amy.

 

När jag hade kommit in stängde jag dörren och andades ut och försökte samla mig.

 

”Justin? Är det du?” ropade Amy från vardagsrummet.

 

Jag sparkade av mig skorna och gick in och möttes av en trött Amy som låg och halvsov i soffan.

 

”Hej.” sa jag tyst och log. Hon log tillbaka och satte sig upp. ”Varför tog det så lång tid? Du stack för 50 minuter sen?” frågade hon undrande och tog emot sin kopp som sträckte fram till henne.

”Några tjejer kände igen mig på Starbucks och då fick jag köra runt i hela stan tills jag skakat av mig alla. Det var minst 20 stycken.” svarade jag och satte mig utmattat ner bredvid henne och la upp fötterna på bordet.

”Oj, okej då förstår jag...” mumlade hon och drack lite av sin Chai. ”Mmm...”

”It’s like Christmas in a cup!” sa jag och höll upp min mugg och hon skrattade.

”Ja verkligen! Haha”

”Vad har du gjort medan jag var borta då?” frågade jag sen och drog genom handen i håret.

”Ehm... Jag har ritat lite...” sa hon och bet sig i läppen.

Jag tittade förvånat på henne och svalde det av latten som var i munnen. ”Får jag se?”

Hon tvekade innan hon sträckte sig efter ett block längre bort och tog upp det. ”Lova att inte skratta eller så, för jag suger på att rita...” mumlade hon och gav mig blocket.

Jag vände på det och tappade hakan av förvåning. Det var en katt, och hon hade ritat den jättefin. Varje litet hårstrå var perfekt och ögonen var jättefina och allting var verkligen... fint. ”H-har du gjort den här?” stammade jag fram och slet ögonen från teckningen och tittade på Amy. Hon nickade och drack av sin latte.

”Amy, du är skitduktig! Den är ju jättefin!” berömde jag henne och kollade tillbaka på katten.

”Tycker du?” frågade hon förvånat och kollade ner på hennes verk hon med.

”Verkligen! Hur länge har du kunnat rita såhär fint?”

”Vet inte riktigt... Jag har ritat och målat ända sen jag var jätteliten. Jag har en hel del teckningar som jag har gjort i en låda på mitt rum...” sa hon och bet sig i läppen. ”Vill du kolla?”

 

Jag nickade ivrigt och vi reste oss upp och gick upp till hennes rum. När vi kom in satte jag mig på sängen medan hon gick bort till sin bokhylla och tog fram en stor blå låda och satte sig bredvid mig. Försiktigt tog hon av locket och plockade upp bunten med papper som låg däri. Hon gav dem till mig och lät mig kolla igenom dem.

 

Varenda en av alla teckningar var väldigt fina och skickligt gjorda. Amy hade verkligen talang. Plötsligt stannade allting upp och jag stirrade på teckningen jag höll i min hand. Det här kunde inte vara sant!

---

Så! Nu får ni ett till kaptiel innan jag åker till USA :) Hade tänkt skriva och sätta på tidsinställda inlägg men jag har inte hunnit skriva så mycket... Men jag ska skriva i USA och på flyget! :) Den kommer bli jättebra tror jag! Har planerat massa nu! ;) Nu får ni hålla ut tills jag kommer hem igen! Kram på er och ha det bra här hemma i regniga Sverige! ;) <3