Jag stannade upp en minut för att återhämta mig. Snöflingorna singlade ner runt omkring mig och ett tunnt lager av snö låg på marken. Snön gjorde mig så glad, som jag hade längtat efter den alltså!

 

Justin stod drygt en och en halv meter ifrån mig med bakåtlutat huvud, munnen öppen och tungan ute. Han gjorde något konstigt ljud och tjöt till av glädje varje gång en snöflinga hamnade på hans tunga.

Lite diskret böjde jag mig ner och samlade ihop lite snö i en klump och lyckades, till min förvåning, att göra den rund och fin. Justin verkade inte ens ha märkt att jag rört på mig så jag log hånfullt och lyfte handen och kastade den rakt på hans bara hals.

 

”AMY!” skrek han och jag började springa iväg från honom fast han följde efter mig hack i häl eftersom att jag fortfarande haltade lite grand.

 

Jag skrattade och sprang runt huset till baksidan och gjorde en till snöboll och väntade på att han skulle dyka upp bakom knuten. Men istället kände jag ett kallt, blött slag i bakhuvudet och jag skrek till och vände mig om och där stod han och flinade.

För att vara lite elak tog jag handen där dan hade träffat mig med snöbollen och knep ihop ögonen samtidigt som jag började vackla lite.

 

”Aj...” mumlade jag och gjorde en grimars.

 

Justin slutade flina direkt och gick fram till mig med orolig blick.

 

”Ames? Herregud, hur gick det?” stammade han fram och la handen på min som vilade på mitt bakhuvud.

 

Jag blev alldeles varm av hans beröring och försökte att hålla mig från att le.

 

”Det gör ont...” sa jag och grimarserade igen.

 

Jag öppnade ögonen och tittade rakt in i hans varma, bruna ögon och svalde djupt.

 

”Förlåt mig. Jag skulle aldrig kastat den där snöbollen... Varför måste jag vara en sån idiot?” sa han och tittade bort.

 

Jag ville inte att han skulle behöva lida mer så jag log och tog bort handen från huvudet, tog ett steg fram och kramade om honom.

 

”Du är ingen idiot.” sa jag och han kramade tillbaka.

”Jo, jag gjorde dig illa.” mumlade han i mitt öra vilket gav mig rysningar i hela kroppen.

”Nej, jag skojade bara, jag ville bara se hur du skulle reagera.” sa jag och började skratta smått.

”Åh, vad jag ska döda dig!”

 

Jag började skratta ännu mer och han lyfte upp mig och snurrade runt med mig.

 

”Bra sätt att döda på, Big B.”

”Bästa sättet.”

 

Jag tittade ner på honom och han upp på mig. Okej han hade rätt. Han dödade mig faktiskt, med hans perfektion. Det var orättvist!

 

Efter ett tag släppte han ner mig igen och flinade smått. För att jag inte skulle stirra på honom ännu mer så kollade jag rakt upp i himlen och kollade på alla snöflingor som singlade ner från de vita, tjocka molnen. Sen tittade jag tillbaka på Justin som höll på med sin mobil. Jag började gå runt men höll fortfarande blicken kvar på Justin om han skulle få för sig att att göra något. När han inte hade rört sig på flera minuter gick jag långsamt fram bakom honom och ställde mig ungefär en decimeter ifrån honom. Försiktigt förde jag in mina händer under hans armar och kände hur han först hoppade till och hur han blev alldeles stel. Jag flinade och kramade om honom bakifrån. Jag drog in doften av honom och blundade, snöflingorna landade och smälte på min kind och fastnade i mitt hår. Det värkte fortfarande i mitt ben men det var som att jag glömde bort allting när jag var med Justin. Jag öppnade ögonen igen och släppte lite så att jag inte höll om honom lika hårt. Nyfiket vilade jag mitt huvud på hans axel och kollade ner på hans mobil. Twitter, såklart. Mitt öra låg mot hans kropp och jag kunde höra hans hjärtslag.

 

”Ames...?” det bullrade i mitt öra och jag tittade uppmärksamt upp på honom.

”Hmm?” svarade jag och log smått.

”Fryser du?”

 

Jag log för mig själv, han frös och ville försöka dölja det för att verka mer manlig. Men om du frågar mig, så var han så manlig som man bara kunde bli.

 

”Vill du gå in?” frågade jag och försökte dölja mina tankar.

”Visst.” sa han nonchalant och jag började flina större.

”Kom då, klenis.” sa jag och blåste honom i nacken så att han tjöt till. Skrattandes släppte jag taget om honom och började gå bort mot framsidan igen.

 

- Justin -

 

Jag sprang efter henne och saktade ner när jag kommit ikapp. Hon haltade fortfarande men hon ville inte ha någon hjälp längre. Men när vi kommit upp för trappan till huset öppnade jag dörren för henne ändå.

 

~~~~~~~~

 

Det var äntligen vinter. Snön hade lagt sig fint på Amy och Jessicas hus och istapparna hängde redan ner från taket. Jag la in fler vedträn i kaminen, stoppade in fler tidningspapper och tände flera tändstickor för att få fart på elden. Värmen spred sig snart i mina händer och vidare genom hela kroppen. Jag satte för stänkskyddet och reste mig upp.

 

Amy låg ihop kurad i en filt i soffan med en kopp te som jag hade fixat åt henne. Hon stirrade in i elden och verkade helt frånvarande, som i en annan värld typ. Jag flinade och satte mig en bit ifrån henne och tog upp min andra gitarr som fanns här nere i vardagsrummet. Den var svart, och vänsterhänt den med.

Jag drog med fingrarna lätt över strängarna och tittade in i elden jag med. Men jag hoppade till plötsligt när Amy ställde ner sin kopp på bordet.

 

”Brukar du tänka på hur det var för några dagar sen?” sa jag efter ett tag och tittade på henne med en fundersam blick.

Hon vände huvudet mot mig och harklade sig. ”Ibland. Men Justin, jag är fortfarande sjukt förvirrad över allting och har ingen aning om vad jag ska göra. Verkligen ingen aning.”

”Vad är det som får dig att tveka?” frågade jag försiktigt och bet mig i läppen.

Hon tog ett djupt andetag och tittade bort. ”Måste vi prata om det här nu?”

”Nej.” mumlade jag och tittade ner på mina fingrar som började plocka på gitarrsträngarna igen.

 

Det blev en konstig atmosfär i rummet och elden höll på att brinna ut. Trots den konstiga atmosfären så la jag undan gitarren och gick fram till kaminen och satte mig på huk. Ett tag satt jag bara där och stirrade på den lilla elden och kände Amys blick bränna mig i nacken. Men sen flyttade jag undan stänkskyddet och la in fler vedträn och väntade tills elden började ta sig igen. Jag ställde tillbaka stänkskyddet, ställde mig upp och gick tillbaka och satte mig på min plats i soffan. Jag ville inte att vi skulle ha det så här stelt och tyst. Det var väldigt obehagligt. Utan att jag hann tänka så mycket så ställde jag mig bara upp gick till Amy och satte mig bredvid henne. Hon hoppade till och stirrade på mig.

 

”Hej.” sa jag och log snett mot henne.

Hon tittade ner på hennes händer i knät, log och skakade på huvudet. ”Hej.” mumlade hon sen och tittade upp på mig igen.

 

Jag lutade mitt huvud bakåt och fäste min blick på ett spindelnät som dinglade ner från taket. Sen sneglade jag ner på Amy som satt och ritade med sitt finger på hennes lår. Försiktigt lutade jag mitt huvud mot hennes axel och stängde mina ögonlock. Hon började sjunga svagt på någon låt, tog min hand i hennes egen och ritade på den istället.

Efter ett tag sov jag ganska djupt och drömde jättekonstiga drömmar.

 

- Amy -

 

När jag hörde en liten snarkning i mitt öra fattade jag att han sov. Jag log smått och tittade ner på honom. Hans kind pressades mot min axel och hans mun var halvt öppen. Det här var första gången jag såg honom sova. Han hade sett mig sova förut, men nu var det min tur. Och jag njöt av det. Han mumlade till och sa någon oförståligt vilket fick mig att skratta. Jag tog upp min mobil och gick in på twitter eftersom att jag var ganska rastlös och Justin skulle nog sova ett tag till. Utan att riktigt tänka på vad jag gjorde så tryckte jag fram Justins användare och såg att han hade lagt upp en bild för bara 2 timmar sen. Jag klickade fram den och flämtade till när jag såg att det var jag på bilden. Han hade tagit den på mig när jag stod och tittade upp på himlen när vi var ute i snön.

’We love snooow! :)’ hade han skrivit till bilden och jag kom plötsligt på att hela världen har sett den här bilden nu. Alla vet vem jag är. Eller ja, de vet hur jag ser ut och att jag är vän med Justin.

Jag hade fått några fler följare men jag tror att de var från att han hade svarat på min tweet för några dagar sen när jag hade kollat på Never Say Never.

 

Plötsligt så gled Justin av min axel och hans huvud hamnade i mitt knä. Jag hoppade till och tappade nästan min iPhone men lugnade ner mig sen. Jag la undan den bredvid mig och tittade ner på Justin. Försiktigt drog jag mina händer genom hans hår, jag älskade det. Det var jättemjukt och det luktade också jättegott. (Ja, jag luktade på det... och jag vet att jag är konstig.)

 

Efter en stund kom jag på att jag hade min chans att ge igen. Så jag tog upp min mobil igen och knäppte kort på den sovande Justin i mitt knä. Jag flinade och skrev: ’Sleeping beauty’ och la upp den på twitter. 

---

Vad sägs om 7 kommentarer till nästa? ;) höhöh PUSS PÅ ER!