Jag vaknade plötligt till och upptäckte att jag också hade somnat och låg med hela min överkropp över Justins. Långsamt och försiktigt satte jag mig upp och kollade på min iPhone hur mycket klockan var. Det var redan kväll, det var mörkt ute och man såg bara de små ljusslingorna som var hängda på våra buskar och några träd i trädgården som gav ifrån sig ett mysigt sken.

 

Det hade blivit lite ljusare av snön och det snöade smått fortfarande. Elden i kaminen hade dock slocknat men Justin höll mig varm, både i kroppen och i själen. Jag gillade honom verkligen men jag visste inte riktigt om jag var redo för ett förhållande. Särskilt inte när jag nog hade känslor för Jackson också. En suck flög ur mig samtidigt som jag lekte med en av Justins hårslingor mellan fingrarna. Långsamt böjde jag mig fram och tittade ner på hans perfekta, otroligt fina ansikte.

 

”Justin.” viskade jag svagt, inte för att jag skulle väcka honom, utan bara för att säga hans namn. Men han slog upp ögonen och tittade upp på mig och log tröttsamt. ”Godmorgon Törnrosa.” sa jag och fnissade.

”Tyst med dig...” skrattade han och låtsades örfila mig i luften. ”Hur mycket är klockan?” frågade han sen och tittade menande på min iPhone som jag höll i min hand.

”Halv sju.”

 

Han blev väldigt förvånad och tittade ut och såg vintermörkret som hade kastat sig likt ett täcke över solen så att allt slocknat.

 

”Shit!” utbrast han och satte sig upp.

”Vet... Men hördu nu måste vi verkligen ta vara på tiden, okej?”

Han nickade och slickade sig om läpparna. ”Har du någon idé?” frågade han och jag nickade lite tveksamt.

”Vadå?” undrade han nyfiket.

”Jo, jag tänkte att vi kanske skulle kunna sjunga och spela gitarr eller nåt? Om du inte har något bättre förslag?”

Han lös upp och nickade leendes. ”Nejdå, vi kör på det! Uppe eller här nere?” frågade han och pekade upp med den ena handen, ner med den andra och rörde dem upp och ner. Jag fnissade till och pekade lite tveksamt uppåt.

 

 

Jag gosade in mig i den fluffiga, mjuka filten och kurade ihop mig i Justins soffa uppe på rummet. Justin satt mittemot mig med gitarren och sjöng någon låt från hans nya julalbum med hans ljuvliga röst som gjorde att jag fick gåshud.

 

”Baby I hear melodies, when your heart beats, baby it sings to me like fa la la la la la...”

Jag blundade och njöt men tvingade mig själv att inte somna. När han hade spelat klart låten applåderade jag tyst och log stort. ”Det var jättefint, Jus! En till, en till!”

”Tack.” sa han och log innan han började spela på nästa låt.

 

Så fort han hade börjat spela på den bestämde jag mig för att det var en av mina favoriter. Den var jättefin och refrängen tittade han på mig med en jätteseriös blick vilket fick mig att tro att han menade det han sjöng till mig. Jag rodnade och tittade ut genom fönstret istället för det blev helt plötsligt jobbigt när han sjöng de där orden. För det var som att de petade på mitt hjärta för att de ville komma in och ta över mig.

 

”Hur var den då?” frågade han försiktigt och bet sig i sin underläpp.

Jag vände tillbaka blicken mot honom och gav honom ett litet leende. ”Jag gillade den, en av mina favoriter! Vad heter den?”

”Glad att du gillar den! Den heter ’All I Want Is You.’”

Jag började rodna igen och nickade kort. ”När åker du imorgon föresten?” frågade jag och försökte byta samtalsämne.

”Jag åker med mitt privatflygplan från flygplatsen klockan kvart över tio på förmiddagen.”

Ett tag blev jag ledsen över att jag inte skulle få säga hejdå till honom på flygplatsen, men sen tog jag ett beslut som jag aldrig tagit förut. ”Äh, jag skolkar, jag kommer ju ändå inte få se dig på typ en evighet så det är värt kvarsittning.”

 

Han skrattade och la ifrån sig gitarren och kom och satte sig bredvid mig i soffan.

 

”Skolkar du för min skull?” frågade han gulligt och jag nickade till svar.

Han la armen om mig och drog in mig i hans famn. ”Aww...” mumlade han sen och lutade sitt huvud mot mitt. Jag flyttade mig ännu närmare honom och tittade upp på honom. Han mötte min blick och drog undan en hårslinga som hade fallit ner i mitt ansikte.

”Jag kommer sakna dig, Big B.” sa jag tyst och förvånades över att jag kände hur det vattnades i ögonen.

”Kommer sakna sig med, Little Y.” sa han tillbaka lika tyst och pressade långsamt sina mjuka läppar mot min panna.

En tår föll ner för min kind, Justin såg detta och torkade lugnt bort den med sin tumme. ”Gråt inte...” viskade han och tog min hand i sin. ”Vi har några timmar kvar.”

 

Jag nickade och försökte stoppa tårarna som föll ner en efter en. Han la båda armarna runt mig och gav mig en lång kram. Jag drog in doften av honom, blundade och slappnade av. Jag kände mig så trygg men honom, och jag vågade vara mig själv med honom. Justin och jag träffades för bara lite mer än en vecka sen. Hur kan man få sådana känslor som jag hade för honom på så kort tid? Och grejen är den att det finns miljontals tjejer som mer än gärna skulle velat vara jag just nu, men jag var faktiskt glad över att det var jag som satt i Justins famn nu istället för någon annan.

 

”Herregud.” utbrast jag helt plötsligt när jag kom på en sak.

”Vad?” frågade Justin både nyfiket och oroligt.

”Hur i hela friden kommer mamma att klara sig utan Pattie?”

”Jadu...” skrattade han och drog med sin hand upp och ner på min arm. ”Och hur kommer jag kunna klara mig utan dig?” fortsatte han.

Jag himlade med ögonen och skakade smått på huvudet. ”Justin, du har miljontals tjejer du kan vara med istället för mig när du är borta.”

”Jag kan vara med dem ja, men jag vill inte det. För de är inte du.”

”Men vem vet? Det kanske finns någon vackrare kopia av mig någonstans där ute som väntar på dig?”

”Ames!” Jag hoppade till av hans plötsliga höjning av tonläge i rösten. ”Tyst nu, snälla?” Han tog ett djupt andetag innan han fortsatte: ”För det första vill jag inte ha någon kopia, jag vill ha den äkta varan. För det andra finns det ingen vackrare än du. Så sluta kom upp med massa skit nu, okej?”

 

Jag nickade långsamt samtidigt som jag försökte smälta hans ord.

 

”Så... Är du hungrig? Ska vi göra lite pomfritt med korv?” sa han efter ett tag och min mage började kurra ljudligt och det fick honom att skratta sitt gulligaste skratt. ”Kom då min lilla hungriga gullunge!” sa han och reste sig upp och sträckte ut en hjälpande hand åt mig. Jag flinade och tog ett fast grepp om hans stora, varma hand och drog mig själv upp med lite hjälp av honom. Vi gick ner för trappan och väl inne i köket satt jag mest på köksbänken och tittade på när Justin gjorde i ordning maten. Jag skyllde på att jag hade för ont i benet för att laga mat.

”Fångar du?” ropade han för att jag skulle höra honom eftersom att fläkten lät väldigt mycket.

”Jadå! Bring it on, Biebs!”

Han skrattade och kastade korvbiten mot min gapande mun och det var på håret att jag inte fångade den men det gjorde jag. ”Wohoo! Yeah buddie! Jag klarade det!” skrek jag och gjorde en liten segerdans som fick Justin att gapskratta. ”Är maten klar snart eller?” frågade jag otåligt och gjorde en sur min.

”Snart! Tålamod, Amy!” skrattade han och rörde bland korvarna i stekpannan med stekspaden. Jag räckte ut tungan mot honom men sprack ganska snart upp i ett leende.

 

Det luktade korv i hela köket och min mage kurrade igen. Justin stängde av plattan och tog ut pomfritten ur ugnen och jag hoppade ivrigt ner från bänken och dukade fram tallrikar, bestick och glas, innan jag öste på med massa mat på min tallrik.

 

”Spara lite till mig också, tack, lilla matvrak...” sa Justin och ställde sig bredvid mig med sin tallrik.

 

Jag buffade till honom i sidan och tog lite till pomfritt innan jag gick och satte mig vid bordet. Smaken av stekt korv, lite bränd pomfritt och ketchup med peppar fyllde min mun och jag var faktiskt ganska förvånad över att Justin kunde laga mat lika bra som han kunde baka. Jag stoppade in några ketcup-doppade pomfritt i munnen och tittade upp på Justin som satt och iaktog mig medan jag åt. När han upptäckte att jag tittade på honom slog han ner blicken i maten och fick en lätt, rosa färg på kinderna. Jag smålog och fortsatte äta av maten.

 

”Det här var jättegott Justin!” sa jag när jag stoppat in den sista pomfritten i min mun.

”Tycker du det?” undrade han och lös upp.

 

Jag nickade och lutade mig tillbaka i stolen och klappade mig nöjt på magen. Han flinade och tog en klunk av sitt vatten.

 

”Jag hoppas verkligen att ni kommer fira jul här...” mumlade han sen och jag nickade instämande.

”Jag med. Hoppas att pappa och Nolan  kan tänka sig att komma hit.”

”Har du hört något mer om hur din pappa mår?”

 

Jag fick en klump i halsen och kom på att jag inte hade hört av mig till någon där hemma på ett bra tag.

 

”Nej...” mumlade jag nästan ohörbart och bet mig i läppen.

 

Han nickade förstående och det blev tyst. Inte förrän nu kom jag på att jag inte alls ville att han skulle åka imorgon, överhuvudtaget.

 

”Jag vill inte att du ska åka.” for det ur mig och jag bet mig försiktigt i kinden.

”Jag måste, Amy.” sa han tyst och såg mig i ögonen. Jag fick anstränga mig för att andas i normal takt och lugna ner mig. ”Tro mig, jag hade stannat om jag kunnat.” fortsatte han allvarligt.

”Jag vet.” mumlade jag och tittade ner på min tomma tallrik. I ögonvrån såg jag att Justin la fram sin hand med handflatan uppåt menande att jag skulle lägga min hand i hans. Ett litet leende spred sig på mina läppar och jag plockade upp min hand som hade varit under bordet och la den i hans.

”Oj va kall du var!” utbrast han och la även hans andra hand över min och gnuggade den lugnt mellan dem för att värma mig. Jag fnissade till och mötte hans blick igen, han slickade sig om läpparna och sträckte sin ena hand mot min andra som jag hade i knät.

”Så fort du släpper dem kommer jag vara lika kall som förut, Jus.” skrattade jag men ryckte på axlarna och lät han ta min andra hand också när han insisterade. Han förde upp våra händer mot hans mun och blåste på dem för ännu mer värme. Jag rös i hela kroppen men tyckte att det här kändes ganska konstigt så jag drog tillbaka mina händer och han gav mig en förvirrad blick. ”Det hjälper inte, vi kan lika gärna plocka undan och slänga en filt över mig eller nåt.” förklarade jag och log. Han flinade och drog ut sin stol och plockade upp sin disk. Vi hjälptes åt att plocka undan och gick sen upp till hans rum igen där jag slängde mig i sängen så fort vi klivit in. Justin skrattade åt mig och rufsade till mig i håret innan han gick och hämtade en stor resväska. Han öppnade garderoben och kastade ner massa plagg i den svarta resväskan som låg öppen på golvet.

”Vill du ha någon hjälp?” frågade jag fortfarande liggandes kvar i sängen.

”Neh, jag ska bara lägga i några kalsonger, sen är jag klar. Har en del kläder där redan så jag behöver inte ha med mig så mycket...” sa han och log. Han tog ut en hel hög med kalsonger och stoppade ner dem i väskan. Ett skratt flög ur mig och han tittade undrande upp.

”Vad skrattar du åt?” frågade han och smålog.

 

Jag skakade bara på huvudet och försökte att hålla tillbaka skrattet. Innan jag ens hade hunnit reagera så hade han hoppat på mig och börjat kittla mig. Jag skrek och skrattade medan han killade min mage med sina varma händer. Plötsligt slutade han och då upptäckte jag att han låg över mig med sina ben på vardera siga av mig och han höll fast mina händer i sängen. Han tittade ner på mig leendes med hans mörka, vackra ögon som strålade av glädje. Jag tog ett djupt andetag och blåste honom i ansiktet. Han blundade och rynkade näsan vilket fick mig att fnissa lågt. Då drog han in ett ännu djupare andetag och blåste ut det med all sin kraft rakt ner i mitt ansikte. Hans andedräkt luktade korv med ett svagt spår av te. Han släppte mina händer och jag drog snabbt upp dem så att han inte kunde ta dem igen. Han flinade och gled av mig så att han låg precis bredvid mig. Jag tog tillfället i akt och attackerade honom. Jag låg i samma ställning som han hade legat över mig och kittlade honom lite överallt över hela hans överkropp. Eftersom att jag hade mindre händer gick det mycket smidigare för mig att kittla honom.

 

”Amy!” skrek han skrattandes och jag fortsatte med ett elakt flin på läpparna.

 

Plötsligt hörde vi dörren slås igen på nedervåningen och av ren reflex föll jag ner på Justin med ansiktet vid hans hals. Vi fnissade till båda två men sen tystnade vi och hörde Pattie ropa från hallen.

 

”Hallå? Justin?”

 

Jag tittade upp på honom och han ner på mig och vi fnissade tyst igen.

 

”Vi gömmer oss... Kom!” viskade han och tog min hand.

 

Jag följde med honom ner in under sängen och vi hörde Pattie som började gå upp för trappan. Vi la oss tätt intill varandra för att inte synas när hon kom in. Det var varmt och jag kände hans andedräkt på min kind. Jag vände mitt ansikte mot honom och log. Det kändes så skönt att vara så nära honom, speciellt när han skulle vara så långt borta imorgon. Hans ansikte var mörkt men det glittrade i hans ögon så det var dem jag kollade på. Han öppnade munnen för att säga något men då steg Pattie in i rummet. Vi flyttade oss så tätt intill varandra som möjligt och låg tysta för att hon inte skulle hitta oss.

 

”Justin?” sa hon försiktigt och gick runt i rummet.

 

Vi log och iaktog hennes fötter där hon gick runt oss. Plötsligt ställde hon sig precis framför oss och Justin tog tillfället i akt och greppade sina händer runt hans mammas ben. Hon skrek till och han började skratta och kröp ut. Jag började också att krypa ut men Justin stoppade mig innan jag hade hunnit komma ut med huvudet ens. Han gav mig en blick menande att jag skulle tillbaka in och fortsätta gömma mig. Tyst och försiktigt drog jag mig tillbaka utan att Pattie hann lägga märkte till mig.

 

”Du skrämde livet ur mig din lilla skit!” skrek Pattie på Justin och han skrattade högt.

”Älskar dig också, mamma” sa han sen och kramade om henne.

”Har du ätit något?” frågade hon sen och la huvudet på sned.

”Ja, jag och A-” han stängde munnen när han höll på att säga mitt namn. ”Jag har ätit korv och pomfritt.” fortsatte han sen och kollade nervöst på Pattie. Jag kunde inte se hennes ansiktsuttryck men jag trodde att hon anade att jag var där.

”Amy?” frågade hon i en retsam ton. Justin muttrade något och nickade sen åt mig att jag kunde komma fram. Jag kröp ut från sängen och ställde mig upp bredvid Pattie.

”Halloj.” sa jag, hon hoppade till och jag och Justin brast ut i skratt och gjorde high five.

 

Efter ett tag hade vi lugnat oss och Pattie tittade på oss med en fundersam blick. Sen skakade hon bara på huvudet och gick ner. Jag och Justin tittade på varandra och smålog.

 

 

Klockan började bli mycket och jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre där vi satt framför TV:n och spelade FIFA.

”3-0 till moi!” utbrast Justin och gjorde en liten dans.

”Not for long...” muttrade jag och gäspade innan jag  verkligen försökte koncentrera mig på de små gubbarna som sprang runt på skärmen.

 

- Justin -

 

Det gick otroligt bra för mig i spelet men Amy låg under med flera mål. Jag såg på henne att hon var väldigt trött och hon kunde nog somna vilken sekund som helst.

 

”Om du vill sova hemma borde du kanske gå nu, Ames.” sa jag försiktigt och hon tryckte på pause knappen och kollade på mig.

”Och om jag inte vill?” sa hon och flinade tröttsamt.

”Kom.”

 

Hon lydde snällt och la undan x-box kontrollen och kröp till mig och la sig med sitt huvud i mitt knä. Jag strök med handen genom hennes hår och hon stängde ögonen. Snart hörde jag små snarkningar komma från hennes läppar och jag log smått för mig själv. Det ryckte till i hennes mungipa och hon mumlade något ohörligt i sömnen. Jag skrattade tyst över hur gullig hon var och strök lätt med pekfingret och långfingret över hennes kind. Plötsligt steg mamma in i rummet och öppnade munnen för att säga något men stängde den när hon såg Amy sovandes i mitt knä. Jag fick ögonkontakt med henne och hon log mot mig och blinkade lite retsamt med ena ögat. Jag himlade med ögonen och tittade ner på ängeln som låg i mitt knä, världens vackraste.

---

Lång väntan på detta kapitel, I know.. Men jag har haft så sjuuuuuukt mycket i skolan nu och dessutom har jag inte riktigt samma motivation till att skriva på den som förut... 

 

8 till nästa? :) x