Efter något som kändes som flera minuter avslutade han kyssen och lutade sin panna mot min. ”Du fattar att jag är världens lyckligaste människa nu va?” mumlade han mellan sina ojämna andetag.
”Jo, jag tror jag anar det. För jag är minst lika lycklig om inte ännu lyckligare.” svarade jag och log så stort att det värkte i mina kinder.
Vi kollade på varandra en lång stund innan båda började skratta och han drog in mig i en kram. Inte en vänskaplig kram som han hade gett mig under en lång tid, utan en kärleksfull, lugn, mysig kram som förde med sig specifika känslor. 

Ett tag senare satt vi i soffan, eller ja han satt och jag låg ner med huvudet i hans knä samtidigt som han drog med händerna genom mitt hår. ”Vill du veta en grej?” frågade han och började leka med en av mina hårslingor mellan fingrarna.
”Hm?” svarade jag och kollade upp på honom.
”Det är så skönt för jag kan äntligen pussa dig när jag vill utan att undra om du är okej med det eller inte.” sade han och jag fnissade till när han böjde sig ner och pussade mig på pannan, kinden, nästippen, hakan och sist munnen.
”Måste ha varit ett helvete för dig att inte kunnat göra det förut?” retades jag och flinade.
”Du anar inte...” mumlade han och suckade tungt, men sedan brast hans läppar upp i ett leende och han pussade mig på nästippen igen. Men plötsligt försvann leendet och han han såg allvarligt på mig. Jag satte mig upp och kollade undrande på honom med rynkad panna. Vad var det nu?
”Vad...vad var det han gjorde?” frågade han och tittade bekymrat upp på mig.
Jag slog ner med blicken och svalde hårt. Egentligen ville jag bara glömma allt som hade med Jackson att göra. ”Ehm...” började jag och harklade mig tyst. ”Han behandlade mig som en prinsessa i början, var jättesnäll och gjorde allt för att jag skulle må bra... Han var liksom en bra vän också men så var jag hemma hos honom en kväll och vi skulle öva då han...” Jag blundade för att försöka hindra tårarna tränga fram och tog ett djupt andetag innan jag fortsatte. ”han började kyssa mig, och det var jag liksom helt okej med, men sedan började han ta mig på ställen där jag absolut inte ville att han skulle ta mig på. Han struntade i mina protester och fortsatte. Han gick helt över gränsen när han tvingade av mig hälften av mina kläder och började jucka mot mig, jag blev förbannad och kastade honom av mig så att han slog i väggen med huvudet. Då frågade han mig varför jag alltid var så sjukt tråkig och så sade han att jag var omöjlig och att han undrade varför han ens hade trott att han kunde få mig i sängen när jag inte ens hade låtit honom göra sugmärken på mig. Jag tog bara alla mina grejer och gick därifrån. Men han har försökt få tag på mig sedan dess, men efter ett tag började han bara kalla mig för hemska saker och det var då jag ringde dig.” Tårarna hade kommit för länge sedan, jag hade inte lyckats hålla tillbaka dem. Justin drog upp mig i hans famn och höll om mig en lång stund innan han började torka bort mina tårar. Jag såg upp på honom och märkte hur hela hans ansikte lös av en blandning av ilska, medlidande och kärlek.
”Du förtjänar inte ett skit av allt det han har gjort mot dig, okej? Du är värd så mycket mer än du tror och jag anade att han var en idiot från första början men inte en sådan idiotisk idiot. Du förtjänar att bli älskad och respekterad. Det han gjorde var helt ofattbart, okej? Och tro mig när jag säger det här: Jag kommer aldrig låta något sådant hända dig igen och jag kommer aldrig att ens tänka tanken att göra så mot dig någonsin.” Han drog mig ännu närmre honom och jag blundade för att försöka ta in allting som han hade sagt. Efter ett tag lutade jag bak huvudet för att kunna se hela hans ansikte och han kollade ner på mig och denna gången var det han som pressade sina läppar mot mina. Jag kysste honom tillbaka och det var som om jag aldrig ville sluta. Det var där jag ville vara och ingen annan stans. 

Dagarna gick och julhelgen kom allt närmare. De sista dagarna i skolan innan julen hade varit allmänt konstiga och ovanliga, det var ingen riktigt som vågade prata med mig förutom Chaz och Ryan, Jackson undvek mig och även Nicole. Det var konstigt, men det kändes bättre än någonsin. Justin hämtade mig varje dag och trots att några paparazzis hade hittat oss ett flertal gånger så brydde jag mig inte så mycket om det för jag var med honom och allting kändes bara bra.

Imorgon skulle pappa och Nolan komma hit och då skulle vi bara hänga som familj, hur nu det skulle kunna gå med tanke på att mamma och pappa var skilda... Men jag var mest nervös över hur speciellt Nolan skulle tycka om Justin och även hur pappa skulle tycka om honom. Jag har aldrig riktigt haft någon kille alls under min livstid så detta var något nytt för dem. Mamma visste att jag och Justin var ett par nu och även Pattie. Men om hon sagt något till de andra i familjen hade jag ingen aning om.
”Vad tänker du på?” avbröt Justin mig i mina tankar och kollade på mig från där han satt på skrivbordsstolen i mitt rum.
”Inget speciellt...” sade jag tyst och försökte rycka nonchalant på axlarna men han märkte att något var fel ändå.
”Jo, det är något för du har rynkad panna och det har du alltid när du är bekymrad.” sade han och reste sig upp och gick fram till mig.
”Jag bara... oroar mig för hur pappa och Nolan kommer känna om.. oss.” Jag bet mig i läppen och mötte hans blick.
”Gumman...” mumlade han och satte sig bredvid mig i sängen och lade armarna om mig. ”Det kommer bli bra och oavsett vad de tycker så vet du att jag aldrig kommer lämna dig, okej?”
”Okej...”
Han log och kysste min panna innan han gäspade och lade sig ner i min säng. Jag följde hans exempel och låg snart med huvudet vilandes på hans bröstkorg och sjönk bort i sömnen.