”Du kan ju!” ropade Justin och släppte min hand. ”Försök själv nu!”

 

Jag tog ett djupt andetag och tog ackorden som han hade lärt mig och det gick bra. Det lät faktiskt bra!

 

”Jag kanske anställer dig som min gitarrist i framtiden.” skrattade Justin och blinkade.

”Maybe” skrattade jag och log stort. Jag tittade snabbt ut genom fönstret och såg att det redan hade blivit mörkt ute.”Hur mycket är klockan egentligen?” undrade jag och Justin tog snabbt upp mobilen.

”Den är halv nio.” sa han sen och la ner den igen.

”Oj, då borde jag nog gå hem nu...” suckade jag och reste mig upp och gick och ställde tillbaka gitarren.

 

 

Några minuter senare stod vi innanför dörren och jag knöt mina skor. När jag var klar reste jag mig och satte händerna i fickorna.

 

”Um... Tack för idag Jus. Lunchen och hela eftermiddagen och allt. Tack.” sa jag tyst och log ett litet snett leende mot honom.

Han nickade och reflekterade mitt leende. ”Tack själv.”

 

Jag vände mig om och tog ner halsduken från kroken och virade den runt halsen, och log över tanken att jag hade fått den av Justin. Jag vände mig om igen och kollade rakt in i hans sjukt vackra ögon.

 

”Hej d-” började jag men jag hann inte avluta innan han passionerat pressade sina läppar mot mina. Det tog ett tag innan jag fattade vad som hände, men jag kysste honom tillbaka och det var nog den bästa kyss som jag någonsin upplevt.

Flämtande drog han tillbaka och kollade djupt in i mina ögon. Båda log som om vi precis hade vunnit på lotto, fast jag var nog gladare än så till och med. Han böjde sig långsamt fram igen och återligen möttes våra läppar.

 

Plötsligt rycktes dörren upp och där stod ingen mindre än Pattie. Mitt hjärta stannade och snabbt hoppade jag minst en meter bort från Justin och min blick vandrade från Justin till Pattie, från Pattie till Justin.

 

”Wow.” utbrast Pattie och snart spred sig ett leende över hennes läppar. Hon pep tyst och hoppade lite på stället innan hon sen kramade om oss och sen gick ut och stängde dörren efter sig.

”Say what?” sa jag kort och kollade upp på Justin som såg lika förvånad ut som jag. ”Vad var det där?” skrattade jag fram och han bara skakade på huvudet och skrattade med mig. Försiktigt tog jag ett steg närmare honom och lindade mina armar runt honom i en kram. Han kramade tillbaka och lutade sitt huvud mot mitt. Vänta nu... Var det inte jag som hade sagt att jag ville ha några månader på mig att tänka om jag gillade honom mer än bara en vän? Jo det var det ju... Vad hade jag nu gjort? Gått och kärat ner mig i en kille som jag knappt kände? Amy, du är ju hur korkad som helst.

 

”Justin...” mumlade jag och drog mig loss ur hans grepp. Han kollade förvånat på mig och rynkade pannan.

”Vad gjorde jag för fel?” undrade han men jag bara skakade på huvudet.

”Du har inte gjort något fel... Jag har.” han såg  väldigt oförstående ut och mumlade ett ”Va?”.

”Förlåt.”

 

Jag sa det kort och snabbt och vände mig om, öppnade dörren och gick ut. Pattie höll på att dansa någon konstig dans på gräsmattan nedanför och jag fnissade tyst för mig själv.

 

”Fint Pattie!” ropade jag ironiskt och skrattade. Hon stannade upp och började skratta hon med. ”Thanks dear!”

 

Jag gick ner för trappan, sa hej då till Pattie och gick sen hem, och hela vägen kände jag Justins blick som brände i nacken på mig.

 

- Justin -

 

Vad hade hon gjort som hon tyckte var fel? Och varför gick hon bara? Så dålig var jag väl inte på att kyssas? Eller?

 

”WOOHOOO!” Mamma kom in genom dörren och skrek högt. ”ÄR NI TILLSAMMANS NU?!”

 

Jag skakade på huvudet och vände mig om och gick upp för trapporna och in på mitt rum. Men jag hörde hur mamma var väldigt förvånad och snabbt försvann all den där hyper-delen och hon blev normal igen.

Jag satte mig på sängen och la huvudet i händerna. Vad var det hon menade? Tyckte hon inte om det som hade hänt? Hon log ju förut? Eller var det fake?

 

Alla tankar flög runt i mitt huvud. Jag suckade högt och reste mig upp och gick bort och satte på datorn. Fansen kunde få mig på lite andra tankar just nu.

Resten av kvällen satt jag och följde massa fans och kommunicerade med dem. Men plötsligt fastnade min blick på en tweet.

@AmySunshine: Watching #NSN

 

Jag favoritade tweeten och skrev en tillbaka: @justinbieber: @AmySunshine Wow, really? #proud

 

Ofta hon kollade på Never Say Never? Varför? Inte för att jag såg något fel med det men det verkade bara lite... konstigt efter hur hon hade betett sig när hon lämnade mig.

Jag kollade snabbt ut och såg att hon låg på sin säng helt fast i filmen. Jag log för mig själv och tänkte på hur galen hon skulle bli när Miley kommer upp.

 

- Amy -

 

Jag kände bara för att jag BEHÖVDE se den. Då skulle jag få veta mer om honom och då kanske, kanske skulle jag bli tillsammans med honom. Men fortfarande så kände jag att det var alldeles för tidigt. Men ändå kändes det så rätt på något konstigt sätt.

 

Plötsligt satte jag i halsen och min blick fastnade på pojken på skärmen som jag så väl kände igen. Det var verkligen han. Det var verkligen han som jag träffade den där dagen och det var han som gav mig min halsduk.

 

Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Men jag försökte samla mig och kollade vidare på filmen och förundrades över hans talanger.

 

Bara några minuter senare dök MILEY RAY CYRUS upp på skärmen och jag hoppade snabbt upp och skrek lyckligt och började göra någon konstig dans som var allt för lik Patties. Jag såg framför mig hur Justin satt och skrattade åt mig och iaktog mig från hans fönster. Därför vände jag mig inte om, jag borde egentligen dragit för gardinerna förut, men det var för sent nu. Han hade redan sett mig.

 

Jag försökte koppla bort tankarna på Justin och fokuserade istället på Miley. Mina käkar värkte eftersom att jag log som en galning. Snabbt tryckte jag på pause knappen och masserade mina käkar. Efter någon minut var jag redo igen och satte på filmen. Miley började sjunga och jag pep tyst av lycka, hon sjöng så himla fint! När Miley hade sjungit klart refrängen kom Justin in på scenen och till min förvåning så gjorde mitt hjärta ett dubbel-skutt och förbryllad försökte jag fokusera på Miley igen och glömma bort killen som sjöng med henne som antagligen satt och kollade på mig just nu.

 

När låten var slut kramades de och Miley tog Justins keps och satte på sig den. Jag började fangirla och kom på att jag måste fråga Justin om han har kvar den kepsen och om jag kunde möjligen kanske få den. Antagligen skulle han fatta direkt och börja skratta åt mig, han är ju som han är.

 

Filmen fortsatte och när det kom mot slutet då Justin började spela på pianot och sjöng ’Down To Earth’ stannade jag upp i allting och jag satt tyst och kollade på honom och njöt av sången. Plötsligt var det en väldig närbild på honom och han vände upp blicken och kollade rakt på mig, eller ja... rakt in i kameran, men det kändes som om han kollade på mig. Jag svalde och kände att mitt hjärta var helt crazy. För mindre än 2 timmar sedan kysste jag den killen som stirrade på mig igenom datorn. För mindre än 2 timmar sedan nobbade jag honom och gick hem. Killen från Stratford som är en av världens mest talangfulla människor och världens kändaste tonåring.

---

FÖRLÅT för att ni har fått vänta så länge på detta kapitel! Men poss poss på er och SNÄLLA kommentera och ge mig lite feedback. I NEED IT! <3