My Favorite Boy - Kapitel 24

- Amy -
 
Jag satte mig lugnt ner i sängen. Min blick vandrade genom rummet och fastnade på ett par röda kalsonger som låg på hyllan. Min hand for upp till munnen för att dämpa mitt skratt och efter en stund tog jag några djupa andetag och försökte sluta tänka på dem. Jag kröp längre upp i sängen och la mig sen till rätta. Det var galet vad hans säng var skön. Jag låg och tittade på en bild som stod på nattduksbordet. I mitten stod Justin, liten, ungefär runt den tiden då han och jag träffades första gången, bredvid honom stod en man som jag antog var hans pappa. Det var ett väldigt fint foto... De stod vid en sjö och himmelen var alldeles blå utan ett enda moln, båda två log stort och Justin höll upp en ganska stor fisk som hade lite turkosa nyanser i fjällen.
 
"Bu."
 
Jag skrek till och hoppade minst 2 decimeter upp i luften. Justin hade kommit in utan att jag märkt det och krupit upp bredvid mig (hur i hela friden kunde jag inte märka det?) och nu låg han och höll sig för magen och skrattade så mycket så att han nästan inte kunde andas.
 
"Justin! Din lilla skit! Åh vad jag hatar dig!" skrek jag samtidigt som jag började kittla honom på magen.
"AAH! Sluta, sluta, sluta! Ames!" utbrast han och fortsatte skratta. Plötsligt såg jag en skål med Cheese Balls som Justin hade tagit upp och ställt på bordet framför soffan. Snabbt krälade jag mig över sängen, sträckte mig efter skålen och tog en näve med Cheese Balls, sen satte jag mig upp och började kasta på honom. Fast sen blev jag så sugen så jag åt upp mer än hälften av de som jag hade tagit. 
 
Vi skrattade så mycket att det gjorde ont i magen och efter ett tag hade Justin också fått tag på skålen och vi hade Cheese Ball-krig. 
 
"Du siktar som en bebis, Jus!" skrattade jag och strax efteråt tappade jag balansen och föll ner på sängen.
Justin skrattade till men sen lugnade han ner sig. "Bebis sa du?" frågade han och jag kunde höra att han flinade, men jag låg med huvudet nervänt i hans kudde så jag såg ingenting.
 
Sängen gungade till och plötsligt kände jag hans varma andedräckt i min nacke. 
 
"Baby, baby, baby, oooh..." sjöng han tyst i mitt öra med sin änglalika röst som gav mig rysningar i hela kroppen.
 
Jag vände på mig så att jag låg på min vänsta sida och jag ryggade nästan tillbaka när jag såg hur nära Justin låg. Han låg bredvid mig och hans ansikte var ungefär en och en halv decimeter ifrån mitt. Inte förrän nu upptäckte jag hur vackra hans ögon var. De var bruna med spår av gult i sig och om man tittade riktigt noga kunde man se de fina små detaljerna runt pupillerna. 
 
"Du har sjukt vackra ögon..." mumlade jag och fortsatte studera hans otroligt fina ansikte. 
 
Han log och la sin hand över min som låg mellan oss. Han tittade på våra händer och började att pilla med mina fingrar. 
 
"Amy..." sa han tyst och tittade upp. Våra blickar möttes och mitt hjärta gjorde dubbelslag. "Du är den vackraste tjejen jag någonsin träffat."
"Du ljuger..." mumlade jag och tittade på våra händer som nu var sammanflätade.
"Varför tror du att jag ljuger?" frågade han och lyfte på ögonbrynen.
"För att... du vet... de flickvänner som du har haft som jag vet om är bland de vackraste på hela jorden. Jag ser ju ut som en skabbig gris jämfört med dem." sa jag och kollade fortfarande på våra händer, för jag vågade inte möta hans blick.
"Ames, sluta nu! Titta på mig!" Han tog sin fria hand och lyfte upp min haka så att jag tappade koncentrationen och kollade på honom. "Du är den vackraste på hela jorden. Inte bara på utsidan, men på insidan också. Du är min Little Y och jag tror inte det ens finns någon möjlighet att vara finare än dig." sa han och log. 
 
- Justin -
 
Hennes ögon blev alldeles blöta och plötsligt föll det en tår ner för hennes kind. Mitt leende försvann och jag lyfte försiktigt min hand och torkade bort tåren.
 
"Vad är det?" frågade jag och kramade om hennes hand.
Hon skakade på huvudet och ytterligare en tår föll ner, även den torkade jag bort. 
"I-ingen har någonsin sagt något sånt till mig. Speciellt ingen kille." Hon tog ett djupt andetag. "Justin, hela mitt liv har jag blivit mobbad och människor har sagt dumma saker till mig. Jag har aldrig känt mig fin. Aldrig känt mig vacker. Den enda som sagt att jag är åtminstone lite fin är mamma, men det känns aldrig som att hon menar det. Du är den enda som sagt det till mig, Jus. Du är den enda som får mig att känna mig fin överhuvudtaget." 
Jag kunde inte fatta det. Hur i hela friden kunde man behandla henne så? 
"Little Y, du är fin, du är vacker och jag kan inte fatta hur man kan vara sån mot dig. Du är underbar."
En ny tår föll ner och jag torkade bort den som vanligt. Hon log och tittade upp på mig. "Tack."
 
Jag lyfte upp våra sammanflätade händer mot mig och tryckte försiktigt mina läppar mot hennes hand. Jag längtade efter hennes läppar, men jag respekterade henne och hon ville faktiskt vänta ett tag.
 
"Cheese Balls?" frågade hon plötsligt och jag nickade och skrattade kort. Vi satte oss upp och satte oss i varsin ända av sängen med skålen mitt på, emellan oss. Sedan kastade vi Cheese Balls (lugnare den här gången) och försökte pricka varandras munnar. Vi skrattade mycket, men efter ett tag började vi tröttna på det och jag föreslog att vi skulle se på film på min dator. Hon fick välja film medan jag gick och drog ner persiennerna och släckte taklampan. 
 
"Vilken blev det?" frågade jag nyfiket och la mig ner bredvid henne i sängen framför datorn.
"Det får du se snart!" sa hon och skrattade.
 
Efter någon minut får jag äntligen reda på vilken film det var, The Last Song.
 
 
När vi kom en bra bit in i filmen och kom till den delen då de får reda på att Ronnie’s pappa har cancer började Amy gråta exakt samtidigt som Miley gör i filmen. Jag la min arm runt henne och hon blev faktiskt lite lugnare av det.
 
Varje gång Will kysste Ronnie sneglade jag på Amy. Hon var helt inne i filmen och jag tror inte ens att hon märkte att jag kollade på henne eller var där överhuvudtaget.
 
När filmen var slut...
"Ååh, vad jag älskar den filmen! Så galet bra är den! Fast den får mig alltid att gråta..." utbrast Amy samtidigt som hon sträckte på sig likt en katt.
"Mm, den är bra." sa jag och flinade. Hon slog mig på armen och satte sig upp.
"Jag borde nog dra hem nu... Har ju skola imorn och så..." sa hon och jag nickade. 
 
Vi reste oss upp och gick ner till hallen. Hon stoppade fötterna i sina trasiga, vita, converse och vände sig sen mot mig.
 
"Tack för ikväll, Big B." sa hon och log. 
"Tack själv." sa jag och besvarade leendet.
"Vi ses imorgon?" frågade hon och bet sig i läppen.
"Jadå!" svarade jag och drog in henne i en kram. "Glöm nu inte att Justin Bieber tycker att du är världens vackraste, okej?" 
Hon skrattade och drog sig ur kramen. "Nej då, tack för påminnelsen!" sa hon och böjde sig fram och pussade mig på kinden. "Godnatt Justin." 
"Godnatt Amy." sa jag och gav henne en sista kram innan hon gick ut genom dörren och gick hem till sig.
 
- Amy - 
 
När jag kommit upp på mitt rum kände jag mig helt plötsligt illamående och alldeles yr. Magsyra började komma upp i min strupe och snabbt som ögat sprang jag till toletten och slängde mig på golvet framför den och tömde magen på dess innehåll. 
 
"Hur är det gumman?" frågade mamma oroligt och visade sig snart i dörröppningen. "Herregud, vad har hänt?"
 
Jag spottade en sista gång innan jag tryckte på spola knappen och reste mig upp för att tvätta ansiktet.
 
"Jag tror jag är sjuk, mamma." 

There you go! Har suttit uppe hela natten och skrivit det nu...
Har ni föresten tips på hur jag skulle kunna ändra på den? Eller tips på vad som ska hända? Kommentera! :) <3

My Favorite Boy - Kapitel 23

- Jackson -

 

Amy sjönk ner bredvid mig på sin stol och vände sedan blicken mot mig och log. Jag log tillbaka och kände de där fjärilarna i min mage börja flaxa med sina vingar igen samtidigt som jag studerade Amy lite diskret och fick  hålla mig för att inte sträcka fram min hand och vidröra hennes kind som  såg otroligt len ut.

”Mr Smith?”

Jag vaknade till liv igen när läraren sa mitt namn. ”Ja?”

”Uppmärksamheten här tack.” sa hon och pekade på tavlan.

Jag kände hur det hettade till i kinderna och några killar i klassen skrattade åt mig.

Lektionen gick ganska fort över och det var lunch, men tydligen skulle Amy äta med Chaz och någon annan kille så jag fick ta och äta med mitt så kallade lilla ”gäng”.

 

- Amy -

Det var fisk och potatis till lunch vilket inte var gott alls... För det mesta satt jag bara och geggade med maten medan jag lyssnade på Chaz och Ryans konversation om den nya Spiderman filmen.

Plötsligt vibrerade det i fickan och jag tog diskret upp mobilen för att kolla vem som jag hade fått sms ifrån. Justin.

Jag kom på att jag nästan hade glömt bort honom hela förmiddagen, efter allt som hänt och efter jag träffat Jackson.

Jag tryckte fram meddelandet...

Heeeeeeej Little Y! :D Hur är första skoldagen? ;) xx

Ett leende smög sig fram över mina läppar när jag fattade att han tänkte på mig.

Nämen tjenare Big B! ;) Bara bra! Höll på att ramla förut men en kille räddade mig som tur var... haha! Maten är skit dock... :P Vaknade du nu eller? ;) xx

Knappade jag snabbt in och skickade iväg innan killarna skulle märka något. Jag tittade upp och försökte fatta vad de pratade om, men jag fattade verkligen ingenting. Därför lutade jag mig tillbaka i stolen och kollade twitter på mobilen. Jag kollade vad som trendade och min blick fastnade på top-trenden; Justin is our boyfriend.

Med en rynka i pannan av frustation gick jag in på Justins twitteranvändare och läste hans senaste tweet; Just woke up with a new song stuck on my mind. #Boyfriend

Då poppade det upp ett nytt sms från Justin;

Hahah, klant... ;) Ja all skolmat är väl skit eller? :P Jupp, vaknade precis! (: xx

Klant kan du vara själv... ;) haha jo men det är ju sant. Fast vi hade faktiskt helt okej mat i Boston! xx

KAN jag vara ja, men du ÄR! ;) hahah är det ens möjligt? Wow... xx

Om han hade varit med mig skulle jag slå honom för det där... Men eftersom att han inte var det så fick jag helt enkelt hålla det inom mig.

Tyst... -.- hahah ;) Ja jag tror det :o Helt sjukt! Men du... Boyfriend alltså? Skulle man kunna få ett smakprov på den när man kommer hem efter skolan eller? (A) xx

Hahah, ja kanske det! Fast jag tror det vore bättre om du fick höra den när den är helt klar... ;) xx

Fine... Men jag vill höra den SNART! ;) xx

”Amy?”

Ryan fick mig att hoppa till och jag tappade nästan greppet om mobilen. Båda killarna började skratta men jag bara lipade åt dem och stoppade ner mobilen i fickan.

”Ska vi dra?” frågade jag och försökte låta sur. De nickade och plockade upp sina brickor och sköt in stolen och vi gick bort till brickstället och sköt in brickorna.

Vi gick längs korridoren och de babblade på om något som jag absolut inte fattade ett skit av. Jag var i min egna lilla värld med min älskade iphone som jag för tillfället spelade Temple run på.

Dagen gick ganska fort...

Sista lektionen var Biologi och allmänt tråkig. Satt mest och ritade i mitt block och lyssnade nästan inte alls på något av det som läraren sa.

När klockan ringde satt jag, Jackson och Chaz kvar som vanligt innan vi gick ut, när vi närmat oss skåpen tog Jackson tag i min arm och jag vände mig om.

”Amy, skulle jag kunna få ditt nummer?” frågade han och jag kände den där bubbliga känslan igen när våra blickar möttes.

”Jadå!” sa jag och försökte låta så vanlig som möjligt. Han log ett snett leende och plockade upp sin mobil och gav den till mig. Jag knappade snabbt in mitt nummer och gav den tillbaka till honom, och några sekunder efter det plingade det till i min mobil och vips så hade jag hans nummer också.

”Vi hörs!” sa jag samtidigt som jag vände mig om och fortsatte bort mot mitt skåp. Jag hörde några röster som närmade sig som jag kände igen, i alla fall en av dem, blondinen som sagt att hon dejtade Justin.

Jag tog snabbt ut min jacka,väska, mina böcker och stängde snabbt skåpet innan jag tog tag i både Chaz och Ryan och gick med snabba steg bort mot utgången.

”Ey, nya tjejen!” ropade hon bakom mig. Jag ignorerade henne och öppnade dörren, gick snabbt ner för trapporna och gick med bestämda steg hemåt.

”Vill du inte ta bussen?” frågade Ryan som kommit i kapp mig, precis som Chaz.

”Nej.” svarade jag kort och bestämt och fortsatte gå i samma snabba takt.

”Kan du åtminstone berätta varför du är så arg på Rosalie?” frågade han och drog med handen genom sitt mörkblonda hår.

Jasså det var så hon hette. Rosalie. Usch, jag äcklades av att bara tänka på henne.

”Hon ljög om att hon gick ut med Justin och tjatade om att Amy var avundsjuk och så bråkade de typ...” svarade Chaz åt mig och jag gav honom en tacksam blick.

”Jaha...” mumlade Ryan och drog återligen igen med sin hand genom håret.

Vi fortsatte gå bortåt och snart stannade vi upp där min väg svängde in och jag kramade dem båda hejdå och gick vidare bort till huset.

”Hallå!” ropade jag så fort jag stigit in i hallen och stängt dörren bakom mig.

”Hej hej gumman!” ropade mamma tillbaka från köket.

Jag tog av mig skorna och jackan och ställde väskan på golvet innan jag gick in till henne och började plocka fram mellanmål.

”Sluta stirra sådär på mig mamma, det är läskigt...” sa jag samtidigt som jag bredde på lager nummer 2 med jordnötssmör på mackan.

”Okej...” sa hon med ett flin och bläddrade vidare i dagens tidning.

När jag brett klart 4 jordnötssmörsmackor med hallonsylt på och hällt upp mjölk i ett stort latte-glas gick jag och satte mig mitt emot henne och började hugga in på mackorna.

”Så... hur var första dagen då?” frågade mamma prövande och tittade upp från tidningen.

Jag tuggade klart och svalde och sedan ryckte jag bara på axlarna. ”Helt okej antar jag...”

”Fått några nya vänner?”

”Jag var mest med Ryan och Chaz hela tiden men jag lärde känna en annan kille också, Jackson, vi sitter bredvid varandra i klassrummet.”

”Jaha, va kul! Är han snygg?”

Jag höjde förvånat på ena ögonbrynet och brister ut i skratt. ”Mamma!” Men efter några sekunder fortsätter jag; ”Han är ganska snygg, ja.”

Hon flinar och jag tar en ny tugga av min sista macka.

The best of both worlds började spelas på min mobil som låg bredvid mig på bordet (fråga mig inte varför jag inte har bytt ringsingnal sen jag var 11, men jag har inte orkat), jag tittade snabbt på skärmen och mitt hjärta hoppade till när jag såg vem det var och ett leende spred sig snabbt över mina läppar.

”Jag känner igen det där leendet... Hmm... Justin?” sa mamma med en retlig ton och jag bara räckte ut tungan åt henne, plockade upp mobilen och gick bort mot vardagsrummet.

”Hallå?”

”Hej Ames!” Bara av att få höra hans röst gjorde mig alldeles varm inombords och jag log som ett stort fån.

”Justin! Vad händer?” utbrast jag och satte mig ner i soffan och började pilla med mitt hår.

”Jag visste att det var han! Jag visste det! Ha!” ropade mamma från köket och ett skratt kom från min mun.

”Ja- Varför skrattade du?”

”Mamma slog vad om att det var du när min mobil ringde, och när jag sa ditt namn blev hon glad. Hahah”

”På så vis... Hälsa till henne!”

”Okej...” jag vände bort mobilen och ropade till mamma; ”Justin hälsar mamma!”

Ett skratt hördes från köket innan hon sa ett klassiskt ’hälsa tillbaka’. Jag vände upp mobilen igen och tryckte den mot örat.

”Hon hälsar tillbaka...”

”Okej, men du, kan vi träffas istället? Det känns så onödigt att prata i telefon med varandra när man bara är några meter ifrån varandra om du förstår vad jag menar... Och så vill jag bara träffa dig.”

”Jo, ja, jag förstår precis! Ska jag komma över?”

”Visst!”

Vi sa hejdå och jag skyndade mig till köket och åt upp det sista av mackan och drack upp det sista av mjölken.

”Jag drar hem till Justin ett tag, kommer hem sen, okej?” sa jag till mamma och hon nickade och log. ”Okej, ha så kul!”

Jag log mot henne och skuttade bort till hallen och tog på mig skorna slarvigt och struntade i jackan, sen skyndade jag mig ner för trapporna och vidare bort mot Justins hus.

Lite halvt anfådd stannade jag vid dörren och knackade på. Bara några sekunder efteråt öppnades dörren av Pattie, till min besvikelse.

”Nämen hej Amy!” sa hon glatt och gav mig en kram. ”Kom in, kom in!” sa hon vänligt och tog ett steg åt sidan och släppte fram mig. Jag gav henne ett tacksamt leende och sparkade av mig skorna.

”JUSTIN!” skrek hon så högt att jag hoppade nästan åt sidan för att jag blev så skrämd.

”Kommer!” skrek han, inte lika högt, tillbaka. Bara känslan av att höra hans röst i samma hus fick mig att må bra och jag fylldes av lugn, värme och glädje.

 

- Justin -

 

Jag skyndade mig att stänga av datorn, bädda sängen, plocka undan massa saker och smutsiga kalsonger som låg lite här och var innan jag tillslut gick ut och började gå ner för trappan. När jag kom halvvägs ner såg jag henne sitta på nedersta trappsteget och spela temple run, as usuall, på hennes iphone. Mitt hjärta gjorde minst sju volter och det bubblade upp inom mig. Detta var verkligen en helt annan känsla än hur jag kände för Selena, det kändes mer äkta på något sätt, nästan som det sättet alla barn beskriver hur det är att vara kär fast känslan är trippeldubbelt så stark.

Det knarrade plötsligt till där jag tog nästa steg och snabbt vände hon sig om och sken upp i ett leende när hon såg att det var jag.

Jag fortsatte ner och gav henne en stor kram och drog in doften av hennes hår som luktade så gudomligt gott.

”Hej Little Y.” sa jag och log stort, hon reflekterade mitt leende och vinkade med höger handen. ”Hej Big B.”

”Ska vi...?” frågade jag menande och pekade uppför trappan, hon nickade och vi började lugnt gå uppåt men plötsligt stannade jag upp.

”Vänta.”

Hon tittade undrande på mig men jag bara log och sa att hon skulle gå till rummet och vänta där medan jag hämtade något snacks eller nåt. Hon nickade och fortsatte gå, själv sprang jag ner igen.

”Vad ska du ha?” frågade mamma medan hon torkade med disktrasan på bänken.

”Har vi Cheese Balls?”

Förlåt så sjukt mycket för att jag inte har lagt upp på sjuuuuuukt lång tid.. Men för det första har jag precis fått sommarlov och har inte suttit vid datan så mycket, och när jag väl ska skriva vet jag inte direkt vad jag ska skriva... :/ Men jag ska verkligen försöka bli bättre! Nytt kapitel på torsdag! 

RSS 2.0